Torbjörn Lindahl

Alltså har jag nu två helger i rad varit ute och kört MC. Det var igår som det var så vackert väder att jag inte kunde låta bli. Att Ann O Nym nu blir tvungen att återigen läsa om motorcyklar gläder mig lika mycket som själva körningen.

I går kväll var äldste sonen på hockey men jag blev hemma. Tog istället med mig ett par goda vänner till kyrkstugan där jag bjöd på fika innan vi tillsammans gick på lovsångsgudstjänst i Nederluleå kyrka med Bengt Johansson. Flera av Bengts sånger är väldigt fina och man har ju sjungit en del av dem många gånger på OAS-möten. Men när man hör Bengt själv så upplever man utan tvekan att han är mer uppträdande artist än lovsångsledare.

Lite märkligt känns det kanske också att sitta på ett försök till lovsångsgudstjänst i just Nederluleå kyrka när man vet hur medvetet församlingens officiella linje tidigare varit att utestänga den fromhetsådra (i praktiken OAS-rörelsen) där man verkligen kan den konsten. Jag säger bara: 4 Mos 13-14.

Roligt som sagt få sjunga några sånger, men när någon säger något i kyrkan så hör man inte ett smack. Konstaterar (återigen) att man under de dryga trettio år som gått sedan jag började som präst i Nederluleå 1979 flera gånger har ändrat ljudanläggningen, högtalarna, mikrofonerna; men sanningen består: så bra ljud som det var 1979 har dom senare aldrig lyckats åstadkomma. Ju förr desto bättre alltså. Som det ska vara i en kyrka:)

Två gudstjänster blev det idag, först högmässa i Hertsökyrkan, sedan kvällsmässa i Mjölkuddskyrkan där kören medverkade med sånger ur Nicaraguanska bondemässan. Medryckande melodier. Alltså fick man hålla samma (=likadan?) predikan - i stort sett - två gånger samma dag. Ibland blir den senare en blek avglans av den första andra gånger känns första tillfället som övning och uppvärmning och den andra blir bättre. Närvarande katolsk präst noterade att mässan var lång. "En katolsk mässa är aldrig över en timme", sa han. "Måste bero på att ni inte predikar ordentligt" kontrade vi närvarande lutheraner.

Katolske prästen ifråga, som är gammal ungdomskamrat till mig, hade tidigare å eftermiddagen hälsat på i mitt hem då han ändå var i sta'n för att deltaga i kyrkoherdeinstallation i katolska församlingen. Alltid roliga samtal när vi möts. På kvällen berättade han också att han just lärt sig att det finns pilgrimsleder även i Norrbotten: stigar som upptrampats av de fromma under vandringarna till och från västlaestadianska samlingar i Gällivare.

Dagen snart slut och middagen förtärd. Den bestod huvudsakligen av rökt regnbågsforell som dörrknackande försäljare sålt mig under eftermiddagen (en stor firre för hundra spänn!). Mmm, så gott. Undrar om jag får skäll av "M" för att jag njöt av rökta fisken också. Borde kanske nöjt mig med fiskbullar.