Torbjörn Lindahl

har jag just läst. Alltså boken Gränslandet som utkommit som den första i ärkebiskopens serie med böcker för reflektion i fastetid.Det tog inte alltför lång tid. Den var inte så stor och inte så tjock. Vad jag tyckte om den vill jag dock inte skriva - ännu.

 

Jag tror nämligen att jag behöver lite distans. Verkligheten är ju att jag varit god vän med Hans Stiglund ända sedan tonårstiden. Många av de andliga skeenden han antyder var jag också med om. Skulle vara intressant om några andra, som kanske kan se på saken lite mer "utifrån" ville läsa och kommentera. Jag upplåter gärna kommentarsplats här på bloggen. Vill du skriva en längre recension kan jag ge dig plats som "gästbloggare".