Svårt val

har jag varit i inför morgondagen.
 
Brukar någon gång per år besöka västlaestadianska bönhuset på Hertsön. Har en hel del vänner där sedan den tid då västförsamlingen i februari varje år kom till högmässa i Örnäsets kyrka. Nu har västförsamlingen "samlingar" denna helg. Hade passat gå dit i morgon afton.
 
Då noterade jag att även i östlaestadianska bönhuset (vilket jag mer regelbundet besöker) också har helg med gästande predikanter. Och då man inte bör "överge sin församlingsgemenskap" så tänkte jag att jag kanske skulle gå dit.
 
Alltså blev man som åsnan mellan två hötappar. Ett tag tänkte jag krångla mig ur den konflikten genom att helt enkelt gå på hockey istället. Det vore ju en salomonisk lösning. Luleå spelar hemma mot Timrå.
 
Men då kom jag på att det nu är första helgen i advent. Då finns en helt annan tradition. Åtskilliga decenier äldre än de tre ovannämnda (jag har ärvt den från mitt föräldrahem): man hänger upp adventsstjärnan i lämpligt fönster, tar fram adventsljusstaken (det är bara någon månad sedan jag ställde undan den sedan ifjol) och precis vid kl 18 så tänder man desamma. Och sedan sjunger man Det susar genom livets strid,  psalm 109 (och ytterligare några adventspsalmer).
 
Och detta måste ske hemma! Något annat är otänkbart. Annars blir det inte advents- och julefrid i hemmet.
 
Konflikten löst. Adventsfriden nalkas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0