Svårt
Det blir nämligen nästan aldrig att man skriver om det man hade tänkt skriva om förut utan om någonting man inte förut hade tänkt skriva om. Om man då förut lovat läsarna att skriva (mer?) om det man tänkt förut så har man ju svikit ett löfte när man inte skriver om det. Alltså.
Detta känner jag att jag nu gjort flera gånger:
1) har för mig att jag för ca tre år sedan lovade skriva mer om något som hade med miljöfrågor/global uppvärmning el dyl att göra. Vad det än var jag lovade så har jag en bestämd känsla av att jag inte uppfyllt det.
2) för knappt ett år sedan när jag skrev en del om Qigong och New age mm så lovade jag skriva lite mer om alternativmedicin och dess koppling till nyandlighet. Det har inte heller blivit av.
3) har även vid något tillfälle lovat skriva mer om dopet. Tror det var strax innan årets bloggfasta så under fastan tappades den tråden
4) för någon månad sedan skrev jag om böcker jag läst om det s k styckmordet i Stockholm 1984. Det hade jag också lovat återkomma till. Ännu ett ouppfyllt löfte
5) och sist och slutligen lovade jag efter alla mina skriverier om Rom och katolsk fromhet för en knapp månad sedan att snart komma in på något helt annat (eller vilken formulering jag nu använde). Det har jag inte heller gjort (bara antytt det). Har uppenbarligen kommit in på nå't annat helt annat.
Varför blir det så här?* Kanske beror det på bloggens väsen. Det är en slags dagbok. Man berättar vad som händer. Skriver vad som faller en in. Så är det inte mer med det. Sen faller man åt något annat håll. Man får vara glad om man inte faller i synd.
Bäst att inte strö så många löften omkring sig. Det är bästa sättet att inte bryta några.**
* har en bestämd känsla av att min gamle kamrat har betydligt bättre diciplin i detta avseende. Han kan kanske komma med några karaktärsstärkande tips?
** sedan tillkommer ju läsarönskemål om vad man ska skriva. Som för någon dag sedan då signaturen "S" (jag vet vem det är) bad mig skriva lite mer om synen på prästämbetet mm. Dylika önskemål skapar ju inget dåligt samvete om man sviker, men väl lite prestationsångest. Man vill ju vara läsarna till lags. En gång var jag verkligen en läsare till lags. Det var när bloggaren och kollegan Sven-Bertil Grahn bad mig skiva och berätta om mitt möte med laestadianismen. Den önskan uppfyllde jag med råge. Det är denna bloggs hittills i särklass längsta inlägg.
Ojojojojoj!
Efterfrågad i denna sena timme precis innan det är drags att låta kudden drabbas av huvudets tyngd!
Orden "har en bestämd känsla av att min gamle kamrat har betydligt bättre diciplin i detta avseende. Han kan kanske komma med några karaktärsstärkande tips?" är ju en sådan verbal provokation som skapar den i inlägget nämnda prestationsångesten.
Mycket kan sägas i stycket. För det första att man inte skall lita på känslor. "har en bestämd känsla av..." träffar nog inte sakernas tillstånd helt rätt. jag har nog inte en bättre disciplin.
Men tips har jag - givetvis. Sådana strör jag villigt och glatt omkring mig i tid och itid, både efterfrågade och oönskade.
Mitt tips är: Blogga ofta!! Nästan varje dag - du nämnde "dagbok". Blogga om allt möjligt!! Många ämnen och spridda skurar!! Då kommer du utan att ha lagt märke till det och bara av självaste slumpen att infria alla dina löften - om nu läsarna kommer ihåg dem.
Men skriv inga avslöjanden om mig vad gäller vår barn- och ungdomstid! Då får du igen!!
Bara skönt om du Inte skriver om styckmordet, som du läst om! Tycker inte det är kul att läsa, utan ruskigt otäckt.
Dina reflektioner om vad som händer inom de flertalet länder som kämpar för frihet och som tillber Muhammed/islamister, vore intressant. Hur påverkas vi som bekänner oss som kristna?
Givetvis är det grymt med mord och styckning men det hemska i detta sammanhang - och det som gripit mig och gör mig upprörd - är ju att två oskyldiga personer utpekats och fått sina liv förstörda pga att pressen och den feministiska opinionen påverkat den juridiska handläggningen. Kanske skriver jag något mer om det igen - om andan faller på.
Min gamlekamrat behöver ej vara orolig: hans barn- och ungdomstid ligger under preskriptionsskydd (= vetskapen om hur lätt han skulle kunna hämnas på mig :)
Bloggare på heltid....?
