Tre präster
fanns med som deltagare i högmässan i Hertsön idag. Ingen av dem uttalade något missnöje. Om det ska tolkas som att dom hörde en bra predikan låter jag dock vara osagt. Katarinakretsen - en arbetskrets som verkar kring Domkyrkan - bjöd på kaffe och sålde hembakat bröd. Alltid en välsignelse med syföreningsdamer som hjälper en att lösa bakbehovet inför helgen. Jag kom hem med en proppfull kasse.
Efter hembesök hos församlingsbo med intressanta samtal med hemmavarande son blev det tid för besök i bönhuset. Det samtal med en av predikanterna, vilket jag förutspått i tidigare inlägg, blev av. Ingen stor sak, vi var kanske inte helt ense, men skildes som vänner.
En kort besök hos goda vänner hann jag med på hemvägen.
Nu återstår bara att uppmana läsarna gå in på Dag Sandahls blogg - igen! - och läsa inlägget om hur Luleå stifts domkapitel behandlat en av sina pensionerade präster.* En ytterst sorglig historia. Bara en slutsats kan man dra av saken: kyrkan måste snarast släppa den statliga vigselrätten så vi slipper riskera dylika fall i framtiden.
* fakta i målet har Dag fått från ett öppet brev som den pensionerade prästens son skickat till alla biskopar, media, ett antal andra präster m fl. Hade själv tänkt redogöra för saken i ett inlägg, men då Dag hann före finns ingen anledning upprepa det här.
