Böner och socialdemokrater
* de sedvanliga slängarna mot "kvinnoprästmotstånd och homofobi" tar vi emot med glädje. Vi unnar - som vanligt - våra vänner socialdemokraterna några hemska fiender att skylla på så att tomheten i det egna manifestet inte behöver stråla fram i all sin obefintliga glans
Jag läste också sossarnas "manifest" och fann det rent underbart intetsägande. Svepande formuleringar av allmänhygglig art typ Centern. Jämfört med vad de valde att gå till val på förra gången är det dock mindre pratigt och det är faktiskt en vinst. Då "manifestet" skall utgöra basen för lokala varianter är det bra att man inte formulerar för mycket. "Lokalprogrammen" brukar inte skilja sig så värst mycket från huvudspåret - för så vida det inte råkar finnas någon lokal viktig fråga - men denna gång ges större lokal svängradie - typ.
Programmet är på något sätt alltså ganska oförargligt - egentligen.
Nu vill jag inte försvara det sossarna skrivit men jag tycker att kritiker gör det lätt för sig när man skjuter in sig på vad de inte skrivit - faktiskt. Att anklaga någon för att INTE ha sagt något den INTE sagt är ju den mest oemotsägbara anklagelsen av alla, eller hur.
Jag tycker därför att alla som genom att delta i den kyrkopolitiska dansen direkt eller indirekt gett den hambon sitt godkännande aktivt skall kritisera "de andra" för vad de gjort sedan förra valet, inte för deras INTEN.
Jag läste också manifestet och fann mig manad att kommentera det till partiet. Det ska bli oerhört intressant att se om jag får något svar, och hur det i så fall lyder. God afton!
Även om jag delvis kan hålla med "den gamle kamraten" tror jag ändå det är viktigt att notera vad som INTE sägs, eller kanske rättare sagt; vad som sägs ISTÄLLET för det som skulle kunna (eller borde?) ha sagts. Den fruktansvärda möjligheten att göra det goda till det bästas fiende är dock reell. Har faktisktsvårt att se manifestet som alldeles oförargligt med tanke på den stora andel som de socialdemokratiska ledamöterna utgör av kyrkomötet och med tanke på vad som just INTE kommer i fokus om dessa ledamöter (vilket de är skyldiga att göra) kommer att fokusera på genomförandet av manifestet.
"Den gamle kamraten"bevisar för mej ännu en gång, att
man sväljer och försvarar det mesta, när man antagit
ett partiprogram själv. Tänk om man kunde skilja på
partipolitik (om hur man sköter vägar, skolor, sjuk-
hus, etc.) och hur man leder Guds kyrka. Nästan all-
tid tycks troheten och lojaliteten mot partiet vara
större än den är mot Kyrkan och dess Herre. Därför
blir t.ex. kyrkomötesbeslut styrda av partier i st.
f. av bibeln.
Sven Andersson är ute i ogjort väder när han påstår att jag resonerar som jag gör utifrån att jag "antagit ett partiprogram själv". Ren gissning från hans sida!
Med min kommentar ville jag höja den kyrkopolitiska "debattnivån" från ett fingerpekande "ni säger ju inte" till att man berättar om sin egen förträfflighet genom att redovisa sina egna konkreta förslag för kyrkans positiva utveckling och att man konkret avslöjar de missgrepp och sabotage andra nomineringsgrupper gjort sig skyldiga till.
Elakheter ligger inte för mig normalt sett men jag vet att parasiter inte överlever utan sin värd... och kan garantera att socialdemokraterna överlever som parti utan kyrkan. (Men det finns absolut stunder då jag undrar om alla anställda skulle göra det? fast elakheter är som sagt var inte min starka sida... jag tror envist på allas lika värde och goda vilja.)
Dock är jag stolt över vårt nya valmanifest som ställer medlemmarna i centrum, och utgår från en tilltro till de anställda i kyrkan att svara för det teologiska innehållet genom framförandet av det grundläggande uppdraget att gestalta evangeliet i gudstjänst, bedriva undervisning, mission och diakoni!
Det är ingen nyhet att partiprogrammet överförs direkt till kyrkan. Det har skett i en av stiftets största församlingar för några år sedan. Jag ska inte säga vad jag tycker om det för då får jag väl sätta mig i kassan på COOP fram till pensionen. Och det kanske vore lika så bra det, i och för sig. I en församling längre norrut intervjuades en socialdemokratisk politiker i KT för 20-25 år sen. "Det är en självklarhet att arbetarrörelsen ska ha makten i kyrkan". Jag trodde det var Jesus som skulle ha makten, men jag trodde väl fel, naiv som jag är.
Det är viktigt att vi alla tänker på hur vi röstar i nästa kyrkoval.
Många frågor väcks med anledning av de kraftfulla försvaren för manifestet, både på denna och andra bloggar. Allt kokar dock till sist ner i frågan om hur man ser på Kyrkans natur. Vad är Kyrkan? Är det en Gudomlig eller en mänsklig skapelse? Eller, vad vill organisationen Svenska Kyrkan vara? En del av något Gud skapat eller något frambringat av mänsklig hand? Frågan är viktig eftersom svaret på den avgör hur man ska gå tillväga för att hitta kyrkans sanna identitet.
Tala hellre om "ömma tår" än "ogjort väder"!
Sven Andersson har inte ett uns av en susning om hur jag har det med mina tår. I det stycket spekulerar han helt utifrån egna fantasier.
OBServera att jag ursprungligen sa: "Nu vill jag inte försvara det sossarna skrivit..." Det gör jag ju inte heller. Men jag "tycker att kritiker gör det lätt för sig när man skjuter in sig på vad de inte skrivit - faktiskt. Att anklaga någon för att INTE ha sagt något den INTE sagt är ju den mest oemotsägbara anklagelsen av alla, eller hur.
Jag tycker därför att alla som genom att delta i den kyrkopolitiska dansen direkt eller indirekt gett den hambon sitt godkännande aktivt skall kritisera "de andra" för vad de gjort sedan förra valet, inte för deras INTEN"
INTENSÄGANDE kommentar - kanske med "ett uns av susning"?
Jag får erkänna att jag på det principiella planet kan ge min gamle kamrat rätt:* det är lite vanskligt att döma utifrån vad folk INTE säger. Det kan ju vara så att det inte sagda är så självklart att det inte behöver sägas.
Men jag tror likväl att i många fall det inte sagda säger något. Jag påminner mig hur f moderatledaren Gösta Bohman fick frågan varför det inte står något om jämlikhet i moderaternas partiprogram? "Det är så självklart att det inte behövs" blev Bohmans svar.
????
Jag minns också en debatt mellan de lokala kyrkopolitikerna i Nederluleå någon gång kring millenieskiftet. När den socialdemokratiska representanten (ytterst trevlig och kompetent man) fick frågor av mer "religiös" natur så svarade han nästan konsekvent att det ska "vi politiker" inte ansvara för utan det ska "kyrkan själv" göra.
Vilka är "kyrkan själv"? Prästerna? De troende gudstjänstfirarna? Det tror jag knappast man skulle få en sosse att uttrycka men detta yttrande avslöjar likväl en grundsyn - som jag tror finns kvar i det nuvarande manifestet - att kyrkan "själv" är något som automatiskt finns kvar och som vi har att "påverka" till vissa delar och i önskade riktningar. Men med nuvarande beslutsstruktur så fungerar de förtroendevalda själva till icke ringa del som "kyrkan själv" och måste då visa tydligare hur dom tar ansvar för hela kyrkans liv.
Och det är då som det socialdemokratiska manifestet blir så tunt - med allt som inte sägs.
(Har en känsla att jag å bloggen tidigare uttryckt det mesta av det jag i denna kommentar skriver. Undrar om det - som av en händelse! - var när jag för ca fyra år sedan kommenterade det dåvarande socialdemokratiska valmanifestet??)
- - - - - -
* klart att min gamle kamrat kan ha rätt ibland. Han har ju påverkats av mig i 50 år :)
varför bloggar du i ditt eget kommentarsfält?
Tyckte inte det var mycket nog för ett nytt inlägg
