Torbjörn Lindahl

Trots att man har semester.

 

1. Arbete som jag gjort trots att jag inte måste (ännu).

Rensat i ett förråd som min pappa hyrt till föräldrarnas lägenhet. I detsamma har han förvarat allt som han inte hann rensa ordentligt när dom flyttade från villan för ca tio år sedan. Dvs alla hans praktiska och tekniska och sånt-man-kan-ha-nytta-av-någon-gång-grejor som var över efter det att han städat vinden och pannrum och förråd i villan och haft församlingens släp till låns en hel sommar och kört skytteltrafik till återvinningen. Under åren i lägenheten har han sedan suttit och rensat och sorterat bland grejerna. Och resultatet har ofta blivit att han ringt mig och berättat att "nu har jag några saker" som han inte vill ha kvar och undrat om jag skulle vilja ha dem. Vilket jag vill, eftersom jag i grunden är en likadan ekorre när det gäller dylika attiraljer. Så har div hamnat i mitt hus istället.

 

'Nå, under senare år har faderns krafter avtagit och slutligen har arbetet i förrådet upphört. Familjens trenne gossar inser att vi förr eller senare får ge oss i kast med saken. Och sista veckan fann jag lite inspiration. Min gamle kamrat berättade att när han var med och tömde sina föräldrars villa i Luleå så kunde han ha ordnat utställningen Gräddkannans historia under 1900-talet. Jag skulle kunna ordna utställningen Den tekniska utvecklingen i Sverige sedan 50-talet. Under några dagar har jag hunnit med att  köra tre vändor till återvinningen med pappas bil fullastad (den är större än min), hunnit tömma och slänga ca 30 kartonger, men likväl bara hunnit igenom en fjärdedel av förrådet. Men givetvis sparar jag allt som jag tycker att min bröder borde se (innan vi tillsammans slänger det).

 

I min ensamhet, begrundande livet, har jag i förrådet, sittande på gammal pall från laboratoriesal på Midskogsskolan, avgivit följande löfte: mina barn ska efter mig bara behöva ta hand om det som jag intill slutet av mitt liv använt, inte det som jag försummat slänga bort i tid. Någon som tror att jag kommer förmå uppfylla löftet?

 

2. Arbete som jag lovat göra

Det utfördes idag hos svärfar. Egentligen skulle äldste sonen, denna vecka på norrbottenssemester, varit med, men förkylning lade hinder ivägen så han stannade i Luleå. Arbetet bestod av att medelst grästrimmer, gräsklippare, röjsåg, rensa och klippa kring husväggar, åkerkanter, diken mm. Sex timmar tog arbetet. Men härligt få jobba utomhus när vädret är vackert. Som alltid när vi möts så blir det även andliga samtal och som oftast en psalm eller flera och en bön innan vi skiljs åt. Värdefull dag.

 

3. Jobb jag borde göra

Röja sly nedanför huset. Har behövts i många år, men varje år tänker jag att det inte kan vara katastrof att skjuta på det ännu ett år. Övervägde låna svärfars röjsåg för att få fart på arbetet, men föredrar egentligen att klippa för hand som jag alltid hittills gjort. Kanske kan jag drabbas av inspiration någon dag till veckan. Jag är en ytterst inspirationsberoende människa. Har väldigt svårt göra något som jag måste eller har bestämt mig för. Inspirationen kan leda åt helt annat håll.

 

4. Jobb som jag skulle ha lust att göra

Tänkte kanske att inspirationen skulle leda mig hit istället. Då blir det att måla invändigt i kyrkstugan. Bara för utseendets skull. Det är på utsidan den måste målas om. Det blir värre. Och insidan gäller till största delen möbler, dörr, skåpluckor mm. Hade en god vän - kunnig i färgsättning - på fika i stugan förra veckan tillsammans med hennes make. Då fick jag en del goda råd. Det mest radikala var dock att lasera köksväggarna vita; nu är det furupanel. Jag har själv snuddat vid tanken, men inte riktigt vågat tänka den klart. Man får se vad det blir av. Om inspirationen faller på alltså.