Nyårshelgen
förlöpte lungt för min del även om jag måste säga att det var ovanligt mycket smällare och raketer i farten en stor del av nyårsaftonseftermiddagen och kvällen. Nog har det skjutits och smälts tidigare i kvarteren omkring också, men det kändes som att det var betydligt mer i år.
Nyårsaftonen var en ledig dag och en stor del av dagen gjorde jag exakt det man ska göra när man är ledig - ingenting! En promenad på eftermiddagen var väl dagens väsentliga insats innan jag for till Stadsökyrkan fram och tillbaka för att deltaga i nyårsbönen vilken hölls redan kl 15. Lite vemodig känsla att vara där - utan tvekan. Varför anar nog vissa av läsarna.
Senare på kvällen funderade jag på att besöka bönhuset (kyrkan i konsumbutiken) för att lyssna på två predikningar men kände mig för trött för dylikt och accepterade därför istället en inbjudan från goda vänner att tillbringa en del av kvällen hos dem. Det innebar ytterligare nyttigt promenerande. Hem dock i sådan tid att jag med marginal hann tända granen (levande ljus!) och i lugn och ro kunde lyssna till tolvslaget och domkyrkoklockorna. Noterade att även katolska domkyrkan nu är med. Har den varit det förr eller var det första året? Man minns inte så väl. Däremot har man ju lärt sig att så fort dom säger något om "nygotisk stil" så är det Luleå Domkyrka som gäller.
Nyårsdagen inleddes med morgonpromnad och sedan deltagande i högmässa i Hertsökyrkan ledda av kollegan Bo. Vi var fyra (!) präster bland gudstjänstfirarna, bl a en f d norrlandskollega, numera i mellansverige men på besök. Där ser man sanningen i div prästers (bla mitt) påstående: "bara man regelbundet firar gudstjänst så kommer det folk!"
Eftermiddagen i bönhuset med två predikningar och middag. Kvällen i Örnäsets kyrka där jag ledde mässa som en del i Fridsförbundets nyårssamlingar. 260 kommunikanter, som vanligt många ungdomar. Roligt attt notera att man sakta men säkert lyckas fostra även laestadianer i liturgiskt agerande. Tänk den dag när man på allvar lyckas medla ihop ett äktenskap mellan den lågkyrkliga laestadianismen med sin förkunnelsetradition med det högkyrkliga sakramentala liturgiska kyrkolivet (på ett motsvarande sätt som karismatiken och liturgin förenats i OAS-rörelsen). Det blir grejer det! Även roligt att återigen få träffa finlandssvenske prästkollegan Kurt Hellstrand vilken jag lärde känna redan på sjuttiotalet och träffat några få gånger sedan dess.
Nu närmar sig kvällen sitt slut. Nya året har klart börjat. Nu är det bara att fortsätta detsamma.
Nyårsaftonen var en ledig dag och en stor del av dagen gjorde jag exakt det man ska göra när man är ledig - ingenting! En promenad på eftermiddagen var väl dagens väsentliga insats innan jag for till Stadsökyrkan fram och tillbaka för att deltaga i nyårsbönen vilken hölls redan kl 15. Lite vemodig känsla att vara där - utan tvekan. Varför anar nog vissa av läsarna.
Senare på kvällen funderade jag på att besöka bönhuset (kyrkan i konsumbutiken) för att lyssna på två predikningar men kände mig för trött för dylikt och accepterade därför istället en inbjudan från goda vänner att tillbringa en del av kvällen hos dem. Det innebar ytterligare nyttigt promenerande. Hem dock i sådan tid att jag med marginal hann tända granen (levande ljus!) och i lugn och ro kunde lyssna till tolvslaget och domkyrkoklockorna. Noterade att även katolska domkyrkan nu är med. Har den varit det förr eller var det första året? Man minns inte så väl. Däremot har man ju lärt sig att så fort dom säger något om "nygotisk stil" så är det Luleå Domkyrka som gäller.
Nyårsdagen inleddes med morgonpromnad och sedan deltagande i högmässa i Hertsökyrkan ledda av kollegan Bo. Vi var fyra (!) präster bland gudstjänstfirarna, bl a en f d norrlandskollega, numera i mellansverige men på besök. Där ser man sanningen i div prästers (bla mitt) påstående: "bara man regelbundet firar gudstjänst så kommer det folk!"
Eftermiddagen i bönhuset med två predikningar och middag. Kvällen i Örnäsets kyrka där jag ledde mässa som en del i Fridsförbundets nyårssamlingar. 260 kommunikanter, som vanligt många ungdomar. Roligt attt notera att man sakta men säkert lyckas fostra även laestadianer i liturgiskt agerande. Tänk den dag när man på allvar lyckas medla ihop ett äktenskap mellan den lågkyrkliga laestadianismen med sin förkunnelsetradition med det högkyrkliga sakramentala liturgiska kyrkolivet (på ett motsvarande sätt som karismatiken och liturgin förenats i OAS-rörelsen). Det blir grejer det! Även roligt att återigen få träffa finlandssvenske prästkollegan Kurt Hellstrand vilken jag lärde känna redan på sjuttiotalet och träffat några få gånger sedan dess.
Nu närmar sig kvällen sitt slut. Nya året har klart börjat. Nu är det bara att fortsätta detsamma.
Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg
Jodå, romersk-katolska domkyrkan fanns med i fjol åtminstone (kanske ännu tidigare?). Roligt också för Mariestads- och Kalmar-bor att få förekomma i det här sammanhanget; Domkyrkorna var ju inte lika lätta att ta ifrån dem som biskoparna ;o). (Värmlands stift styrdes ursprungligen från Mariestad i Västergötland med Vänern som förbindelselänk - kul va?)
Postat av: Sven-Åke Nilsson
Jo, då förra året var den med och jag noterade också att Domkyrkan i Mariestad var med. Staden
som aldrig varit Biskopssäte men ändå har en
Domkyrka.
Trackback
