Torbjörn Lindahl

Idag fick jag två s k ryck.

 

1. Jag började städa och slänga en massa onödiga grejer. Egentligen började rycket redan före helgen då jag fick veta att jag skulle få nattgäster på söndagkväll. Alltså blev jag tvungen fixa o dona en aning och insåg att här finns det gott om div som kan slängas. Kära läsarna, vet ju vilket löfte jag avgav under förra året då jag och mina bröder ägnade dagar åt att städa bland pappas alla grejer? Just det, löftet att mina barn inte ska behöva ägna tiden efter min bortgång åt att slänga allt som jag själv kunde ha slängt. Alltså jobbar jag på att göra det själv. Men det blev alltså idag som slänga-bort-rycket nådde sin höjdpunkt. En totalt fullastad bil blev det till Kupan och Kronan och ändå ser jag att det finns grejer i hallen jag glömde lasta in.

 

2. Men när allt sans och vett ryckts loss ur skallen så drabbades jag av ytterligare ett ryck: fönsterputsning. Och tro det eller ej, jag putsade exakt alla fönster i hela huset, både uppe och nere. Och faktum är att det är lite skillnad att titta ut. Gräset är grönt, inte smutsgrått inser jag plötsligt. Inga överdrifter, dock. Nitisk husmor skulle nog ha mycket att klaga på vid en inspektion av de nytvättade fönstren, men bara man nått nivån där det inte längre är kul skriva sitt namn med pekfingret i dammet på insidan av rutan så är jag nöjd.

 

3. Det måste vara dagens brist på motorcykelkörning som fått energin kanaliseras åt dessa underliga håll. Kanske måste jag ta en MC-tur imorgon så jag håller mig lugn.