Torbjörn Lindahl

Varje gång man öppnar datorn på jobbet så får man upp någon slags startsida i kyrknätet eller intranätet eller vad det nu är för nät man fastnar i - har aldrig lärt mig skillnaden. Understundom händer det att mina ögon hinner fastna på någon rubrik därstädes innan jag så snabbt som möjligt går till det jag ska göra. Senast var det en annons från "stiftet" om en tjänst som samordnare av frivilligarbete i stiftet. Minns inte exakt hur det var formulerat.

Givetvis kunde jag inte låta bli att kolla in det. Och fundera: kanske skulle man ta och söka jobbet? De år jag har kvar till pension kanske skulle vara lagom att jobba på "stiftet". Jag testade idén på min gamle kamrat som var förbi en kort sväng om aftonen med barnbarnet och fick en kopp kaffe. Jag uppfattade inte att han blev alltför entusiastisk. Kanske beror det på att han verkligen har jobbat på "stiftet".*

Nä, jag skulle nog inte passa för jobbet. Man skulle nämligen vara positiv till frivilliga i kyrkan - om jag nu minns rätt. I en enda mening lyckades dom få in alla ord som ger mig frossbrytningar, nämligen

idealitet
frivillighet/frivilliga
medarbetare

Och tänk er då uttrycket frivilliga medarbetare. Jag ryser.

Varför då, undrar någon? Jag med. Varför jag får frossa av ordet medarbetare vet jag inte riktigt. Kanske för att det är förknippat med allmän trevlighet. Alla kyrkoherdar har "medarbetare". Men jag har aldrig uppfattat mig som "medarbetare". Aldrig heller har jag uppfattat de människor som finns omkring mig i kyrkan som "medarbetare". Antingen är dom anställda och då har dom en yrkestitel eller så är dom inte anställda och då är dom väl - ja, vad då?

Frivilliga och frivillighet då. Det borde jag ju inte ogilla. Och det gör jag egentligen inte heller. Jag kommer under min semester att göra en massa insatser som kan kopplas samman med trons liv i kyrkan utan att vara kommenderad av chef eller få lön. Problemet är bara att det är fel folk som talar om frivilliga. De enda människor i kyrkan som jag har hört använda ordet frivilliga är anställda. Användandet av detta ord cementerar alltså bara det faktum att det är de anställda som är kyrkan. Jag har aldrig någonsin hört någon s k frivillig i kyrkan tala om sig själv som frivillig.

Det händer understundom att mitt laestadianska jag får ett utbrott. Detta är ett sådant tillfälle. Tacka vet jag laestadianer, där finns bara KRISTNA. Punkt slut.

Och lika slut tog mina tankar på nytt jobb.

---

* varför skriver jag "stiftet" konsekvent med citationstecken? För att jag tycker det är så löjligt att säga stiftet (vilket man i dagligt tal oftast gör) när man menar stiftsorganisationen eller stiftskansliet. Stiftet, det är lika mycket jag - en av stiftets präster - och alla kristna.