Sorgen och glädjen
de vandra tillsammans, som bekant.
I tisdags var en sorgens dag. För en gångs skull tog jag bil till jobbet. Har annars dagligen åkt buss i två månader. På väg till Hertsökyrkan fick jag dessutom för mig göra en kort avstickare till en affär. Och på vägen därifrån, vad händer. Jo, polisen står med laserpistolen och fångar mig i 59 km i timmen på 50-väg. 2000:- i böter. Roligare kan man ha. Och man tänker, om jag inte tagit bilen just idag, om jag inte tagit den extra svängen...
Vad är det fransmännen brukar säga? Med om kan man få Paris att rymmas i en flaska? Fast på franska förstås. Det uttrycket återberättade en kollega igår när jag på en personaldag drog hela historien ovan och klagade av mig min nöd.
Vi var alltså hela församlingens personal på en gemensam dag ute vid Måttsund (kommunens större slalombacke). Där blev det däremot lite glädje. Dels att man fick åka slalom en stund och dels att jag vann dagens tipsrunda - gissade bara fel på tre år (1247 istället för 1250) på frågan om Erik Eriksson den läspe och haltes dödsår, vilket var utslagsfrågan - och i pris fick en Weber klotgrill (lär visst vara fin kvalitet säger bekanta inom arbetslaget).
En av våra alpha-ledare hade i går kväll en teori om hur allt detta kunde hänga ihop:
1. Gud tycker att jag behöver en ny grill. Förmodligen för att jag ska kunna sprida glädje till släkt och vänner genom att bjuda på något gott.
2. Men han inser att jag är för snål för att köpa en (tänker fortsätta nöja mig med den gamla rostiga balkonggrill som jag vann på midsommarfirandet i Hemmingsmark 1973)
3. Alltså tvingar han av mig 2000 i böter och ger tillbaka (en stor del av summan) i form av en grill.
Sålunda samverkar allt till det bästa. Vad är det man säger: det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det.
Alpha-kvällen var f ö givande igår. Jag undervisade om gudstjänsten i vår äldre-grupp. Mycket positiv dialog i gruppen.
PS. Har just fått höra om en familj som hamnat i en mycket svår situation. Kan inte öppet berätta, men vill be alla trogna bedjare bland läsarna att komma ihåg denna för er okända familj under den närmaste tiden. Då kanske sorg kan vändas till glädje även där.
I tisdags var en sorgens dag. För en gångs skull tog jag bil till jobbet. Har annars dagligen åkt buss i två månader. På väg till Hertsökyrkan fick jag dessutom för mig göra en kort avstickare till en affär. Och på vägen därifrån, vad händer. Jo, polisen står med laserpistolen och fångar mig i 59 km i timmen på 50-väg. 2000:- i böter. Roligare kan man ha. Och man tänker, om jag inte tagit bilen just idag, om jag inte tagit den extra svängen...
Vad är det fransmännen brukar säga? Med om kan man få Paris att rymmas i en flaska? Fast på franska förstås. Det uttrycket återberättade en kollega igår när jag på en personaldag drog hela historien ovan och klagade av mig min nöd.
Vi var alltså hela församlingens personal på en gemensam dag ute vid Måttsund (kommunens större slalombacke). Där blev det däremot lite glädje. Dels att man fick åka slalom en stund och dels att jag vann dagens tipsrunda - gissade bara fel på tre år (1247 istället för 1250) på frågan om Erik Eriksson den läspe och haltes dödsår, vilket var utslagsfrågan - och i pris fick en Weber klotgrill (lär visst vara fin kvalitet säger bekanta inom arbetslaget).
En av våra alpha-ledare hade i går kväll en teori om hur allt detta kunde hänga ihop:
1. Gud tycker att jag behöver en ny grill. Förmodligen för att jag ska kunna sprida glädje till släkt och vänner genom att bjuda på något gott.
2. Men han inser att jag är för snål för att köpa en (tänker fortsätta nöja mig med den gamla rostiga balkonggrill som jag vann på midsommarfirandet i Hemmingsmark 1973)
3. Alltså tvingar han av mig 2000 i böter och ger tillbaka (en stor del av summan) i form av en grill.
Sålunda samverkar allt till det bästa. Vad är det man säger: det viktiga är inte hur man har det, utan hur man tar det.
Alpha-kvällen var f ö givande igår. Jag undervisade om gudstjänsten i vår äldre-grupp. Mycket positiv dialog i gruppen.
PS. Har just fått höra om en familj som hamnat i en mycket svår situation. Kan inte öppet berätta, men vill be alla trogna bedjare bland läsarna att komma ihåg denna för er okända familj under den närmaste tiden. Då kanske sorg kan vändas till glädje även där.
Kommentarer
Postat av: Maria
Jag visste inte att grillar och lazrar hänger ihop, men nu vet jag!
Postat av: Anonym
Laser
Postat av: Miss E
Men fattar du inte vinken?
Lägg den gamla rostiga grillen i återvinningen och njut av att ha en fin ny grill, som fått til skänks. Jösses...
Postat av: Tobbe
Givetvis gör jag som Miss E säger och tackar även anonym (men jag ser ju ditt namn i epostadressen du lämnat - roligt hör av dig!)kommentator för rättning av stavning, vilket nu åtgärdats.
Postat av: maria
Vet jag väl såklart.
Postat av: Britta
Vad är svöngen?
Postat av: Tobbe
Inte vet jag
Postat av: Britta
Bra att du rättat det inkorrekta tangentnedtryckandet. Det är lätt att sånt händer
Postat av: Ann O Nym
Behåll du den gamla grillen och ge den nya till en behövande dotter eller son
Trackback
