Stilla ro
är det nu som gäller. Det beror på att jag under kvällen tog en MC-tur om ca 9 mil. Norrut eller kanske snarare österut blev det. Sundom, Råneå och Prästholm var orter som passerades. Passade även på att besöka gammal bekant som jag känt i drygt 40 år men som jag numera ser möjligen en gång per år när jag sveper förbi med hojen. Nu påstod han att det var fyra år sedan sist. Tre, tänkte jag. Men då bör man betänka att under övriga år har jag en eller två gånger varit förbi då han varit borta.
O, hur avstressande är det icke att köra motorcykel.
Ordet hur - eller kanske snarare huru - är ett ord som bör vara med i en rätt predikan. Det har jag under veckan lärt mig då jag läst en bok om den schartaupräglade kristendomen. Skriven av än gammal präst för knappt 20 år sedan. Jag fick boken omtalad för mig av yngre kollega under OAS-mötet för någon vecka sedan. Mitt intresse väcktes och yngre kollegan såg till att jag fick ett exemplar mig tillskickat.
Att den schartaupräglade kristendomen var så helt utplånad redan för nästan tjugo år sedan hade jag kanske inte riktigt klart för mig. Men det var författarens uppfattning. Han medgav visserligen att det kanske fanns en ock annan präst som fortfarande predikade i den gamla traditionen, men då godkände dessa präster tex (konfirmand-) läger och annan verksamhet vid sidan om högmässan, vilket absolut är något nytt i den kristendomen. Detta totala avfärdande av all kyrkoverksamhet som inte existerade för 200 år sedan gör ju att en norrländsk pietist kan känna sig hemma, men när även lekmannapredikanter, bönhus och stormöten åker ut som lika ogudaktigt...?
Eller?
Nå, intressant var det att läsa. Utan tvekan en allvarlig kristendomsform som i sina principiella tankar har mycket att lära. Konstigt att jag alltid känner en slags mental (jag säger inte "andlig"!) samhörighet med kristna som har som huvudinriktning att vara mot allt "nytt i kristendomen", det må vara schartauaner, laestadianer eller prekonciliära* katoliker!
Men vad är nytt och vad är gammalt? Tex svenska kyrkohandboken från början av 1800-talet (som på visst sätt kommit att prägla de väckelser som uppstod under 1800-talet) var ju den också en gång "något nytt i kristendomen" präglad som den delvis var av neologin (17-1800-talets "modernism") och utslätad i förhållande till den mer genuina lutherdom som präglade handboken från 1690-talet.
Min motorcykel är från 1998.
* sådana som anser att romersk-katolska kyrkan bör vara utformad som den var före Andra Vaticankonciliets reformer på 1960-talet
Kommentarer
Postat av: Håkan Kero
Var inte Jesus i fel förpackning i fariséernas ögon? När Han kom så gjorde Han saker som man inte brukade göra tvåhundra år f.kr. Konservativa vaktmästare har funnits i alla tider. Det är väl inte formen eller förpackningen som är viktigt, huvudsaken att innehållet är grundat i Guds ord.
Postat av: Andreas Holmberg
Matteus 13:52
Trackback
