Järnladyn och Jungfrun
Fick för mig att gå på bio. Såg filmen Järnladyn som handlar om Storbritanniens tidigare premiärminister Margret Tatcher. Men det vet väl alla allmänbildade läsare redan. Gå och se filmen! Inte för att du gillar eller ogillar Tatcher, utan för Meryl Streeps rolltolkning. Helt fantastisk. Jag tror det är första gången (och jag har gått på bio ett antal gånger) som jag blir mer gripen av skådespelarinsatsen än av handlingen. Men det kan ju bero på att jag aldrig tidigare haft (eller ens brytt mig om att försöka ha) öga för den saken.
I handlingen är det den åldrande Tatcher som städar undan sakerna efter sin bortgångne man och upplever sig tala med honom och minns tillbaka i sitt liv. Kanske är det mina egna föräldrars alltmer påtagliga ålderdom som också gjorde det gripande att se en äldre människa gestaltas. När mamma hörde att jag sett filmen så uttryckte hon att hon också skulle vilja se den.
I övrigt har det varit Jungfru Marie bebådelsedag idag. Ledde mässa och predikade i Hertsökyrkan, som vanligt. Jag talade om att Jungfru Maria och jungfrufödseln är
1. för många en provokation (den tanken fick jag från Bert Lönndahls predikoutkast i SPT), dvs för dom som bara vill att Jesus ska vara en god människa med kärleken på agendan
2. en port för himmelen in i världen
3. nödvändig för vår frälsning
Dessutom passade jag på att lite kort undervisa om liturgin (det gör jag ibland) utifrån de tankar som finns i föregående inlägg.
På eftermiddagen hann jag dessutom till bönhuset en sväng. Hann höra en predikan och fick äta soppa.*
* Att i samma inlägg berätta att man varit både i bönhuset och på bio, kan väl av vissa läsare betraktas som en svårartad motsättning, men inte för mig. Jag är uppvuxen i en familj där bio aldrig varit något som en kristen generellt måste undvika, utan det får man hantera som allt annat.
I handlingen är det den åldrande Tatcher som städar undan sakerna efter sin bortgångne man och upplever sig tala med honom och minns tillbaka i sitt liv. Kanske är det mina egna föräldrars alltmer påtagliga ålderdom som också gjorde det gripande att se en äldre människa gestaltas. När mamma hörde att jag sett filmen så uttryckte hon att hon också skulle vilja se den.
I övrigt har det varit Jungfru Marie bebådelsedag idag. Ledde mässa och predikade i Hertsökyrkan, som vanligt. Jag talade om att Jungfru Maria och jungfrufödseln är
1. för många en provokation (den tanken fick jag från Bert Lönndahls predikoutkast i SPT), dvs för dom som bara vill att Jesus ska vara en god människa med kärleken på agendan
2. en port för himmelen in i världen
3. nödvändig för vår frälsning
Dessutom passade jag på att lite kort undervisa om liturgin (det gör jag ibland) utifrån de tankar som finns i föregående inlägg.
På eftermiddagen hann jag dessutom till bönhuset en sväng. Hann höra en predikan och fick äta soppa.*
* Att i samma inlägg berätta att man varit både i bönhuset och på bio, kan väl av vissa läsare betraktas som en svårartad motsättning, men inte för mig. Jag är uppvuxen i en familj där bio aldrig varit något som en kristen generellt måste undvika, utan det får man hantera som allt annat.
Kommentarer
Trackback
