Missionsprovinsen (och skvaller om Stiftskansliet)

Besökte den i helgen som var.
 
Jag var ledig och beslöt på söndagmorgonen att åka upp till Korpilombolo för att deltaga i högmässa i Korpilombolo gudstjänstgemenskap.
 
Härlig dag med fint väder. Hade först tänkt ta MC men tvekade sen om jag alls skulle åka och när jag väl bestämde mig så var det i sista minuten så möjlighet fanns inte ta på sig MC-stället och hinna tanka hojen. Alltså blev det bil. Många renar såg jag på och vid sidan av vägen. Renar är ju världens dummaste djur. Går lungt och sakta på vägen som om dom ägde den och bryr sig inte ett dugg om att dom är i vägen.
 
Nå, resan gick väl både fram och tillbaka. Korpilombolo gudstjänstgemenskap är en liten grupp i samarbete med Missionsprovinsen eftersom den betjänas av Anders Alapää som är prästvigd inom Missionsprovinsen. Gemenskapen står fri både i förhållande till svenska kyrkan och till den laestadianska rörelsen. Högmässan firades i den lånade pingstkyrkan under nästan enklast tänkbara förhållanden. Här ska ingen behöva oroa sig, för här fanns inget liturgiskt överdåd. Dock var mässliturgin komplett och det underliga hände mig att i samband med själva kommunionen (nattvardsutdelandet) kom en sådan frid och förvissning över mig som jag knappast tror jag någonsin erfarit i samband med en nattvardsgång.*
 
Inget främmande med gudstjänsten alltså utan precis så normalt svenskkyrklig som helst. När sedan de flesta gudstjänstfirarna var sådana som jag mött mer eller mindre ofta i både kyrka och väckelsesammanhang så kändes allt väl bekant.
 
Jag deklarerar alltså härmed öppet att jag för första gången i mitt liv tagit emot nattvarden, celebrerad av en präst i Missionsprovinsen. Jag tänkte bara om någon ville anmäla mig till Domkapitlet eller så...så har ni ju svart på vitt här trots att inga stiftskanslispioner fanns på plats.
 
På Stiftskansliet finns det dock folk. Träffade för en tid sedan en person som med regelbundenhet fikar i Stiftskansliets fikarum och hen** kunde minsann berätta att mitt ringa namn understundom nämndes där. Och ibland t o m i samband med mer negativt prat. Nu blir man nyfiken. Man skulle montera in en spionmikrofon.
 
Nå, åter till nordliga nejder. På vägen tillbaka vände jag lite norrut vid Kalixälven så jag fick se Jockfall vilket jag tycker är väldigt vackert. Lite längre söderut blev det att stanna till på Vippabacken för något i magen.
 
Och vad ska man säga om Missionsprovinsens lilla gudstjänstgemenskap? Personligen tycker jag kanske att gruppen skulle få ta ansvar för högmässolivet i Korpilombolo kyrka varje söndag som Pajala församling inte ordnar gudstjänst. Man kunde ju formellt hyra ut kyrkan till gruppen för 100:- per gång och därmed säga att man bara upplåter kyrkan åt ett främmande samfund utan egen lokal, vilket är fullständigt tillåtet. Att sedan en del gamla i gamla Korpilombolo församling skulle uppfatta det som "kyrkan" det kan väl "kyrkan" bjuda på när "kyrkan" inte själv längre orkar ha söndagliga gudstjänster i alla de gamla församlingskyrkorna.
 
Salomonisk lösning tycker jag. Får presentera den för biskopen när vi till veckan möts i kyrkomötet.
 
Och vad säger man om Missionsprovinsen som helhet? Hade den kommit till "bara" som en revolt mot mer allmänt uppfattat andligt förfall inom kyrkan då hade jag varit emot den. Tron att man kan skapa "rena", "troende" eller "renläriga" församlingar har jag tappat för länge sedan. Men nu har Missionsprovinsen kommit till för att lösa ett praktiskt problem som delar av vårt kyrkfolk har: att svenska kyrkan vägrar prästviga många vilka kyrkfolket känner som "sina" och hos vilka kyrkfolket igenkänner en genuin prästkallelse. Tänk om vår kyrka blev erövrad av utlänska kommunister som bestämde vilka vi får prästviga. Skulle vi bry oss? Givetvis inte. Men nu har svenska kyrkan blivit ockuperad av inhemska socialdemokrater och centerpartister som bestämt att vissa inte får blir prästvigda. Varför skulle vi bry oss? Inte vet jag. Alltså fixar man det själv. Alltså Missionsprovinsen.
 
Så börjar jag alltmer att känna!

* beror den andliga kraften kanske på att Anders är en "riktig" präst på ett sätt som jag inte är? Han står ju genom sin vigningsbiskop via kenyanske biskopen Obare och ett antal afrikanska biskopar i en vigningskedja som går tillbaka till biskop Bo Giertz. Och det var ju en kristen biskop.
 
**underbart ord. Nu behöver man inte ens avslöja könet på sina kunskapare.

Kommentarer
Postat av: Roland Gustafsson

http://missionsprovinsen.se/blog/2012/09/20/korpilombolo/

2012-09-20 @ 03:01:32
URL: http://missionsprovinsen.se/blog
Postat av: den gamle kamraten

Lite tillägg:
Du glömde(?) nämna ockupationsstyrkornas moderata förband plus en del andra mer eller mindre kyrkfolkliga miliser. Och att ockupationsmakterna flyttar in sitt folk och bosätter sig på det intagna området. Samt bygger murar för att begränsa rörelsefriheten för de ockuperade som man fastän dessa saknar makt säger är en säkerhetsrisk man måste vara mycket rädd för.

2012-09-20 @ 07:40:41
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: Bertil Kero

En bra idé av dig. Samma tanke har vi haft, men ej
förmedlad till hösta ledningen i stiftet.
Modigt gjort Torbjörn - tack för det!
Bertil

Svar: I första hand bör väl tanken förmedlas till Pajala församlings ledning.
Torbjörn Lindahl

2012-09-20 @ 17:11:44
Postat av: Maria

Nu börjar man snart bli så gammal att man kan skita i vad folk tycker. Det är skönt.

2012-09-20 @ 20:57:34
Postat av: Bo Nordin

Ska vi vara ärliga så nämns de ringa namnen på folk från stiftskansliet också ibland vid våra fikabord i Domkyrkoförsamlingen och understundom även i negativa ordalag. Kanske det här illustrerar att stiftskansli och församling på något sätt finns alltför långt ifrån varandra och därmed har horisonter som i hög grad skiljer sig åt, vilket är en god grogrund för baktal. Våra relationer är på det stora hela goda och vänskapliga tycker jag, men dessvärre är de heller inte speciellt djupgående utan ganska "pratiga". Har en känsla av att vi i församlingarna ofta undrar vad vi egentligen har stiftskansliet till och att man på stiftskansliet lite von oben undrar vad man egentligen håller på med i församlingarna.

Svar: Säkert så
Torbjörn Lindahl

2012-09-20 @ 22:31:12
Postat av: Håkan Kero

Tobbe!
Nu har du varit i Erkheikki och Korpilombolo. Det närmar sig, snart kommer du väl till Sattajärvi?

Svar: Absolut! Jag får nog erkänna att jag även tänkte tanken i söndags, men då jag efter högmässan blev hembjuden till en kristen familj och satt några timmar så blev tiden för knapp.
Torbjörn Lindahl

2012-09-20 @ 22:53:36
Postat av: Populisten

Jag funderar lite över passussen om avsaknaden av liturgiskt överdåd. Det är väl så att Gud förväntar sig av oss det vi klarar av, varken mer eller mindre, utan precis detta. Då är det kanske så att Han förväntar sig pompa och ståt då den jämförelsevis rika domkyrkoförsamlingen samlas för tillbedjan i sin katedral, medans kraven på den ideella församlingen som samlas i en hyrd lokal är på en helt annan nivå. Olikheterna i ekonomiska möjligheter betyder ju inte att liturgin i sig behöver skilja sig åt.

Svar: Inget att invända mot populistens resonemang. Formuleringen fanns nog med bara för att ge en mild passning åt kommentatorer som känner kallelsen att alltid vara på tvären så fort ordet liturgi nämnts iett inlägg på denna blogg.
Torbjörn Lindahl

2012-09-22 @ 09:06:52
URL: http://populisten.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0