Sanningen
Jag var på Häktet igår. Torsdagar är ju min regelbundna besöksdag.
Att sitta på Häktet och prata med killarna är ibland som att köpa en lott och vänta på, den eventuella, vinsten. När jag möter grabbarna på de öppna avdelningarna har dom oftast hunnit så långt i processen att Tingsrättsförhandlingen är avslutad. Då väntar man på domen. Vad ska det bli? Behandlingshem - som någon kan ha önskat - istället för fängelse? Högre straff, enligt åklagarens yrkande eller lägre, enligt advokatens? Eller något helt annat som domstolen själv kommer fram till? Orolig väntan.
Och sedan nästa svåra beslut: ska man överklaga till Hovrätten? Det kan bli bättre, det kan bli sämre. Själv har jag sett bådadera. Utan att här nämna några hemligheter - det jag nu refererar har kunnat läsas i tidningarna - så fick en i Hovrätten se sitt fängelsestraff bli sex gånger så långt, en annan fick det minskat till en tiondel. Någon blir glad över att han överklagade, en annan ångrar det.
Sedan har man ju alla överväganden om vad man bör säga i rätten, hur man ska driva sin sak. Den roll man har som präst är ur en principiell synvinkel enkel: jag behöver inte ta ställning till vad som är sant eller inte. Jag behöver inte bedöma om domen är riktig eller inte. Inte avgöra om killen framför mig ljuger eller inte när han beskriver sin del i det skedda.
Men mitt budskap är alltid detsamma: "sanningen ska göra er fria". Jag uppmanar alltid killarna att vara sanningsenliga, oavsett om det på kort sikt skulle innebära att man hamnar i ett sämre läge.
Det är en av livets absolut viktigaste sanningar: sanningen ska göra er fria. Att ordet sedan även kan tolkas så att det inte bara i allmänhet handlar om att tala sanning utan att Sanningen med stort S, dvs han som är Vägen, Sanningen och Livet, dvs Jesus, är den som ska gör er fria, gör ju inte saken sämre.
- - - - - - - - - - - -
PS. Eftersom jag gissar att de flesta läsare inte ägnar sig åt att kontrollera det eventuella flödet av kommentarer i gamla inlägg så berättar jag att André Bergström har skrivit en kommentar till mitt, i morgon, en månad gamla inlägg Nu måste det hända nå't, och jag har givit min kommentar. Kanske klarnar ståndpunkter och positioner ytterligare. (Det har redan hunnit bli flera inlägg av oss båda tillägger jag nu en stund senare)
Att sitta på Häktet och prata med killarna är ibland som att köpa en lott och vänta på, den eventuella, vinsten. När jag möter grabbarna på de öppna avdelningarna har dom oftast hunnit så långt i processen att Tingsrättsförhandlingen är avslutad. Då väntar man på domen. Vad ska det bli? Behandlingshem - som någon kan ha önskat - istället för fängelse? Högre straff, enligt åklagarens yrkande eller lägre, enligt advokatens? Eller något helt annat som domstolen själv kommer fram till? Orolig väntan.
Och sedan nästa svåra beslut: ska man överklaga till Hovrätten? Det kan bli bättre, det kan bli sämre. Själv har jag sett bådadera. Utan att här nämna några hemligheter - det jag nu refererar har kunnat läsas i tidningarna - så fick en i Hovrätten se sitt fängelsestraff bli sex gånger så långt, en annan fick det minskat till en tiondel. Någon blir glad över att han överklagade, en annan ångrar det.
Sedan har man ju alla överväganden om vad man bör säga i rätten, hur man ska driva sin sak. Den roll man har som präst är ur en principiell synvinkel enkel: jag behöver inte ta ställning till vad som är sant eller inte. Jag behöver inte bedöma om domen är riktig eller inte. Inte avgöra om killen framför mig ljuger eller inte när han beskriver sin del i det skedda.
Men mitt budskap är alltid detsamma: "sanningen ska göra er fria". Jag uppmanar alltid killarna att vara sanningsenliga, oavsett om det på kort sikt skulle innebära att man hamnar i ett sämre läge.
Det är en av livets absolut viktigaste sanningar: sanningen ska göra er fria. Att ordet sedan även kan tolkas så att det inte bara i allmänhet handlar om att tala sanning utan att Sanningen med stort S, dvs han som är Vägen, Sanningen och Livet, dvs Jesus, är den som ska gör er fria, gör ju inte saken sämre.
- - - - - - - - - - - -
PS. Eftersom jag gissar att de flesta läsare inte ägnar sig åt att kontrollera det eventuella flödet av kommentarer i gamla inlägg så berättar jag att André Bergström har skrivit en kommentar till mitt, i morgon, en månad gamla inlägg Nu måste det hända nå't, och jag har givit min kommentar. Kanske klarnar ståndpunkter och positioner ytterligare. (Det har redan hunnit bli flera inlägg av oss båda tillägger jag nu en stund senare)
Kommentarer
Trackback
