Nu måste det hända nå't

På bloggen alltså. Har nu två dagar irad varit under 60 i besöksstatistiken.* Katastrof! Alltså måste jag göra något för att återigen stimulera kära läsarnas intresse.

Har sista dygnet talat med mina två bröder i telefon. Båda samtalen handlade om vår äldsta syster som fyller 60 i början av sommaren och den fest vi alla fem syskon ska ha hos henne. Min tvillingbroder - han är lika gammal som jag :) (+ (OBS!) 30 min) - konstaterade då att vi "som är så unga" också fyller 60 om drygt två år. Och när jag tänker på hur åren går så inser jag att jag ännu inte vet vad jag ska göra när jag blir stor.

Gårdagsdygnets kväll var jag på samtalskväll i bönhuset. Flera frågor diskuterades. Behövs det fler predikanter? Ja, tyckte alla som yttrade sig. Av de fyra nu aktiva är två redan i 70-årsåldern. Men frågan är hur man utväljer de nya. Och framförallt - tänker jag - hur har man rutiner och funktioner så att man kan lägga märke till dem som är potentiella kandidater. Inte så lätt kanske. Tidigare har det tydligen varit lite oenighet kring predikantkallelse- processen. Om jag fattat det rätt - rätta mig någon som kan om jag har fel - så beror det bl a på att traditionerna från Tornedalen och Österbotten (vilka båda finns representerade i Luleå) är lite olika.

En annan fråga som diskuterades gällde vilken ordning man ska följa vid gudstjänsterna. Måste man alltid läsa ur en postilla? Ska man följa ett mer utarbetat ritual, typ Söndagsgudstjänst enligt kyrkans handbok? Själv har jag alltid tänkt att om det vore så att laestadianerna (åtminstone med någorlunda regelbundenhet) gick i högmässan då skulle ju bönhusets eftermiddagsgudstjänst kunna vara väldigt enkel (typ psalm bön predikan i lagom antal) men eftersom de flesta aldrig eller ytterst sällan besöker en högmässa utan har bönhusgudstjänsten som sin enda "huvudgudstjänst" då tycker jag det vore angeläget med lite mer "liturgi" (Trosbekännelse, syndabekännelse mm). Att det skulle förekomma sjungna liturgipartier i lekmannaledd gudstjänst (utöver psalmerna) är kanske inte att tänka på!

En tredje viktig fråga som diskuterades var det dokument som en arbetsgrupp (i vlken jag själv ingått) jobbat fram och jag fick också presentera det. Bakgrunden är det som tidigare framkommit om en dold pedofilskandal i en laestadiansk församling i vårt östra grannland. Uppdraget till gruppen var att fundera över hur alla typer av oegentligheter kan undvikas och vad man gör om något ändå händer.

Gruppens huvudtankar har varit två (här uttalade med de formuleringar jag själv använde igår kväll):
- om vi i ett kritiskt läge ska handla rätt så måste vi i förväg lära oss tänka rätt
Alltså behövs förebyggande arbete som gäller, attityder, samtal, relationer.
- den förlåtelse som Gud och församlingen ger befriar oss inte från våra förpliktelser i samhället.
Dvs sker något olagligt så måste det föras till myndigheters kännedom. Vi får inte sopa under mattan.

Ungefär så. Hela dokumentet som är några sidor finns hos Luleå Fridsförbunds styrelse (men har ännu inte blivit officiellt antaget av styrelse och årsmöte).

Idag åt jag lunch med kollega och vi diskuterade de "större" ekumeniska frågorna. Frågan om enhet med de stora kyrkorna blir alltmer brännande för oss. Under sista veckorna har jag här på bloggen fått kritik för att vara för Rom-vänlig. Det är inget mot vad jag blir när jag möter den ortodoxa traditionen. Men det får jag ta en annan gång.

Men jag konstaterar bara (om jag nu ska sammanföra gårkvällen och dagen): så länge mina vänner bland laestadianerna finns kvar inom kyrkans ramar (även om det är ytterst formellt) då kan vi fungera tillsammans och jag trivs på många sätt i gemenskapen, men om - jag säger OM - laestadianerna mer konsekvent väljer en väg där man fjärmar sig från kyrkan - i praktiken helt klipper banden genom att man överger prästämbetet** och låter lekmän ta över sakramentsförvaltningen - då kommer jag inte med. Jag skulle hellre gå i en katolsk mässa än i en lekmannaledd laestadianmässa.

* 24 maj 55
   25 maj 59
annars har det de senaste tio dygnen pendlat mellan 63 och 75

** ämbetet är, enligt Luther, ett av kyrkans kännetecken och alltså för den sanna kyrkans existens lika viktigt som både ordet (predikan) och förlåtelsen (avlösningen) - vilka också hör till de sju kännetecknen

Kommentarer
Postat av: JanneL

Citat:

>>** ämbetet är, enligt Luther, ett av kyrkans kännetecken och alltså för den sanna kyrkans existens lika viktigt som både ordet (predikan) och förlåtelsen (avlösningen) - vilka också hör till de sju kännetecknen <<



Men Luther var precis som du och jag en helt vanlig människa, så vad han än säger så måste det prövas i Bibeln!



Jag säger inte han har fel, men vad säger skriften?



Vilket ämbete pratar du om, det som denna världen dikterar eller som Gud har gett kallelsen och utvalt att tala och göra hans ord?



Nu är jag ingen större hängiven leastadian, fast jag tillhör denna öst "gren". Men att överge en församling på sådana grunder som du ger så häpnar jag över dina ord. Fast leastadianerna skulle annars vara Bibeltrogna, så drar du om en predikant skulle utföra dessa sakrament?



Vem följer du Torbjörn?



Ämbetet ditt eller den levande Guden, som sa åt *lärjungarna att gå ut i världen å gören alla folk till mina lärjungar!



*Vem är dessa lärjungar Jesus undervisade?

2011-05-26 @ 01:06:00
Postat av: Annette Öberg

Så sant - Det är en nådegåva att bli kallad att förkunna Ordet - vittna om Jesus och gå ut i världen och gör alla folk till Jesu lärjungar.

Har du tagit emot "den helige Ande" så kan du i Jesu namn oxå dela ut brödet och vinet, som en åminnelse av Jesu död och uppståndelse - hans stora kärlek att ge oss förlåtelse för våra synder i Jesu namn.

Det är en stor glädje att sprida budskapet att Jesus lever och allt han gör då vi i bön och lydnad nalkas oss honom.

Kraften till detta kan vi som samlas inför honom få genom Ordet och Sakramenten.

2011-05-26 @ 09:01:50
Postat av: S

Kan inte du Torbjörn riktigt pedagogiskt och strukturerat utreda detta med lekmän/präster Luther osv på din blogg :) Jag själv känner ett motstånd mot detta med "egen sakramentsförvaltning", men jag har liksom inte argument och kunskap varför jag känner så. Dessutom verkar det helt utan struktur vilket skrämmer mig.

2011-05-26 @ 12:14:02
Postat av: Stig Su

jag har nu hjälpt till med två individuella träffar på din bloggstatistik. En från denna pc, ytterligare en från telefonen. Tack för trevlig och ofta innehållsrik blogg!

2011-05-28 @ 20:34:36
URL: http://stigsundstrom.blogg.se/
Postat av: JanneL

Här lite vad Luther säger om ÄMBETET!



Jag citerar en liten del:



>> Vad krävs då av dem som församlingen kan kalla till Ordets ämbete? »Duglighet i att undervisa är det enda han efterlyser, och han vill anförtro Ordets tjänst endast åt sådana som är dugliga i att lära andra. Men när någon får fullmakt att vara Ordets tjänare, så har han samtidigt till uppdrag att utföra alla de förrättningar som i kraft av Ordet hör hemma i församlingen. Han har sålunda rätt att döpa, välsigna, binda och lösa, hålla bön samt pröva lärosatser» (sid 86). Detta citat tål att begrundas av sådana föreningar, som har kallat tjänare till ett predikantämbete som inte skulle innefatta rätten att »döpa, välsigna, binda och lösa». Det bör också observeras att det är en församling som kallar och insätter, inte en förening eller kyrka, som motsätter sig eller inte vill godkänna en sådan kallelse. En rätt kallelse sker i hela församlingens namn och på dess uppdrag. Därför bör kallelsen följas av en offentlig installation eller vigning. Luther skriver: »Sedan måste vi installera dem som blivit valda i församlingen och i dess åsyn stadfästa deras kallelse under bön och händers påläggning. När detta är gjort, bör vi erkänna dem såsom rätta biskopar och Ordets tjänare. Såsom sådana skall vi hålla dem i ära och vara helt förvissade om att vad som gjorts i endräkt genom allmän omröstning, det är en Guds gärning, för vilken vi har honom allena att tacka» <<



Mera finns att läsa i länken jag gett nedan!

2011-06-04 @ 23:54:21
URL: http://gammal.lbk.cc/biblicum/19843313.HTM
Postat av: JanneL

En till litet citat angående sakramenten:



>>Luther betonar i likhet med Augsburgska bekännelsens 14:e artikel, »att ingen utan vederbörlig kallelse bör i kyrkan predika offentligen eller förvalta sakramenten».<<

2011-06-04 @ 23:58:37
URL: http://gammal.lbk.cc/biblicum/19843313.HTM
Postat av: André Bergström

Torbjörn Lindahl,



Apropå din artikel, låt mig citera kortfattat dina egna ord: (Jag citerar så att alla vet vad jag svarar på).



“Själv har jag alltid tänkt att om det vore så att laestadianerna (åtminstone med någorlunda regelbundenhet) gick i högmässan”

Och vidare nämner du:

“men om - jag säger OM - laestadianerna mer konsekvent väljer en väg där man fjärmar sig från kyrkan…”



Svar:

I dagens Sverige är inte folkkyrkan de den borde vara. Låt mig ge ett skräckexempel på det: “Gudlöshet och andlig död i Katarina Kyrka”. Läs sammantaget på länken: http://rilnews.org/article/gudloshet-och-andlig-do%20d-i-katarina-kyrka



Samt: “En kyrka i uppror mot sin Gud”. Läs sammantaget på länken: http://rilnews.org/article/en-kyrka-i-uppror-mot-sin-gud



Ytterligare:

“Laestadianer bryter med Svenska kyrkan” Läs sammantaget på länken:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=174194



- Min poäng är denna, att som sann troende kristen i klassisk bemärkelse, måste man fjärma sig från kyrkan, just för att de övergett Guds Ord! En kyrka som inte bygger på Guds Ord är ingen äkta sannfärdig kyrka, utan man bygger bara kyrkan på sina mänskliga idéer osv.



Ang. postillan…

Lars Levi Laestadius hade helt klart för sig vad Guds Ord talar om, och handlar om. Det har tyvärr inte många präster idag i svenska kyrkan. På den grunden gör man rätt som klassisk sann kristen, att fjärma sig från en kyrka, som är i uppror mot sin Skapare!



/André Bergström

Webbmaster och webbredaktör på: http://www.fridsforbundet.n.nu/

2011-06-24 @ 00:42:37
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Tobbe

André!

Jag svarar innan jag kollat in länkarna du skickar.



1. Om postilla. Gissar du syftar på mitt referat från samtalskvällen i bönhuset om hur man ska utforma gudstjänsten. Personligen tycker jag nog att man ska forstsätta läsa ur en postilla - och gärna Laestadius. Även i många nutida laestadianska sammanhang innebär läsning av "Prostens" predikningar en hälsosam höjning av nivån av sälta.



2. Om att fjärma sig från kyrkan. Ingen behöver upplysa mig om det existerande förfallet på olika håll i kyrkan. Jag vet kanske mer om det än många. Hur man ska förhålla sig till det är dock en annan sak. Personligen tycker jag att många av mina laestadianska vänner i praktiken svikit sitt ansvar för kyrkan genom att inte ens gå på de prästers gudstjänster som dom fortfarande kan "godkänna".



När man kommit i det läget att man "måste" fjärma sig är en fråga som verkligen skulle kräva en djupare diskussion.



Men med "fjärma" syftade jag i detta sammanhang inte huvudsakligen på att hålla sig borta eller utebli utan på det mer principiella att bygga upp en helt egen "kyrkostruktur" av annan art genom att låta lekmän börja förvalta sakramenten. Den vägen är - för mig personligen - inget alternativ. "Mellanalternativet" att låta lämpliga personer vigas till präster inom Missionsprovinsen (så att dom blir "riktiga" präster dock utanför Svenska kyrkans struktur) är ju ett alternativ som man skulle kunna leva med. Om det sedan skulle bli framtidsalternativet på lång sikt för mig, det kan diskuteras.

2011-06-24 @ 11:12:41
Postat av: André Bergström

“Nu måste det hända nå't”



Jag anser som dig Torbjörn Lindahl, att det måste börja hända nå't... fast med våra folkkyrkor. Men man skall inte locka folk till kyrkan på felaktiga grunder. Med det så menar jag, att det skulle måste uppkomma en Luther (igen) i våra folkkyrkor och göra Ordet levande igen. Visserligen kan Guds Ord icke förgås som bibeln tydliggör. Men kyrkor tappar trovärdigheten med att utesluta Guds Ord helt eller delvis.



Lista på präster som dock vill vara trogen Ordet:

http://web.comhem.se/kristenhomo/Kalinarna%20051109.htm



- Dessa präster eftersträvar åtminstone klassisk kristendom, dvs. den Heliga skrifts som kyrkan bör ha som sina bekännelseskrifter.



Den lutherska kyrkans bekännelseskrifter;

Se länken: http://www.logosmappen.net/bekskrifter/index.html



Jag är i grunden Öst laestadian (luthersk troende och uppvuxen inom fridsförbundet med Erling Wälivaara som företrädare för fridsförbundet i Luleå stift. Jag skäms inte att vara Öst laestadian, utan jag är stolt i HERREN!



/Trevlig midsommar!

André Bergström

2011-06-24 @ 12:25:32
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Tobbe

Nej, Andréas du ska naturligtvis inte skämmas för att vara laestadian. Jag har nog ofta på denna blogg skrivit att jag tycker att laestadianer - med det i grunden rika andliga arv dom bär i sin tradition - borde vara ännu frimodigare att "bekänna sin tro".



Visst behöver det hända något i vår folkkyrka. Men då är ju min tro att om man "fjärmar" sig från den så minskar man sina möjligheter att påverka den i rätt riktning.



Själv tillhör jag ju en grupp - Frimodig kyrka - som försöker ta ansvar för och påverka kyrkan i rätt riktning. (Länk finns här på min blogg).

2011-06-24 @ 12:46:10
Postat av: André Bergström

Tobbe,



Ang. din kommentar 2011-06-24



För det första så heter jag INTE Andréas, utan mitt namn är André. Att fridsförbundet övervägt att lämna Svenska kyrkan, det är väl att "bekänna sin tro"? Kan man i bibelns värld käna två Herrar så att säga? Den frågan kan vi sakligt fundera på! Men jag kan instämma med dig Torbjörn Lindahl, att om man stannar kvar i “skeppet“, kan man enligt min mening vara med och kämpa mot draken så att säga, (påverka den i rätt riktning). Men någon gång tar ju striden slut och många kanske inser skeppet är så pass andligt död att det inte går att uppväcka den längre. Jesus själv sa såhär: “Där den döda kroppen är samlas gamarna“. (Matt 24:28).

2011-06-24 @ 14:27:49
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Tobbe

André!

Givetvis har jag sett att du heter André. I kommentaren innan skrev jag rätt. Förlåt att det blev fel denna gång.



Ett så drastiskt ställningstagande som du beskriver kan givetvis vara ett sätt att "bekänna sin tro", och ibland kanske något sådant kan vara nödvändigt. Vad jag syftade på med det uttrycket "bekänna sin tro" är snarare det att man berättar hur man tror, vad man tror och delar med sig av de andliga rikedomar man lärt i predikan och undervisning.



När är skeppet i så dåligt skick att det måste överges?, ja det kan man som sagt diskutera. Och kanske får vi till sist konstatera att vi möjligen har olika uppfattningar. Och vad är egentligen felet: är skeppet ruttet eller är felet att det har fått dålig besättning?



Det som jag är rädd för - om man nu ska fortsätta skeppsliknelsen - det är att man flyttar en så stor grupp från skeppet ner i en så liten livbåt att den - även om den är frisk och "orutten" och har roddare som vill åt rätt håll - är så liten att den riskerar kapsejsa i stormen eller att den blir så överfull att den inte kan styras utan kommer att driva på avvägar även om man försöker ro den åt rätt håll.

2011-06-24 @ 15:15:33
Postat av: André Bergström

Såna slutledningar som du Tobbe lyfter fram i slutet av ditt anförande, baserar du enbart på dina egna lösa spekulationer om framtiden. Givetvis kan man spekulera. Men den som litar på sin Skapare och är trogen Ordet, kan det bara sluta på ett sätt:



“Var trogen intill döden, så skall jag ge dig livets krona.” (Upp 2:10)

2011-06-24 @ 15:54:14
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Tobbe

André!

Givetvis vet jag ingenting om framtiden. Men ibland kan man ha skäl att i förväg fundera över möjliga alternativ utifrån den erfarenhet man kan dra av historien.



Men nu börjar den här diskussionen dra iväg så långt att jag får överväga ett nytt inlägg där jag tar upp dessa frågor.

2011-06-24 @ 17:28:27
Postat av: André Bergström

Tobbe:

“Men ibland kan man ha skäl att i förväg fundera över möjliga alternativ utifrån den erfarenhet man kan dra av historien.”



Jag är inte så säker på att detta är ett logiskt och relevant tankemönster, när det gäller fridsförbundet som fjärmat sig från kyrkan. Bara för att det tyvärr ibland sker bedrägerier inom en viss religion t.ex. “Korpelarörelsen”, så kan man inte dra sådana irrelevanta paralleller som att det skulle gå likadant med tex fridsförbundet. Bedrägerier och dumheter inom religion har det funnits och kommer nog alltid att finnas, på grund av människor som totalt vänt sig bort från bibelns Gud och istället vill gå egna vägar och t.ex. syssla med dumheter. Mycket dumheter har även skett inom svenska kyrkan:



Kvinnlig präst: “Kyrkan en perfekt plats för männens övergrepp”

Läs sammantaget på länken: http://svtdebatt.se/2011/05/kvinnlig-prast-kyrkan-en-perfekt-plats-for-mannens-overgrepp/



Observera att det är en präst i svenska kyrkan, som gör detta uttalande. Skall vi då inte längre ha kvar svenska kyrkan? Jag frågar detta mot bakgrund av Tobbes påstående…

2011-06-26 @ 11:14:16
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0