Torbjörn Lindahl

Skäms inte ett ögonblick för att erkänna att jag gärna ser fotboll på TV. Särskilt när det är EM eller VM eller som tidigare i sommar Confederations cup (om jag nu fattat o stavat namnet rätt.) Inte heller skäms jag för att jag gillar se damernas EM. Damfotboll går lite långsammare, som lagom okunnig hinner man med. Jag tycker dom slår fler inlägg och det är roligt och dessutom blir det ju i snitt fler mål per match.

 

 

Jag säger bara Therese Sjögran. Vad gjorde hon på tisdag kväll? Jo, efter det att Sverige spelat måttligt bra i första perioden så kom hon in efter pausen och åstadkom ett mål redan inom två minuter. Den vitamininjektionen - och hennes fortsatta fina spel - gav svenskorna råg i ryggen så dom till slut vann matchen med 3-1.

 

För denna sin insats och betydelse har hon fått idel beröm. Men vad gjorde hon egentligen? Hon skulle slå en passning till en medspelare, då hon själv var i den vinkeln i förhållande till både mål och boll att hon inte rimligen själv kunde göra mål. Alltså siktar hon mot (jag tror Josefine Öqvist?) men misslyckas med passningen så den tar på en italiensk spelare och därefter far i mål. Stort jubel! Men tänk om situationen istället varit sådan att medspelerskan haft helt öppet läge och den misslyckade passningen gjort att en helt given målchans sumpats. Hade hon då fått beröm? Nej, hellre klander. Gjorde hon något bättre nu? Nej inte. Det var bara de lyckliga omständigheterna som gjorde att slutet blev gott och därmed allting gott.

 

Man brukar ju säga att bra lag har turen på sin sida. Må vara. Men ur detta vill jag dra den ytterst viktiga andliga lärdomen att även det som kortvarigt blir helt fel kan i långa loppet bli bra. Varför? Jo, därför att Gud låter allt samverka till det bästa. Man kan också hänvisa till psalm 247 i psalmboken, Befall i Herrens händer, där vers fem slutar med orden "han...själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn." *

 

Och kvällens match! Tyskland-Norge. Där går Norge och vinner. Det borde vi nordbor spontant bli glada över. Kände det själv framför TV:n. Roligt om tyskarna, som nästan alltid är bäst både på dam- och herrsidan, någon gång kan fås att framstå som mänskliga. Alltså: spontan glädje över Norges seger. Men säg den glädje som varar beständigt. Nu innebär Tysklands andraplacering i sin grupp att dom troligen blir Sveriges motståndare i en (eventuell) semifinal. Det hade vi kunnat tänka oss att undvika. När kommentatorerna påpekat detta tillräckligt många gånger under matchen så började man ju på slutet hoppas att tyskorna skulle få in en kvittering. Glädje o sorg samtidigt alltså. Förutom att det påminner om en viss psalm (vilken, torde kära läsarna snabbt inse) så tydliggör det även den andliga sanning som Lina Sandell uttryckt i en av sina psalmer: "här på denna jorden finns synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt." (Sv Ps 322:4)**

 

Nu ser jag fram emot nästa match och ytterligare uppbyggelse!

 

Till veckan ska jag hålla seminarium på OAS-mötet i Kungälv med ämnet "Andliga pärlor ur den laestadianska väckelsens tradition."

 

Nästa år får ämnet bli: "Andliga pärlor i ett fotbolls-EM."

---

* och ** så ser man också värdet av gamla gedigna psalmer. Denna typ av djupa insikter lyser tyvärr oftast med sin frånvaro i den moderna lovsångsskatt som tenderar bli den enda sångskatten för många i yngre generationer