Var skulle man gå?
* jag känner mig faktiskt lite kränkt att jag inte fick vara med i auktionsgemenskapen på samma villkor som alla andra. Vid nästa auktion förväntar jag mig att firman kontrollerar om någon med stämbandsinflammation (kronisk eller akut) finns i publiken och att man i så fall har beredskap för att övergå till ett system med skrivna bud. Gäller givetvis alla under hela auktionen så ingen känner sig särbehandlad och uttittad.
Jag håller med minnesdagen blev högtidlig och det är viktigt att den hålls. Däremot håller jag inte helt med om statsministern. Han och många andra har under senaste veckan på olika sätt framhållit att massakern misslyckades, att Norge tvärtom blivit ett öppnare och tollerantare samhälle. Jag hoppas innerligt att att det är så, men misstänker att det i själva verket rör sig om mantran som upprepas.
Jag tror inte att riskerna för nya dåd minskat i Norge. Inte heller att alla befolkningen blivit godare efter dådet. Tvärtom tror jag att det nu inte är lika enkelt att parkera en bil framför regeringsbygnaderna i Oslo. Jag tror även att trygghetsarrangemangen är större runt lägren på Utöya.
Dessvärre tror jag faktiskt att attentat skapar större otrygghet och mer kontroll:det kan vi på ett konkret sätt se vartän vi åker i Europa.
Statsministerns mantra försöker återkalla ett samhälle som inte längre är tror jag. Önskar jag har fel.
Ja detta med nattvardselementen är verkligen ett problem. Skulle jag någonsin hamna som präst i en församling där kyrkorådet tvingar på oss majsmjölsoblater och druvsaft - skulle jag säga tack och hej med en gång. Om man tror att Kristi sanna kropp och blod kan göra folk allergiska och onyktra - ja då säger det nog en hel del om vederbörandes nattvardssyn...
