Torbjörn Lindahl

I helgen som gick var det alltså bibeldagar i Hertsökyrkan med Göran Larsson som medverkande. Temat för helgen var Försoningen.

 

Fredagskvällens föreläsning ägnades inte så mycket åt ämnet. Istället blev det mer en allmän introduktion. Den som lyssnat till Göran Larsson många gånger - vilket jag gjort - känner ju igen ett och annat. Det finns en del som han ofta återkommer till.

 

Lördagens förmiddagspass ägnades åt 3 Mos 16 om den stora försoningsdagen. Tyvärr missade jag några stunder vilka så här i efterhand känns avgörande för sammanhanget. Det var när jag fixade med förmiddagskaffet. Det var nog bla detta om vilka synder man kunde offra syndoffer för och inte. Och hur blev man av med dom synder man inte offrade för?

 

Under lördagens eftermiddagspass var Hebréerbrevet i fokus. Här framkom väl mer av det som blivit Görans specialité: att utmana den vanligt förkommande tron att de nytestamentliga kristna tog ett tydligt avstånd från det judiska. Istället påpekade Göran att allt tyder på att t ex Paulus fortsatte att leva som jude även sedan han blivit kristen. En fråga som vi fick ta ställning till var om Hebrérbrevet är skrivet före eller efter Jerusalems och templets fall. Före gissar jag. Kan inte tänka mig att det inte skulle ha omnämnts om det redan skett vid brevets författande.

 

I hebr talas ju också om att det gammaltestamentliga offerväsendet finns kvar fram till tiden för en bättre ordning (fritt citerat ur minnet). När är denna "tid"? Jesus död? Det tänker vi kanske ofta. Nej, menar Göran, det syftar istället på tiden för Kristi återkomst. Hebréerbrevets författare levde nämligen, precis som Paulus! i tron att Kristi återkomst var nära förestående, sannolikt inom en generation. Man bör betänka (oavsett hur vi daterar Hebréerbrevet) att under de första 30-40 åren av den kristna tiden så stod templet kvar och offertjänsten pågick. Den första generationens kristna upplevde uppenbarligen inget problem inför det faktum att Kristi eviga offer en gång för alla blev trott och förkunnat samtidigt med de ännu pågående "gammaltestamentliga" offren.

 

Tänkvärt.

 

Och så förstås frågan varför brevets författare drar in Melkisedek (nämns i 1 Mos) när huvudärendet snarare är att framställa Kristus som överstepräst enligt Mose lag..

 

På lördag kväll inledde vi helgsmålet med att Göran berättade om hur judar avslutar vilodagen innan vi firade ingången av vår vilodag. Efter fikat blev det div frågor och samtal. I samband därmed passade Göran också på ett berätta att han inte intresserade sig för de kameror som lär ha monterats vid Olivberget för att kunna filma Kristi återkomst. Vissa mer evengelikalt sinnade personer har visst uttryckt stor förvåning över att han inte farit för att se dem och uppenbarliegn inte bryr sig om dem heller. På kvällen efteråt i privat miljö kunde Göran uttrycka förundran över att var som helst i landet och vad han än talat om (ur Bibeln och judisk tradition) så kommer en stor del av frågorna att handla om dagens mellanösternkonflikt ("har dom överhuvudtaget inte hört vad jag talat om?").

 

På söndagen fick vi fira högmässan tillsammans. Göran predikade och jag celebrerade. En stund efter högmässan berättade Göran om utställningen "Juden Jesus". Också det tänkvärt. Vi glömmer nog ofta bort att Jesus faktiskt var jude och levde hela sitt liv som jude. Jesus var inte "kristen" om man får uttrycka det en aning provokativt. Givetvis slog Göran återigen fast att det inte var "judarna" som dödade Jesus. Det var faktiskt romarna - men ingen kommer på tanken att klandra italienarna för det!

 

Så nu vet min gamle kamrat allt han missat. En del av det visste han nog redan för även han har lyssnat ett antal gånger på Göran Larsson.

.

---

* enbart så min gamle kamrat ska sluta tjata