Jag tog bort några kommentarer
I enskilda mail till kommentatorerna förklarade jag anledningen. Jag kan väl även här offentligt säga något om hur jag ser på kommenterande på bloggen. Jag har gjort det förut, men det kan finnas skäl att upprepa det då antalet läsare väsentligt ökat sista knappa halvåret*.
1. Jag vill att kommentarer ska ske under öppet fullständigt namn.
Nu ser ni ju att jag tolererar ganska många skriverier under signatur. Men det beror dels på att skrivarna ändå är kända för mig** eller att ämnena för kommentarerna är ganska oförargliga, någon enstaka gång för att jag kan känna respekt för en persons vilja att vara anonym när något allvarligt avhandlas, eller när någon ställer en fråga av snarast själavårdskaraktär. Men jag ger ingen garanti om publicering när det sker under signatur eller ofullständigt namn.
2. Jag vill - som jag tidigare uttryckt - inte ha kommentarer som mer är ett utslungande av starka känslor än verklig argumentation. Eller kommentarer där kritik levereras mot institutioner eller personer vilken är tillräckligt tydlig för att kunna tillplatta någon men samtidigt tillräcklig diffus för att inte kunna bemötas.
3. Om dessa två kombineras så ligger kommentaren riktigt illa till.
När jag tidigare redogjort för dessa mina renhållningsprinciper på min blogg så möttes jag av invändningen att jag är ungefär som en som ensam tänker vända hela luleälvens flöde. Kanske det, men det är just en av de saker som jag absolut mest ogillar med alla "nätdebatter"; att man anonymt kan häva ur sig nästan vad som helst utan att man på allvar kan bli bemött eller personligen behöva ta ansvar för vad man skriver.
Folk får gärna för mig ägna sig åt dylikt på insändarsidor, tidningars websidor, egna och andras bloggar. Men inte på min blogg. Och jag kommer även fortsättningsvis att ta mig friheten att radera kommentarer som jag personligen finner opassande. Att gränsdragningar kan vara svåra och att mina "censur"-bedömningar kan bli orättvisa är något som jag personligen tar ansvar för.
Under dessa förutsättningar välkomnas alla intresserade kommentatorer.
* det var fr a en gång när jag skrivit om Israel som även jag fick uppleva något lite av det som de flesta israel/palestina-skribenter - oavsett åsikt - får uppleva: hur folk fullständigt okontrollerat kan kasta anklagelser i ansiktet på varandra.
** den främsta av dessa är ju den gamle kamraten (vars identitet avslöjas om man läser några av de allra första bloggposter jag skrev). En annan "kändis" (för mig) är Suppleanten (han är suppleant för mig kan jag väl erkänna). Men han borde skriva oftare under öppet namn, som tex den kommentar han gav till mitt inlägg om gudstjänsten. Den kommentaren var ju utmärkt. Och eftersom vi är två som står sida vid sida i den andliga kampen så tror jag det gemensamma vittnesbördet skulle bli starkare om han uppträdde öppet. Att avslöja kyrkvärd på glid/på cykel/på språng/i skidspåret mm, skulle ju vara att förstöra en del av glädjen med bloggen.
Ytterligare några anonyma kändisar finns ju, men i övrigt...
Ser att jag klarat mig undan censurens sax. Måste betyda att jag hållit mig på nät-anständighetens matta trots mina grava anklagelser mot bloggaren i samband med den lilla blommans alltför tidiga bortgång.
Jag hann inte läsa det bloggarens tagit bort men förstår problematiken. Har själv inte i nämvärd utsträckning drabbats av den men just kombinationen anonymitet och innehåll blir viktig. En signatur kan vara helt oförarglig och bara säga något om en egenskap eller en relation men den kan också vara en anonymitetens rånarluva man fegt drar över ansiktet när man gör ofog på nätet. Vill man studera en bloggares kamp mot signaturernas terror rekommenderar jag denna länk:
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com
Till detta kan sägas att en del "signaturisar" ändå bryter sin anonymitet genom att till exempel länka till en egen läsvärd(?) blogg - så jag.
Gamle kamrat!
Att offentligt bli kallad mördare är givetvis på gränsen men eftersom "jag vet var din brevlåda bor" så kan jag ju reda upp saken vid behov!
Övriga läsare!
För att inte kasta några onödiga skuggor över enskilda personer vill jag säga att de enskilda mailväxlingar jag haft med de två vars kommentarer jag raderade har varit ytterst klargörande, givande och för mig även lärorika.
