Torbjörn Lindahl

OBS! OAS-möte. Inte OAS-konferens. Jag avskyr ordet konferens i kristna sammanhang. Å andra sidan ogillar jag att de esnkilda gudstjänsterna under mötet kallas möten: kvällsmöten och ungdomsmöten och andra möten. Nej, gudstjänster ska det vara tycker jag. Möte (som benämning på en gudstjänst) är ett frikyrkoord. Bara därför är det ju fel. Men kanske är det lika bra att frikyrkliga, EFSare mfl kallar sina gudstjänster för möten eftersom det ofta är möten och inte gudstjänster.

Nog om detta. OAS-mötet är slut. Några stillsamma reflexioner:

1. det blev ju en allvarlig stämning under mötet de sista dagarna då budet kom om det som hänt i Norge. Givetvis blev de drabbade och deras familjer och hela norska folket föremål för våra förböner vid flera tillfällen. Fråga till läsarna: vad säger ni om att vi i samma gudstjänst där händelsen första gången omnämndes - vi troddde då att det var 25 döda ungdomar - sjöng sången Gud är god. Var det uttryckt för ett trotsigt frimodigt hopp eller för en totalt likgiltig tro?

2. vårt lovsångsteam från Österbotten kan man ju bara älska. Sedan länge tillbaka kan vi i praktiken inte tänka oss ett OAS-möte i Norrbotten utan Mats Sjölind och gänget. Tack så mycket, för ert fina sätt att leda lovsången.

3. ett antal nya personer har dykt upp i förebedjarnas skara. Roligt att det blir fler som växer in i detta andliga sammanhang. Ibland ser man det bara som rena tillfälligheter som gör att folk dras in i den andliga gemenskapen.

4. mindre bikt än det varit på OAS-mötena för några år sedan. Men i slutet av mötet då vi gjort lite mer "reklam" för bikten - och då förkunnelsen i några delar kanske var sådan att den bidrog till ett väckt behov - blev det lite mer.

5. med norrbottniska mått mätt många präster närvarande. Säkert minst ett halvdussin som varit med nästan hela tiden + några till som var med en eller två dagar. Noterbart är dock att åtskilliga av de närvarande prästerna är något mer åt det högkyrkliga hållet trots att man kan gissa att majoriteten av deltagarna är mer åt det lågkyrkliga hållet.

6. kanske saknade jag någon predikan som var lite tydligare åt det allvarliga väckelsehållet, dvs lite mer om "synd och nåd". Jag har ju länge hävdat att OAS-rörelsens bakgrund i vår kyrka är de gamla väckelsetraditionerna med sitt allvarliga "synd och nåd"-budskap. Människor uppvuxna i dessa traditioner har blivit oerhört berikade av förnyelsen, friheten, lovsången och glädjen. Men nu växer en ny generation upp som kommer direkt in i den andliga förnyelsen. Dom behöver också få möta det "gamla" budskapet.

7. för första gången har jag hört fd prästen, numera pastorn i Kustkyrkan, Simon Jonsson, predika. Jag kommer att tänka på Dag Sandahls definitioner av olika kyrkliga tillhörigheter:
- använder man blädderblock är man gammalkyrklig
- använder man over-head är man högkyrklig
- använder man powerpoint är man evangelikal

Här var hela predikan en enda lång powerpointpresentation. Även budskapet (han talade två gånger) hade sina reformerta drag. Inte så det störde alltför allvarligt men tillräckligt för att jag nog skulle vilja komplettera med andra nyanser och tillräckligt för att jag inte vill att detta ska vara det enda.

Men att han har en gåva att nå och entusiasmera ungdomar är klart. Välsignelse över den uppgiften.

8. långa gudstjänster är det. Rekordet var väl när mötesledarens inledningsord kom efter 50 min och predikan började efter en och en halv timme. Mig stör det inte. Att deltaga på de långa gudstjänsterna är att få befinna sig mitt i en atmosfär av bön, lovsång och gemenskap. Klart uppbyggligt.* Det blir en oerhörd andlig frihet när man känner att man redan från början bestämt sig för att strunta i klockan.

9. roligt att en stor grupp av dem som varit med i vårt alpha-arbete i Örnäset var med . Flera av dem flera dagar. Men sista dagens högmässa var det inte mer än någon enstaka. Synd - för högmässan är ju bäst. Klart bäst.

10. mycket givande att få höra Solveig och Mikael Tulin tala om sitt tidigare liv i New Age-nyandligheten mm. Mikael fungerade under flera år som professionellt medium, men sedan blev dom omvända till Kristus. En snabbresumé av deras gripande vittnesbörd finns här. Med sin djupa bakgrund i nyandligheten där dom sett dess fängslande verkan på människor utan att kunna ge någon frid och glädje så var det klart att dom nu tog avstånd från dylikt i alla dess former: alternativmedicin, terapier, alla former av "kristen" yoga och meditation, ja även från de mer etablerade formerna akupunktur och zonterapi då dom bestämt menar att även där finns en ideologisk bakgrund i hinduism och buddhism. "Hellre ett nej för mycket än ett nej för lite" var deras varnande budskap.

11. själv gjorde jag inget annat än att jag var förebedjare vid ett tillfälle och biktpräst vid flera. Nej, förresten: jag var ju "mötesledare" (hrmm!) på inledningsgudstjänsten. Märkligt att man tycker att man inte gjort nå't när man inte predikat!

12. min tvillingbror höll däremot ett seminarium. Själv blev jag utslängd därifrån eftersom det var fullt och jag inte hörde till de föranmälda som hade bokat plats.

13. I sitt föredrag uttalade Berit Simonsson ett av mötets riktiga pärlor: lovsången kan inte utplåna samvetskvalen. Det kan bara syndabekännelsen och förlåtelsen.**

---

* ungefär som på laestadianskt stormöte där det predikas dagarna i ända

** detta citerar jag bara för att mina laestadianska vänner ska få ytterligare en chans att inse att OAS-rörelsen inte är någon främmande eld