Och nu är det söndag
Ledig söndag. Men skillnaden mot en då jag "jobbar" är inte så stor. Det blir kyrkbesök och mässa i båda fallen. Jag har sagt det förr, men det förtjänar att upprepas: ska vi präster vara trovärdiga i det vi gör så måste vi ha vår kärlek till gudstjänsten och mässan även när vi är "lediga".
Sagt och gjort. Promenad över isen till Björkskatakyrkan. I predikan blev vi undervisade om att det nu är förfasta vilket egentligen är en tid av upptåg och nöje. Vi känner ju till begreppet carneval (= farväl till kött) som är en realitet i mer sydliga (katolska) länder. Där spexar man och roar sig under den sista tiden före fastan (vilken börjar på Askonsdagen). Ja, det är som att man unnar sig att pröva på den "världsliga" glädjen för att man ska inse kontrasten och minnas vad som ger livet verklig glädje när påsken kommer. Ett inslag i carnevalstider är att man klär ut sig. Ett exempel lär t o m vara att präster klär ut sig i kvinnokläder. Men då förstår man att vi talar om katoska länder för om de senaste årens utveckling i svenska kyrkan håller i sig (ca 70-80 % av de nya prästerna är kvinnor) då blir det kanske snart dags att prästerna klär sig i manskläder om det ska locka fram några skratt.*
F ö är det ju mest idrott för närvarande. Några gånger har man haft möjlighet att se lite från skid-VM i Holmenkollen. Idag var det herrarnas 50 km masstart. Det här med masstart är ju något relativt nytt i skidvärlden. När det gäller löpning har det alltid varit så. Tänk om man skulle gå motsatt väg inom löpningen så att man startade i intervall i ett 10000-meterslopp eller ett marathon, och så fick löparna tävla mot varandras tider. Även andra möjligheter skulle finnas att vända upp och ner på det som sker i sportens värld. I skidåkning tex är det tillåtet att valla, men det blir ju orättvist. Alla borde åka på exakt likadana skidor utan valla. En annan dröm jag har är att man skulle återföra all typ av skidåkning till det ursprung som numera endast barn (och knappt ens dom längre) upplever: att åka alla slags discipliner med samma skidor. Det gjorde man som barn: längdåkning, utförsåkning och hopp (ca 1-meters hopp över liten bula man byggt i backen) med samma skidor. Det skulle jag vilja se.
Fåfäng förhoppning gissar jag. Det är väl i sportens värld som i kyrkans. Det pågår en utveckling; att drömma sig tillbaka till gamla goda tider har man inget för - numera.
* en bekant berättade för många år sedan att hennes då 4-5 åriga dotter tittade på gudstjänst på TV och då hon såg den prästvigda kvinna som ledde gudstjänsten så utropade hon: "Mamma, titta! En tant har klätt ut sig i prästkläder!" I mer seriösa sammanhang har jag mött många som absolut inte betraktar sig som "kvinnoprästmotståndare", som gärna gått till gudstjänster ledda av kvinnor, men som likväl uttrycker en upplevelse av att det blir en annan känsla (verklig, men svårförklarlig!) med en man som präst. Den underliggande frågan -som vi någon gång på allvar borde jobba med - är ju om prästens representativa funktion i mässan gör det naturligare med en man. Som de ortodoxa säger: prästen är en levande ikon av Kristus.
(Trogna läsare noterar att jag då och då (tjatigt eller troget och uthålligt - det är frågan) för ämbetsfrågan på tal. Allt enligt principen droppen urholkar stenen.)
Sagt och gjort. Promenad över isen till Björkskatakyrkan. I predikan blev vi undervisade om att det nu är förfasta vilket egentligen är en tid av upptåg och nöje. Vi känner ju till begreppet carneval (= farväl till kött) som är en realitet i mer sydliga (katolska) länder. Där spexar man och roar sig under den sista tiden före fastan (vilken börjar på Askonsdagen). Ja, det är som att man unnar sig att pröva på den "världsliga" glädjen för att man ska inse kontrasten och minnas vad som ger livet verklig glädje när påsken kommer. Ett inslag i carnevalstider är att man klär ut sig. Ett exempel lär t o m vara att präster klär ut sig i kvinnokläder. Men då förstår man att vi talar om katoska länder för om de senaste årens utveckling i svenska kyrkan håller i sig (ca 70-80 % av de nya prästerna är kvinnor) då blir det kanske snart dags att prästerna klär sig i manskläder om det ska locka fram några skratt.*
F ö är det ju mest idrott för närvarande. Några gånger har man haft möjlighet att se lite från skid-VM i Holmenkollen. Idag var det herrarnas 50 km masstart. Det här med masstart är ju något relativt nytt i skidvärlden. När det gäller löpning har det alltid varit så. Tänk om man skulle gå motsatt väg inom löpningen så att man startade i intervall i ett 10000-meterslopp eller ett marathon, och så fick löparna tävla mot varandras tider. Även andra möjligheter skulle finnas att vända upp och ner på det som sker i sportens värld. I skidåkning tex är det tillåtet att valla, men det blir ju orättvist. Alla borde åka på exakt likadana skidor utan valla. En annan dröm jag har är att man skulle återföra all typ av skidåkning till det ursprung som numera endast barn (och knappt ens dom längre) upplever: att åka alla slags discipliner med samma skidor. Det gjorde man som barn: längdåkning, utförsåkning och hopp (ca 1-meters hopp över liten bula man byggt i backen) med samma skidor. Det skulle jag vilja se.
Fåfäng förhoppning gissar jag. Det är väl i sportens värld som i kyrkans. Det pågår en utveckling; att drömma sig tillbaka till gamla goda tider har man inget för - numera.
* en bekant berättade för många år sedan att hennes då 4-5 åriga dotter tittade på gudstjänst på TV och då hon såg den prästvigda kvinna som ledde gudstjänsten så utropade hon: "Mamma, titta! En tant har klätt ut sig i prästkläder!" I mer seriösa sammanhang har jag mött många som absolut inte betraktar sig som "kvinnoprästmotståndare", som gärna gått till gudstjänster ledda av kvinnor, men som likväl uttrycker en upplevelse av att det blir en annan känsla (verklig, men svårförklarlig!) med en man som präst. Den underliggande frågan -som vi någon gång på allvar borde jobba med - är ju om prästens representativa funktion i mässan gör det naturligare med en man. Som de ortodoxa säger: prästen är en levande ikon av Kristus.
(Trogna läsare noterar att jag då och då (tjatigt eller troget och uthålligt - det är frågan) för ämbetsfrågan på tal. Allt enligt principen droppen urholkar stenen.)
Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten
Som arbetskamrater å folkhögskolan i Älvsbyn har jag trenne skidtränare varav en varit förbundskapten för dam-landslaget men nu coachar i skid-orientering. För honom och hans kollegor har jag tidigare lagt fram den tanke jag ser att också du har: Att alla kör på konsums blåvita "Skidan" med "blå" alternativ "vit" SWIX mellan brädan och snön - allt för att få fram vem som är bästa åkaren.
Talet var för döva öron...
Postat av: Tobbe
Naturligtvis talar du för döva öron (precis som när människor som vill vända totalt upp och ner på svenska kyrkan talar med dig och mig). Tränarna synes ju vara elitsportens "svartrockar": försvarar bara gamla traditioner och egna privillegier.
Trackback
