Torbjörn Lindahl

känns det som man har haft i helgen.

Det var styrelsen för Kyrklig Samling som hade förlagt ett av sina styrelsemöten till Luleå. Vi var några olika personer som öppnade våra hem och tog emot nattgäster. På fredag afton anlände gästerna med olika flyg och vi samlades hemma hos goda vänner för samtal och gemenskap.

På lördagen möttes vi först i Gammelstads kyrka där vi läste Laudes och sedan fick chans att titta på kyrkan och kyrkstaden. Under den korta vandringen i kyrkstaden stannade vi givetvis till i vördnad utanför Separatiststugan och kände den andliga samhörigheten med dem som i början av 1800-talet vägrat böja sig för de modernistiska påfunden från kyrkoledningen.

Efter det att styrelsen haft en stunds formellt sammanträde under förmiddagen så tog vi med dem på besök i Västlaestadianska bönhuset på Hertsön. Eftersom de flesta i den tillresta gruppen varken träffat öst- eller västlaestadianer var det mycket uppskattat att få möta dessa företrädare och samtala om hur man från det hållet uppfattar sin roll i kristenheten och läget i kyrkan i övrigt. Intressant var också att få ta del av en informationsskrift om västlaestadianismen som man låtit trycka upp, likaså att få se "handboken" med ordningar för dop och nattvard mm.

På kvällen fick besökarna chans att gå i Luleå Fridsförbunds (Östlaestadianer - Tornedalsriktningen) bönhus på Örnäset och där dels delta i en gudstjänst och dels samtala en stund med närvarande predikanter. Även det uppskattat.

Som sagt, den formella sammanträdestiden var under helgen inte så lång för den tillresta styrelsen, men syftet var också att få möta delar av den norrländska fromhet som för många sörlänningar är rätt okänd.

Mer bekanta tror jag många av dem kände sig när dom på söndagen deltog i högmässan i Hertsökyrkan. Där fick vi ju också lyssna till predikan av en av gästerna: prof. Bengt Holmberg. Fin gudstjänst, tyckte jag, men det är kanske fel att den som själv är liturg recenserar .

På eftermiddagen - då alla gästerna skjutsats ut till flyget - for jag återigen till Fridsförbundets bönhus. Eftersom en av helgens inbjudna predikanter fått lämna återbud, hade jag blivit ombedd täcka upp för en av predikningarna. I övrigt fick andra lokala predikanter rycka in.

En fin helg sammanlagt. Mässa, predikningar, samtal, och möten med kristna från hela det stora spektrum som rymts inom vår folkkyrka, gav verkligen upplevelsen av att man under helgen varit i Kyrkan.