Fin julheg

har det varit. Hittills. Och inget ger vid handen att inte resten ska bli likadan.

Julaftonen var alla de tre äldre barnen här. Äldste sonen i Stockholm brukar alltid komma hem på lite längre jullov. Då brukar han också passa på att dra med mig på hockey. Biljetter till matchen mot Skellefteå är fixade men det är ju först om en och en halv vecka.* Näst äldsta dottern kom kvällen före julafton och åkte juldagen på eftermiddagen. Dvs det var jag som skjutsade henne båda vägarna. Korta stunder morgon och kväll har även några av hennes personliga assistenter kommit till hjälp. Äldsta dottern - som f ö arbetar på den firma som anställt yngre dotterns assistenter! - kom julaftons morgon och for även hon idag.

Som alltid inleder vi julaftonens morgon genom att för första gången tända ljusen i granen (levande ljus) och sjunga "Fröjdas vart sinne..." Till lunch hämtade jag även mina föräldrar som stannade några timmar. När det var dags för dem att återvända hemåt skjutsades pappa hem direkt men mamma och jag gick på julbönen i Domkyrkan, ledd av biskopen. Vacker sång. Stämningsfullt. Och givetvis med råge så mycket folk att det kan sägas var "lönt" ha denna gudstjänst. Till tröst för mig som i prästkollegiet hörde till förespråkarna** när en annan grupp i kollegiet ville nöja sig med julbönen kl 11 i Domkyrkan, levande julkrubba.

Denna dag, Juldagen, gick jag i högmässa i Hertsökyrkan ledd av kollegan Bosse. Alltid roligt med riktig högmässa - numera tycker jag knappt det är lönt gå i kyrkan om det inte är mässa*** - och en fin predikan som gjorde det nyfödda barnets närvaro påtaglig. Givetvis förmedlades också en insikt om skillnaden mellan Marias agerande och de senare lärjungarnas, vilken visade att Maria inte bara var någon vanlig människa**** utan en människa påverkad och fostrad av den Helige Ande.

Som tidigare sagt, det kliar i fingrarna att börja spekulera om varför min gamle kamrat - tillfälligt? får man hoppas - raderat sitt inägg om Domkapitlets agerande. Men jag skall vänta med det till efter morgondagen. Nu behöver jag koncentrera mig på Annandagspredikan, som jag inte håller förrän kl 18 i morgon. Även då firar vi mässa i Hertsökyrkan. 

* det har nått mina öron att det finns en och annan som störs av att jag här på bloggen berättar att jag då och då kan gå på hockey. Risken skulle vara att jag förleder särskilt ungdomar att välja ett intresse som kommer att gå före tron och Guds ord. Till det vill jag svara att gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna i den kristnes värld inte är så enkel att dra. Det finns säkerligen mycket i livet som andra kristna unnar sig som jag aldrig ens skulle drömma om. Men för säkerhets skull: det skulle aldrig hända i mitt liv att ett besök i hockeyarenan skulle få gå före gudstjänsten och Guds ord!

** givetvis måste detta betonas eftersom jag har rykte om att vara motståndare till allt som rör sig i kyrkan!

*** däremot går jag då och då - som läsarna vet - rätt gärna till bönhusets enkla samlingar. Men det är något annat. I grunden är det ett möte. Det kan fungera som komplement. Och det kan vara givande ur andra synvinklar. Men om det skulle vara mitt dominerande, regelbundna gudstjänstliv då skulle det kännas som att leva på en kost bestående av potatis och bröd.

**** detta skriver jag bara för att lite vänligt reta annan god vän i prästkollegiet. God jul Micke!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0