Födelsedagskalas
Hade vi i helgen. Det var äldre sonen som fyllde trettio och eftersom han hade en veckas semester från jobbet i Stockholm kunde han fira på hemmaplan. En blombukett anlände dock från arbetskamraterna. Alltid trevligt med lite högtid. En av fördelarna med att vänta besök är att man tar sig samman och städar huset. T o m dammsugaren kom fram. Då förstår kära läsarna att det är allvar. Nu går jag bara omkring och njuter och betänker att det kan vara så fint i huset. Dock har jag också ett sådant där rum som OAS-rörelsens Hans Weichbrodt brukar berätta om att man hade i hans barndomshem, där man bara slänger in allt som skulle gömmas undan för gästandes kritiska granskning. Om jag minns hans predikningar rätt så var det kanske källartrappen som hade den funktionen i hans hem. I mitt fall är det mitt arbetsrum på övervåningen. Det är ett rent förråd. Jag arbetar aldrig där. De gånger jag tex läser ur bibelkommentarer som jag har därststädes så förflyttar jag dom till soffan i vardagsrummet och sitter där och läser eller till sängen och ligger där och läser. Har aldrig någonsin kunnat förbereda en predikan eller ett föredrag sittande vid ett skrivbord.
Alltså roligt att få anledning få fint i huset (utom i arbetsrummet). Men ännu roligare var det enkla kalaset. Det blev också anledning att inviga den fina grill som jag i slutet av vintern 2012 vann på en personaldag i Måttsund där jag var den som närmast kunde pricka in födelse- eller dödsår - vilket det nu var - för svenske konungen vad-han-nu-hette men i vart fall den "läspe och halte".
Eftersom sonen nu fyllde trettio och hans två äldre systrar redan gjort det för fyra respektive två år sedan så handlade samtalet om att nu var det kört att räkna vuxenpoäng. Nu gällde det att istället börja räkna pensionärspoäng, vilket tillfaller en om man förmår så underliga saker som att somna framför TV:n kl halv tio istället för att orka se till filmens slut klockan elva, eller att vakna utan väckarklocka klockan sju på morgonen en ledig söndag.
Tyvärr var det på lördag kväll inte riktigt så soligt som prognosmakarna gett oss anledning tro, men det var varmt nog att grilla och äta ute. Precis när desserten var uppäten, Oscar II:s skål* utbringad och kaffet urdrucket, så kändes de första regndropparna. Men vi hann få in allt innan skyns dammluckor öppnades - om än inte på vid gavel - så tillräckligt för att starkt begränsa viljan att sitta ute.
* det var äldsta dotterns fästman - militär till yrket, just befordrad till kapten, grattis! - som undervisade om denna för mig helt okända tradition. Han berättade även att det vid Norrbottens regemente en gång i tiden (trettiotalet?) fanns en officer vid namn Lindahl som efterlämnade en rätt stor förmögenhet vars avkastning skulle användas till att årligen bjuda alla officerare på en trevlig middag. En riktig tillställning lär det vara. Sagde Lindahl skulle visst även ha instiftat något slag pris som årligen utdelas till lämplig kandidat. Men tydligen ska det utdelas tilll någon som har rykte om sig att vara lite orginell eller på tvären eller hur det nu var. Tydligen var instiftaren själv sådan.
Man undar ju lite lätt om vi är släkt?
Kommentarer
Trackback
