Lämna det sjunkande skeppet?

Ska man göra det nu? Är det dags? Alltså det sjunkande skepp som vår svenska kyrka utgör. Frågan har aktualiserats i en kommentardebatt jag haft sista dygnet med André Bergström under inlägget Nu måste det hända nå't. Jag hänvisade dit även i föregående inlägg men sedan dess har det blivit flera kommentarsväxlingar, faktiskt så många att jag känner att det är dags ta tag i tråden i ett nytt inlägg*. Läs gärna de tidigare kommentarerna först så har du bakgrunden till det jag nu skriver.

Frågan det handlar om är alltså om man ska vara kvar i svenska kyrkan eller lämna den. Och vad gör man istället i så fall?  Nu kan man med detta att lämna kyrkan mena (minst) två olika saker:
a) att som enskild medlem begära utträde ur kyrkan. Det är inte den frågan jag i första hand ska behandla
b) att som grupp lämna kyrkans också yttre gemenskap. Gränsen för det brukar ju traditionellt sättas där man slutar anlita kyrkans präster för sakramenten (dop och nattvard) och istället löser sakramentsförvaltningen på annat sätt. Det blir frågan för dagen.

Bakgrunden till Andrés och min kommentarsväxling var att jag i inlägget skrivit att om mina laestadianska vänner** skulle bryta helt med kyrkan genom att börja förvalta sakramenten i lekmannaregi då skulle jag inte följa med. Jag skrev t o m att jag hellre skulle gå i en katolsk mässa än i en lekmannaledd laestadianmässa.

Måste man idag lämna svenska kyrkan? En del menar det. Skälet skulle vara kyrkans avfall från Guds ord. Nu är vår kyrkas avfall från Guds ord och vår bekännelse "på mångfaldiga sätt" ett faktum som jag inte förnekar. Likväl anser jag att man kan vara kvar, både som enskild medlem, och i den betydelsen att man kan ta emot sakramenten.

Nu är det senare på vissa håll inte helt okomplicerat***, det är jag den förste att erkänna, men här i Norrbotten - där vi rör oss i denna debatt - där påstår jag bestämt att det fortfarande finns så många präster som på ett riktigt sätt förvaltar sakramenten att det inte är något problem att få del av dop och nattvard ( i något fall kanske man får resa till grannförsamlingen, men omöjigt är det inte!). Visst kan det hända att många kanske får lov att ta emot sakramentet eller se sitt barn döpas av en präst med vilken man möjligen känner ganska liten andlig gemenskap i övrigt, men när det gäller sakramentens giltighet.... då tror jag fortfarande att vi har en bra bit kvar till den totala avgrunden. I alla fall så länge nuvarande handbok gäller.

Alltså stannar jag kvar. Nu är ju hela frågan extra enkel för mig som präst. Jag firar ju själv mässa i god kyrklig ordning var jag kommer. Man får väl se hur jag resonerar den dag jag blir pensionär.

En annan fråga som berörts är att det förekommer så mycket ogudaktighet på många håll i kyrkan. Kan man då tillhöra ett sådant sammanhang? Det har jag skrivit om tidigare minns jag, men när...? Och mitt svar är, fortfarande: absolut. Det är helt i enlighet med Skriften: Låt ogräset och vetet växa tillsammans intill skördetiden.

Men det som gav upphov till en del av diskussionen - och detta inlägg - är frågan om laestadianerna som rörelse ska bryta med kyrkan(s präster) och ta sakramentsförvaltningen i egen lekmannaregi. Som framgår ovan ser jag ännu inget tvingande skäl till det. Också tror jag att det skulle få andra negativa konsekvenser. I ett av mina kommentarssvar till André skev jag att jag ser detta som att kliva av skeppet och gå i en livbåt som riskerar vara för  liten. Jag ska utveckla lite vad jag menade med det.

Jag tror att all hittillsvarande erfarenhet i den protestantiska världen visar att när en mindre grupp i en kyrka väljer att bryta sig ur och "starta eget" så blir det alltid en försnävning och förminskning av det andliga arv man tar med sig.**** Först och främst gäller det ju spiritualiteter, dvs olika "fromhetstyper". Nu kanske människor i en begränsad väckelserörelse inte bryr sig så mycket om det för man är nöjd med sitt, men så länge man tillhör ett större sammanhang så blir det så att man också får del av andras andliga rikedommar. Nu blir den möjligheten inte lika enkel.

Men så till det mer konkreta. Om man låter lekmän ta över prästernas sysslor så tror man ofta att det spelar väl ingen roll. Men faktum är att det kyrkliga ämbetet har betydelse. Det är ofta så att vi som präglats i lågkyrkliga predikotraditioner lätt tror att Ordet bara drivs från predikostolen. Men verkligheten är mycket större. Ordet "predikas" också genom kyrkans strukturer, liturgier och annat "yttre". Präst- och biskops- ämbetet är utgånget från Kristus själv. Det betyder att själva ämbetets existens blir en praktisk (osynlig, men ändå förnimbar) predikan om Kristus som församlingens huvud och auktoritet. Utan all tvekan, menar jag, går något omistligt förlorat om ämbetet försvinner - även om man i övrigt aldrig så mycket menar sig stå på ordets grund.*****

Vad som också brukar ske när lågkyrkliga väckelsegrupper öppnar eget på kyrkmarknaden är att liturgin förkortas, förenklas och förtunnas. ****** Alltså blir koncentrationen på predikan större. Bättre, tycker kanske en del som betraktar liturgin som kyrkligt onödigt tjafs. Tvärtom, tror jag. Även liturgin är en ordets predikare. Varje gång textläsaren i mässan avslutar textläsningen med orden "Så lyder Herrens ord" och församlingen svarar "Gud vi tackar dig" så är det ju en stark predikan om att Bibeln är Guds ord. Varje gång vi i mässan sjunger "Helig, helig, helig Herre Gud Sebaot..." så ställer vi ju oss bredvid profeten Jesaja när han i templet ser Gud på sin upphöjda tron. Varje gång vi sjunger "O, Guds Lamm, som borttager världens synder" så predikar vi om Jesus, vår Fralsare och försonare som tagit våra synder i sin död på korset. För att nu inte tala om den sjungna delen av nattvardsbönen, den s k "prefationen" - som väl sannolikt blir det första som "ryker" när lekmän ska ta över - den som varierat efter kyrkoårets tider nämner Guds och Kristi verk för oss.

Och nu är det också all kyrklig erfarenhet att den "predikan" som ligger s a s "inbäddad" i liturgin, i kombination med församlingens tro, förmår att bära församlingen genom och förbi perioder av dålig förkunnelse (från andligt "döda" präster). Men om stora delar av liturgin försvinner då hänger så mycket mer på "bara" förkunnelsen. Kanske OK tycker dom som säger att vi har ju kristna predikanter. Ja, ja säger jag, men den dag då förkunnelsen sviker så har man ingenting om också liturgin är borta.

Nu är ju i detta sammanhang Missionsprovinsen ett intressant experiment. Där viger riktiga biskopar män till riktiga präster, där har man bevarat rikedomen i kyrkans gudstjänst och liturgi. Där försöker man ta med sig hela det svenskkyrkliga arvet. Där vill jag önska lycka till! Jag har inte (ännu?) gett Missionsprovinsen mitt tydliga engagemang. Men jag har inte heller velat ta avstånd ifrån den. Låt oss ha Gamaliels attityd. Kanske kommer en dag då svenska kyrkan alltmer vittrar sönder då det ska visa sig att Missionsprovinsen står där som med ett brandsegel och tar emot det som ramlar ner och bär det vidare. Vem vet?

Skulle alltså väckelsekristna i kyrkan till slut bestämma sig för att "öppna eget" även i de sakramentala delarna, så ser jag ingen annan väg än Missionsprovinsens. Alternativet med en totalt lågkyrklig, lekmannaledd "kyrka" kan jag bara se som en ren återvändsgränd.

* ett typexempel på det som jag tidigare skrivit om: man skriver aldrig om det man tänkt skriva om för plötsligt dyker det upp någonting annat som man måste skriva om

** jag syftar här - liksom i de flesta fall när jag skriver om laestadianismen - på den gren av rörelsen som jag själv har haft mest kontakt med, det vi i Sverige traditionellt kallat "öst", alltså Tornedalslaestadianismen. Inom "väst" är ju ett dylikt skiljande från kyrkan i praktiken redan ett faktum.

*** tex alla som vill ha en manlig präst. Det kan på vissa orter i landet vara svårt.

****känner på mig att jag behandlat detta förut - ursäkt till alla läsare som kan mina inlägg utantill!

***** men nu kommer någon att säga "ja, ja, men det är väl viktigare med levande Guds ord framburet av lekmän än en massa döda trons präster". Det kan så vara. Men jag vill inte diskutera vad som är "viktigast" i ett nödläge där vi inte kan få allt. Vi bör sträva efter ett rent och klart Guds ord framburet av präster (och lekmän) i levande tro.

****** de frikyrkliga exemplen förskräcker

Kommentarer
Postat av: André Bergström

Torbjörn Lindahl



Hej!

Initialt önskar jag nämna att jag tycker att du verkar en intressant och trevlig debattör att diskutera kristna kontexter med. Jag läste också i NSD (midsommarafton) där du Torbjörn medverkade i “veckans bibelord” och det var bra formulerat med uppbyggande koncept utifrån den kristna tron osv.



Lite kort bakgrund om mig önskar jag nämna...



Det är så att jag ÄR medlem i Svenska kyrkan (ännu). Men jag har inte satt upp något datum när jag skall lämna Skeppet. Även om jag är uppvuxen inom fridsförbundet, brukar jag även besöka Gudstjänster och låt mig lyfta fram Kaarlo Kult som tidigare tjänstgjort som kyrkoherde i Gällivare Kyrka. Enligt min mening (och många andra) så talade Kaarlo Kult verkligen Guds Ord i Gällivare Kyrka. Det förekom aldrig några egna “hopkok” i gudstjänsterna under Kaarlo tid. JUST DÄRFÖR besökte jag väldigt gärna gudstjänsterna som Kaarlo Kult ansvarade över. Det är mycket ledsamt att Kaarlo Kult inte längre är verksam i Gällivare samfund.



Jag har en fråga till dig Torbjörn Lindahl, du skriver på din blogg att du är präst? Kanske du känner till vem Lars Olov Kevnell är? Det är min morbror. Kaarlo Kult anställde ibland Lars Olov Kevnell (under den tid som Kaarlo Kult tjänstgjorde som kyrkoherde). Lars Olov Kevnell är naturligtvis pensionerad, men Kevnell är en verkligt folkkär präst och mycket uppskattad person bland väldigt många olika människor.



Som laestadian (kristen i klassisk bemärkelse) är jag inte snäv av mig. Det finns tex väldigt många mycket duktiga sakkunniga kristna företrädare, t.ex. Stanley Sjöberg, och Ulf Jonsson som är jesuitpater, samt Anders Gärdeborn från Genesis (och givetvis många fler). Låt mig få hänvisa till “Teologiska rummet” där Ulf Jonsson försvarar den kristna tron på ett exceptionellt sätt. Lyssna gärna HÄR:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3109&artikel=4462310



Bloggens ämne…



Det finns en del jag skulle vilja kommentera angående den här bloggsidans ämne. Men jag får anledning att återkomma till det i en senare kommentar på din fina blogg! Denna första kommentar var bara lite mer bakgrund om mig som person så att Torbjörn Lindahl (med fler) skall veta vem han för samtal med.



Jag önskar en trevlig midsommarhelg!



André Bergström

2011-06-25 @ 02:10:40
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: den gamle kamraten

Jag har i tidigare kommentarer där Tobbe skämtsamt betonat hur RÄTT han har kontrat - med glimt i ögat - att han har FEL. Denhär gången har han dock enligt min mening helt RÄTT.



När de låg-kyrkliga söker forma alternativ till vad de menar vara en kyrka med stora fel och brister - i den diagnosen kan de ofta ha rätt - kastas ganska många barn ut med badvattnet. Tobbe nämner Prefationerna i Mässan. Jag kan lägga till det jag observerat: Man tar oftast till den allra kortaste Nattvardsbönen (eller en ännu kortare ur någon försöks- eller tillfällighets-ordning), förbönen för allt löst och fast i världen ryker, en (fritt vald) Bibeltext i stället för tre, ingen rannsakan, bot och avlösning och givetvis ingen Trosbekännelse.



Vad blir kvar?

Jo: hängivna människor i sång (inte sällan för i stället för med oss andra) och tal. Och är talarens dagsform bara till halvers så blir det faktiskt ganska tunt. Men framför allt personfixerat. Dessa brister kan kanske anses kompenserade av att man känner varandra och har en god gemenskap men för den som (ännu) inte är inne i den sociala gemenskapen blir gudstjänsten faktiskt ibland ganska "mager".



Handboken med uttagna svängar ger därför - trots kyrkans brister - en "bakgrundsstrålning" av god teologi, och jag menar likt bloggaren att den är värd att försvara. Den är dessutom "präst-o-beroende" eftersom samma teologi förkunnas vem som än ansvarar för gudstjänsten.



Min maning blir därför till var och en som menar sig råka ut för oss dåliga och ofullkomliga präster: Delta i gudstjänsten! Hör Ordet läsas! Bekänn tron! Be! sjung! Slå gärna dövörat till om predikan är dålig utan fokusera på det vi präster faktiskt inte kan förstöra: Ordet och Bordet.

- i

2011-06-25 @ 10:09:37
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: André Bergström

Torbjörn Lindahl



Jag vill vara ärlig och uppmärksamma dig Torbjörn, att det skrivs OM DIG på min kusin Rolf Lampas forum.

Se direktlänk. http://rilnews.org/forums/viewtopic.php?p=439#p439



Observera!

Jag kan naturligtvis inte ta ansvar över vad andra skriver om dig Torbjörn, utan jag ansvarar bara över det jag själv skriver om.

2011-06-25 @ 14:01:46
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Tobbe

Tack för länken, André, men jag orkar inte hålla koll på allt som skrivs på nätet.

2011-06-25 @ 14:33:32
Postat av: Annette Öberg

Jag är ett förskräckande exempel! Jesustroende som gått ur Svenska kyrkan i september 2010. För mig, gick det inte längre att vara sann medlem i en kyrka vars ledning - biskopar/vissa högre stående inom kyrkan/vissa domprostar m.m. - inte ser Bibelns Ord som en sanning given till oss, som stöd, hjälp, glädje, kompass, undervisning....!

Är medlem i Evangeliska Frikyrkan och ser där en brinnande mission - glädje i att vara ett Guds barn, stor som liten - hjälpsamhet och omsorg om varandra.

Ordets förkunnelse/Bibeln - Brödsbrytelsen/gemenskapen - Bönen är en stor rikedom som delas mellan de som vill lyfta fram något och Ordet förkunnas mycket levande. Lovsång, rop till Gud och Tack för allt vi får ta emot ger spridning av evangelium.

För mig har platsen för mitt Andliga hem flyttat.

2011-06-26 @ 17:08:14
Postat av: André Bergström

Annette Öberg,

Det låter som ett klokt beslut du gjort och jag önskar dig Guds rika välsignelser!

2011-06-26 @ 18:48:05
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Jan-Anders Ekelund

Läs gärna broschyren, Är det rätt att stanna kvar i Svenska kyrkan?



www.frimodigkyrka.se/blogg/2011/02/24/ja-det-ar-mojligt/

Postat av: André Bergström

Jan-Anders Ekelund,

Låt oss vara ärliga, är det inte så att man inom Svenska kyrkan är mån om att man stannar kvar i svenska kyrkan, på grund av ekonomiska skäl och inte på grund av evangeliet? Om svenska kyrkan är mån om sitt folk, får dom lov att gå tillbaks till ursprungs konceptet som dom hade.

2011-06-27 @ 00:53:54
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Jan-Anders Ekelund

Visst är det så att argumenteringen att stanna kvar i Svenska kyrkan ,allt för ofta, grundar sig på kyrkans alltmer försämrade ekonomi.

För Frimodig kyrka är det nonsens argument. Broschen argumenterar utifrån allt annat än brist på pengar i Svenska kyrkan.



Så länge människor kommer till tro på Jesus Kristus i Svenska kyrkan, så länge finns den Helige Ande kvar. Så länge den Helige Ande är kvar, så länge bör vi som vill bygga på Bibeln och bekännelsen vara kvar.

2011-06-27 @ 18:23:49
URL: http://www.frimodigkyrka.se/blogg/
Postat av: Jan-Anders

Ursäkta felstavningen! Broschyren blev broschen i hastigheten!

2011-06-27 @ 18:26:40
Postat av: André Bergström

Jan-Anders Ekelund,

Kan du redogöra skillnaderna mellan "Frimodig kyrka" och svenska kyrkan? Vad är det egentligen som skiljer?



Tack på förhand!

André

2011-06-27 @ 22:44:04
URL: http://www.fridsforbundet.n.nu/
Postat av: Jan-Anders Ekelund

Skillnaden mellan Frimodig kyrka och Svenska kyrkan?



Svenska kyrkan är ett trossamfund!

Frimodig kyrka är en nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan. Frimodig kyrka ställer alltså upp i de olika kyrkovalen.

Frimodig kyrkas arbete bygger på Bibeln och Svenska kyrkans bekännelse.

se vidare www.frimodigkyrka.se

2011-06-28 @ 21:30:08
URL: http://blogg.frimodigkyrka.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0