Kyrka och bönhus

blev det idag.
 
Först högmässan med konfirmation i Domkyrkan. Som vanligt betydligt färre ur den "vanliga" gudstjänstförsamlingen när det andas minsta lilla som har med konfirmander att göra. Inte för att jag känner de regelbundna gudstjänstfirarna i Domkyrkan så väl, men det var vad som sades till mig av andra. I mitt öra viskades också "du borde komma oftare, vi har bara kvinnliga präster här". "Det ska vara fifty-fifty" fick jag höra då jag föreslog att det väl är trevligt med kvinnliga präster. Roligt att en man också blir eftersökt för att den önskade jämställdheten ska uppnås. Att predika i en stor kyrka är väl i o f s roligt men det behövs nog en hel del förändringar om jag skulle trivas lika bra i Domkyrkan som i Hertsökyrkan. Men det tar jag internt med kollegorna, inte på bloggen.
 
Väl hemma efter kort kyrkkaffe  blev det långpromenad. Länge sedan. Skönt nu när det börjat ljusna.
 
Senare besökte jag bönhuset och fick lyssna ¨på en predikan. Ofta när jag om söndagseftermiddagarna överväger om jag ska gå på bön så tänker jag att det räcker väl med högmässan. Men det är faktiskt roligt och uppbyggligt med alternativen också. Ovanligt frimodig predikan idag. Rolig att höra.
 
Det tyckte också en god vän och prästkollega från annan ort som är i stan under helgen. Vi fick en kopp te tillsammans på aftonen så nu är vi båda ömsesidigt uppdaterade i det kyrkliga skvallret från respektive ort. Vi var båda rörande överens om att det arbete som nu pågår för att ta fram en kravprofil för domprosttjänsten sannolikt inte har den ringaste betydelse för vem som söker. Alla vet att kyrkoherdetjänsten i en stor stadsförsamling (och särskilt en domprosttjänst) är så full av uppgifter som måste göras att utrymmet för personliga improvisationer är i stort sett obefintligt.* Det som avgör vem som söker tjänsten är istället:
1. det finns någon präst som är så lagom i karriären att det är läge söka en domprosttjänst (s k bishop wanna-be)
2. densamme (densamma) prästen har lust söka en domprosttjänst
3. vederbörandes make/maka har lust flytta till Luleå.

* en kollega, kyrkoherde i större församling, beskrev för några år sedan sin sitution med följande liknelse: det är som att springa efter ett malmtåg på järnvägsspåret i akt och mening att att kommandot över tåget. Då måste man
1. hinna ifatt tåget
2. lyckas ta sig upp på sista vagn
4. klättra över alla 63 malmvagnarna
5. ta sig in i loket och ta hand om spakarna.
 
Efter fem år på sin tjänst upplevde hon att hon fortfarande sprang efter tåget och hade inte kommit en millimeter närmare sista vagn, trots hjälp i springandet av en biträdande kyrkoherde.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Kyrkvärd med efterhängsen snuva

Haha, fin inre bild man fick på slutet. Öppna vagnar, krypandes över malmslig. Rädd, trött, sliten, stelfrusen och smutsig klivandes ned till loket...

Svar: Har tänkt exakt detsamma. Och det är faktiskt en verklig levande kyrkoherde i norrbotten som gett bilden (och har sagt den även till andra).
Torbjörn Lindahl

2013-02-04 @ 21:04:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0