Intressant anförande

Var igår hos mamma igen och fortsatte städandet bland pappas gamla grejer. En hel del papper och tidningsurklipp hamnar i runda arkivet, men en sak fann jag som fångade mitt intresse. Det är ett kort referat som pappa gjorde av ett två timmar långt föredrag om folkbildningen vilket hölls på en lärarkurs 1960. Mina föräldrar var då folkhögskolelärare i jämtland. Givetvis kommer särskilt min gamle kamrat som verkar i branschen att finna detta mycket intressant. Håll till godo kära läsare:
 
När vi så att säga tar folkbildningen i på det hela taget närmare betraktande finner vi snart att den å ena sidan givetvis inrymmer något av vad man på vissa håll skulle vilja kalla...ja, missförstå mig rätt...jag menar härmed givetvis att vi överhuvudtaget måste räkna med att det så att säga givetvis...och det vill jag särskilt betona...alltså är på det sättet att det väl gäller att det och det från den och den sidan sålunda så att säga kan vara angeläget att erhålla en om jag så får säga...kontakt och en del så'nt där på det sättet att materialet i och för sig inte utan vidare utan fastmer någon slags liknande sak dvs ungefär liknande...faktiskt - ja, det finns ju givetvis - jag menar en och annan.
 
Men, som en helhet är det faktiskt i stort sett lite av det där och sådana saker som så att säga ska räcka - detta är ju fantastiskt - och det är ju faktiskt så å ena sidan att det ligger något i vad egentligen så'na saker vill säga. Jag har en känsla av att det väsentliga i sammanhanget är att folkbildningen och så'na där saker så att säga rymmer - ja, därvidlag måste man kanske vara försiktig, men man kan naturligtvis tänka sig att det där väl är på det viset - jag menar så att säga, eh...så att säga eller nå'nting så'nt där att det bara är fråga om hur mycket vi egentligen skall fästa avseende vid detta - vilket inte hindrar att man som en helhet kan påstå att litet av det där och så'na saker givetvis måste behandlas med en viss om ej så uppenbar men dock rätt stor försiktighet. Ja, det var allt vad jag så att säga hade att säga.
 
Tack för ordet!
 
Icke för ett ögonblick betvivlar jag min faders förmåga att ge ett korrekt referat av det två timmar långa anförandet.
 
 

Kommentarer
Postat av: Lelle

Icke för ett ögonblick betvivlar jag heller...

2012-11-27 @ 21:52:11
Postat av: Bodil

Jösses!

2012-11-27 @ 22:27:23
Postat av: Bosse

Är du säker på att anförandet var från 1960. Jag har hört precis samma föredrag på... nej, det vågar jag inte säga.

Svar: Ja, visst känns föredraget förvånansvärt bekant? Det har kanske hållits flera gånger.
Torbjörn Lindahl

2012-11-27 @ 23:50:19
Postat av: Gunvor Vennberg

Det låter som om föredragshållaren och din far med precis exakthet har lyckats fånga själva essensen i folkbildningspedagogiken: Flummet!

2012-11-28 @ 08:09:29
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag måste här tillägga att många folkbildare jag träffat - däribland din gamle kamrat - inte alls varit särskilt bra på att gestalta detta ideal i praktiken - till min stora lycka. Den som inte söker en objektiv sanning kan inte heller nå eller förmedla kunskap om något och den som abdikerar från rollen som lärare och låter eleverna lära varandra bäst de kan, kan man egentligen klara sig utan.

2012-11-28 @ 08:16:41
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se
Postat av: Gunvor Vennberg

Jag måste också tillägga att Svenska kyrkans pedagogiska riktlinjer har inspirerats mycket av folkbildningen och att dessa ska genomsyra allt arbete i Svenska kyrkan. Så om ni tycker att predikan är lika informativ och lättbegriplig som referatet ovan så förstår ni alltså varför!

2012-11-28 @ 08:25:42
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se
Postat av: den gamle folkhögskolige kamraten

Men nu måste jag bara få lägga mig i...
Eller ska det vara utropstecken kanske.

En utbildad lärare på 1960-talet hade för egen del genomlevt folkskola, läroverk, gymnasium och högskola som alla hade den bärande tanken att den som studerade var en tom hink som en lärare som någon typ av slang skulle fylla med det vatten som definierades av hur det från ovan bestämts att saker och ting är. Ett ganska auktoritärt synsätt där det läraren lär ut var i fokus.

I det sammanhanget representerade då folkbildningen ett tankealternativ där den studerandes inlärning, inte lärarens utlärning, var i fokus. Folkbildningen menade att den som skulle lära sig något faktiskt kunde något redan innan och det nya som skulle läras in bör på ett rimligt sätt anknyta till detta. I studiecirklar samlades därför folk och det var inte alls säkert att det i dessa fanns någon "expert" som "visste hur det var". Givetvis varierade detta med ämnet - matte är till exempel inte så mycket att diskutera om - men folkbildningens paroller skulle ändå kunna vara: "De som inte (ännu) kan hjälps åt att söka kunskap" och den studie-cirkel-attityden färgade också av sig på folkhögskolorna vad gäller pedagogik och metodik.
Kulturkrocken mellan Folkbildningens ideal om egen tanke och eget engagemang och kunskapsfabrikörernas syn på mätbart tillägnande av de av överheten fastställa dogmatiska sanningarna i olika ämnen ämnes kunde därför vara ganska stark - då.

När landet från och med slutet av 60-talet och sedan framåt förändrar sitt utbildningssystem sker de i den demokrati- och tankeutvecklande riktning som folkbildningen angett sedan Gruntvigs dagar. Nya ord blev centrala: elevcentrering i stället för lärar-dito, reflektion i stället för allenarådande faktainlärning, självständigt tänkande i stället för okritisk auktoritetstro, samtal i mindre enheter i stället för proklamation i stora sammanhang osv.
Flum? Jag säger personutveckling och demokrati.

Här skulle jag kunna - som läsaren fattar - kunna gå på i evigheters evigheter om hur detta relaterat till skola och inte minst kyrka. Jag nöjer mig dock med att avslutningsvis citera rektorn på den skola där jag folkbildar: "I många sammanhang handlar det om bli något. Folkbildningen handlar om att få bli någon."

2012-11-28 @ 11:19:37
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se
Postat av: Kyrkvärd önskar

Risken är överhängande att det blir betraktat som flum. Ordning och reda, lärarens auktoritet och status i samhället. Mycket korvstoppning som faktainlärning. Därför vinner Finlands skolor i diverse mätningar. Tänk om det gick att blanda det bästa från båda länders skolor...då skulle man vara väl rustad för vuxentiden och yrkeslivet.

2012-11-28 @ 21:37:05
Postat av: Tobbe

Oj, så allvarligt det plötsligt blev...

2012-11-28 @ 22:37:47
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0