OAS-helg

Nå, det var OAS-rörelsens ledarskap som var samlat på Lärjungagården i Torestorp i Göteborgs stift. Själv kom jag tillsammans med annan Lulestift-representant ner redan på fredag kväll men på lördag förmiddag samlades den större gruppen. Dock saknades ganska många som tillhör ledarskapet - vad nu det kan bero på.
 
Under dagarna har vi bett tillsammans och pratat om OAS-rörelsens kallelse och uppgift. Ingen tvekan om att denna ringa rörelse, med sina ytterst begränsade yttre resurser, trots det nästan obefintliga stödet från den officiella svenska kyrkan, likväl har en stor uppgift att fylla i svensk kristenhet och att den åtnjuter stor förtroende på många håll.
 
Alltid roligt få träffa vännerna som finns med i rörelsen. Och fortfarande tror jag att OAS-rörelsen representerar ett av de mest positiva skeendena i i svenska kyrkan just nu. Om förnyelserörelsen och den gamla väckelsen laestadianismen mer kunde mötas och ömsesidigt fick berika varandra så skulle det kunna utveckla en oerhört stor andlig kraft och frimodighet.
 
Två gånger under dagarna firade vi mässa. En gång på lördag kväll. Inklusive en längre förbönsstund tog den mässan bortåt två timmasr trots att vi bara var drygt 20 personer (och ingen gick ut!). Ca tolv timmar senare firade vi komplett högmässa. Två mässor inom loppet av drygt ett halvt dygn, vilken välsignelse!
 
Och för säkerhets skull - om det nu finns någon som söker något nytt att "domdera" och "kritisera" omkring:
JAG ÄLSKAR LITURGIN!
 

Kommentarer
Postat av: SigridL

Det finns potential här! Eftersom vår Herre är med och Han tillåts vara Herre. Från alla håll kommer stödet. Och tilltron. Förmodligen pga mening två ovan.
Snart utvärderingsträff i Hudiksvall efter sommarens möte. Ska bli härligt att träffa alla där.

2012-09-24 @ 07:50:30
Postat av: Maria

OAS har sina brister. Gillar inte riktigt det där med "ledarskap" faktiskt. Men det kanske beror på att jag inte blivit invald ännu!

2012-09-24 @ 19:56:25
Postat av: Håkan Kero

OAS ska jag inte kommentera av olika anledningar, först och främst på grund av att jag aldrig varit på ett OAS-möte. Det jag kan uppfatta av Tobbes beskrivningar är OAS-gemenskapen ett andligt behov som en del saknar i den kristna gemenskap man lever i. Detta är ett av de ämnen jag skulle vilja prata mellan fyra ögon med bloggförfattaren när han nu har vägarna förbi.
Jag tycker inte att man ska behöva bli osams p.g.a. att ha olika andliga behov, ännu mindre döma varandra för att man älskar liturgi eller att man är extremt lågkyrklig.
I den laestadianska väckelsens ungdom hände följande: Ett antal äldre predikanter och äldre bröder diskuterade ifall Marta blev salig eller inte. Man kom fram till beslutet att Marta inte passade i samma himmel som Maria, vilken hade suttit vi Jesu fötter och hört Honom predika. Frun i huset som männen var i, hörde männens beslut. Det blev ingen middag och då männen frågade varför, så svarade frun att inte vill hon hamna på samma ställe som Marta. Under kvällen släpptes även Marta in i himmelen och karlarna fick mat.
Lärdomen av detta blir att vi inte ska döma varandra, det finns olika gåvor i Guds rike. Olika människor har olika behov.

Svar: Ser fram mot ett samtal mellan fyra ögon. Och välkommen till ett OAS-möte så du får se med egna ögon. Kanske gör du då samma erfarenhet som en gemensam vän från Tornedalen som för tio år sedan kom till sitt första OAS-möte med stor tvekasmhet pga att man inte ska värma sig vid "främmande eldar", men tvinagdes erkänna: detta är ingen "främmande eld".Inget fördömande, oavsett om man är högkyrklig eller lågkyrklig!
Torbjörn Lindahl

2012-09-24 @ 21:06:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0