Ännu en helg tillända

I morse blev det promenad en dryg timme, sedan högmässa i Hertsökyrkan. Den leddes fint av kollegan Mats. Vi var väl knappt 25 personer inklusive några barn. Det var verkligt roligt att idag - efter åratal av harvande med i princip samma stuk på mässorna år efter år och ett flertal tillfällen till undervisning om hur man lever med i liturgin - att se hur en stor del av gudstjänsten bärs av folket i stolsraderna, i stället för det alltför vanliga: en präst därframme som gör något inför en "publik" av "åhörare". Riktigt roligt att se att det kan börja fungera. God insats (som vanligt) också av musiker Joel som lever med i liturgin på ett fint sätt och när det passar på ett naturligt sätt kompletterar med en bibelkör som vi får sjunga eller enkel sång. Trevlig gemenskap vid kaffet - som alltid.

Något bönhusbesök blev det inte denna helg. Det blir det annars ganska ofta, som ni märkt. I fredags kunde jag gått på fredagstimmen men fick besök av ett systrapar på genomresa vilka uppmuntrade mig i mina försök att hålla min blomma vid liv. Efter expertkoll kunde dom lugna mig: den behövde inte vattnas på fredagen, men på lördagen gjorde jag det enligt alla konstens regler. Om femdagarsintervallen som Annette rekommenderat håller så blir nästa gång torsdag. Hur ska jag minnas det. Torsdag är väl ingen dag man minns något särskilt!? De besökande systrarna tröstade mig dock med att det finns krukväxter som drivs upp just med syftet att dom ska vara fina en kort tid, men som knappast ska leva längre. Om en sådan växt dör är det inget att skämmas för. Ytterst nåderikt ord i blommornas värld, tyckte jag. Inte heller på söndagen for jag till bönhuset. Men det var för att jag själv var borta. Vi var ett gäng som samlades i Piteå för att planera lite inför sommarens OAS-möte på Storstrand, Öjebyn (v 29 torsd-sönd).

Visserligen vet jag att det finns människor som kan tycka att det är lite skumt att deltaga i OAS-sammanhang. Kanske blir man betraktad som lite orenlärig då. Ungefär som biskop Göran Beijer i Missionsprovinsen som av några ärkelutherska personer anklagats för att vara oluthersk eftersom han deltagit i en samling där även katolske biskopen varit med. Ja, hela Missionsprovinsen fick en släng av sleven. Den typen av renlärighetsnit har jag för länge sedan kommit över. Kanske ska jag här på bloggen erkänna att det var jag som var mötesledare just den kvällen när katolske biskopen talade på OAS-mötet i Älvsbyn för några år sedan. Jag har alltså t o m lagt min hand på (katolske) biskop Anders axel och bett för honom. Och det med fullständigt rent samvete. Och jag kommer inte att göra bättring från denna "incident".*

* incident var ordet när representant för Missionsprovinsen beklagade att biskop Göran deltagit i den aktuella samlingen utan att först ha konsulterat övriga Missionsprovinsbiskopar. Jag tycker att den värsta incidenten i sammanhanget var att Missionsprovinsen överhuvud taget reagerade på det sura kritiska brevet. Dylika lagiska andar ska inte besvaras utan svältas ut med tystnad.

Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten

Ska jag av inlägget sluta mig till att sommarens OAS-möte kan innebära anklagelser för samband åt katoliker-hållet? Det vore i så fall en rejäl vinst och sannolikt kunna innebär att mer genuint Svenskkyrklig god luthersk profil skulle kunna göra sig gällande. Blir något av en kontrast till det evangelikala reformerta stuk som OAS i Norrbotten tenderar att hamna i.

2011-02-07 @ 15:47:54
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Var fast i tron!

Stormar kom och lärjungarna var oroliga - Jesus helt lugn, sov i båten.

I Getsemane var Jesus orolig, svettades och bad, då sov lärjungarna!

Tänk om vi bekännande kristna kunde lita mer på Honom, att han har beskydd över och under och på alla sidor, då vi ropar till Honom!

2011-02-07 @ 22:46:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0