Mikaelihelg med MC-körning
I helgen blev det lite MC-körning. Fram och tillbaka till Melderstein norr om Råneå där vi hade styrelsemöte med Motorcyklisterna i Norrbotten. Styrelsen brukar ha en arbetshelg varje höst och sista åren har vi haft den där. Övriga sov över till söndagen och fortsatte jobbet idag men jag for hem igår kväll då jag hade gudstjänst idag. Härligt MC-väder under lördagen. Tog givetvis kurviga vägen över Sundom på väg mot Råneå. Insåg att jag nog är lite ringrostig, det har ju varit begränsat med körningen de senaste åren. När jag skulle fara hem på kvällen var hojen svårstartad. Det är nog dags att byta batteriet så det blir fjutt. Men det får bli till våren.
På fredag och lördag var jag guide för en församlingsgrupp från Terjärv i Österbotten, ledd av min gamle prästvigningskompis Timo Saitajoki. På fredagen guidade jag dem i Domkyrkan och på lördagsmorgonen i Nederluleå, innan dom fortsatte söderut mot sin vänförsamling Bureå. Tänkt var att jag skulle låta dom se min kyrkstuga men tiden räckte inte. Men för ändamålet hade jag redan på fredagen slagit på värmen så för att inte slösa helt med ström har jag sovit över där två nätter. Mysigt som alltid. Värmen är ännu på, ska jag åka dit och sova när jag bloggat färdigt?
I morse som sagt gudstjänst, familjegudstjänst med utdelning av Barn-Bibel till hugade fyraåringar. Inte så många intresserade detta år. Vad beror det på? Intresset för en Barn-Bibel har sjunkit markant de senaste årtiondena. Beror det på att sekulariseringen tagit ytterligare ett "generationshopp"? Eller på att många av våra tidigare barngrupper försvunnit (fr a barntimmarna) vilket gör att det inte längre finns samma naturliga kontakt mellan hem och församling?
På eftermiddagen besök i (östlaestadianska) bönhuset lagom till middagen och i tid för de två sista predikningarna. Trevlig gemenskap som vanligt. God mat och gott fika.* En av predikanterna var en yngre broder som jag inte hört förut. Han berättade fint om en erfarenhet från sin hemby: hur äldre kristna i sina hem kunde ta emot barn och ungdomar och genom samtal och vittnesbörd utöva en stillsam men god påverkan. Detsamma upplevde jag i min ungdom. Man gläder sig när man ser en ny predikantgeneration fostras fram. Men skulle inte dessa yngre predikanter vara betjänta av viss teologisk skolning? Risken blir annars att predikningarna bara blir ett upprepande av lösryckta formuleringar - var för sig helt korrekta! - som man lärt sig alltifrån sin barndom.
* man noterar att i bönhusen kan det serveras mat och fika helt i enlighet med livsmedelslagen utan en enda anställd men massor med "frivilliga" (underbart kyrkligt ord!) i köket och serveringen. I kyrkan däremot synes på vissa håll saken så komplicerad att knappt någon får gå in i köken.
Svar på fråga 5: Ja.
