Torbjörn Lindahl

Men det var på håret. Att drivpaketet (drev och kedja) på hojen var på väg att behöva bytas har jag insett. Men jag trodde inte det var så akut. Men när det väl börjat bli nött så säger erfarenheten att försämringen går allt snabbare.

 

Jo, då. När vi andra kursdagen besiktade hojarna såg jag att det började bli illa. (Och närvarande "experter" tyckte det var mer illa än jag tyckte).Så jag avstod de tre sista körpassen andra dagen för att spara resurserna till hemresan. Allt gick bra  tills  jag var ca två mil söder om Piteå. Då började ett måttligt oväsen vilket ökade sakta i styrka trots att jag körde ytterst sakta. Nå, jag lyckades ta mig fram till verkstaden i Piteå som för närvarande är närmaste märkesverkstad då Hondaverkstad numera saknas i Luleå. På verkstaden tog dom emot mig, om än kanske inte med öppna armar pga många boknimgar, men vänligt, med löftet att hojen i bästa fall kan hämtas på fredag, annars en bit in i september.

 

Men när jag ändå är inne på frågan om byten av det som blivit gammalt, kan jag ju berätta att vännerna i Timrå bytt kök sedan sist. I deras nya köksinredning fanns några lösningar (som dom kommit på själva) som är bland det smartaste jag sett. Ska du renovera köket? Fråga mig så ska jag berätta

 

Sen avslappnad bussresa sista biten hem till Luleå. Kanske lika bra att jag nu får en tids vila från motorcykeln annars kanske jag blivit alltför entusiastisk efter kursdagarna.

 

Nu får jag istället ägna tid åt valarbete för Frimodig Kyrka inför kyrkovalet.