Mer sådant, biskopen
Där berättar han om Skärtorsdagsmässan i Mariakyrkan i Sävast, vid vilken biskop Hans Stiglund medverkade med predikan. Uppenbarligen en god och gripande predikan. Inget som förvånar oss som känt Hans ända sedan tonårstiden och som åtskilliga gånger hört honom predika.
Här har vår biskop utan tvekan en av sina absolut starkaste sidor. Dock upplever jag ibland när jag hört biskopen i mer officiella kyrkliga sammanhang att han något taggar ner sin predikoprofil och blir lite mer anpassad och till lags och "inkluderande". Svår balansgång visserligen, det ska erkännas. Jag kan nog inte heller svära mig fri från att ibland låta svärdet krokna. Så jag ska absolut inte ägna mig åt stenkastande i glashus.
Vill bara säga att jag gläder mig över Per-Erics vittnesbörd.* Kanske är det dags att biskopen och jag försöker få till ett tillfälle då han kommer till Hertsökyrkan och predikar. För några år sedan försökte vi det, men det hela rann ut i sanden då vi inte fann ett lämpligt datum.
* gläder mig också över att Per-Eric talar så positivt om det liturgiska skeendet i skärtorsdagsmässan där man klär av altaret. Även liturgin kan predika! Nu fattas bara att övriga bland våra laestadianska vänner upptäcker det.
Jag kan informera pastorn att även jag bevistade en fin Långfredagsgudstjänst i mitt fall i Jäckviks kapell (Lars Levi Læstadius föddes i byn den 10 januari 1800)
En fin gudstjänst med tillrest präst och komfirmander från Lövångers församling. Fredagen innan bevistade jag en mässa ja läs själv http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/2012/04/land-day-i-palestina.html
Även jag gläds - och misstror inte vittnesbördet. Har själv hört Hans predika väl i Haparanda kyrka och på EFS-konferensen i Pite 2002. Den TV-sända Långfredagsgudstjänsten var också djupt uppbygglig, samtidigt som det nog blev lite väl mycket "vi-ande" och "oss-ande" (västkustskt uttryck för bristande tillämpning på åhörarnas olika andliga ställning).
Hans har åtta år kvar som stiftschef om han inte avgår i förtid. Skulle han öppet bli mer oppositionell/"Frimodig-kyrklig" vore det värt mycket. Biskopsmötet håller fasaden uppe utåt, men Hans kan väl ändå inte ha blivit så queer att han som ÄB nu tror att folk kan vara fäder till barnen de föder? Eller att Ulla Karlssons / Shelby Spongs förkunnelse är evangelisk-luthersk eller ens kristen?
Hans skrev tillsammans med Fjärstedt och nån till en bra debattartikel om julevangeliets trovärdighet till jul för ett par år sen. Det är sannerligen hög tid att - nu efter 10 år i ämbetet och ökad pondus - ta bladet från munnen i fler frågor, även om det innebär ett självkritiskt beklagande av egna (misslyckade) kompromissförsök genom åren.
Jamen jag fattar också att liturgin kan predika :) Ett bloggämne kanske? Liturgins historia och betydelse.
Jag kan väl tillägga att Biskopen vid det aktuella tillfället "bara" höll sig till evangelium. Redan det är en skön konst som är värd att omnämna, men det är väl när man börjar tala om tillämpning av det kristna livet, som de osalta verkligen skiljs från de salta.(och det gäller både predikanter/biskopar och åhörarare!)
När det sedan gäller liturgins värde har jag själv riktigt fått upp ögonen för det efter en föreläsning av Berit Simonsson. Hon påminde oss på alla sätt om att det "höves de kristna att TILLBE Gud".
Att lyssna på predikan är inte att tillbe Gud, och utan liturgi blir det då inte mycket tillbedjan i livet. Speciellt inte för oss som inte kan sjunga det minsta!
Skulle Leastianerna också inse det, dvs att tillbedjan hör till det kristna livet, skulle nog fler uppskatta liturgin.
Fast hur skulle det själva komma på det, om inte någon predikar om det. Kanske ett tips till biskopar och andra:)
