Torbjörn Lindahl

blev det i helgen. Det var länge sedan. Jag har faktiskt inte kört sedan första majrundan. I stort sett sumpat hela säsongen alltså. Har nog behövt en tids vila från hojåkandet. Hur ska jag annars tolka detta skrämmande faktum.

Tidigare har jag nog berättat att jag haft några småfel på motorcykeln. På sista sträckan av majrundan (Älvsbyn-Piteå) pajade hastighetsmätaren. Tror att vajern gick av. Men jag har inte haft ork att kolla det. Ingent hindrar ju att man kör ändå. Med varvräknarens hjälp kan man hålla farten. 5000 varv på femmans växel är ca 100 och 3000 varv ca 70. Men nu fanns ett annat fel (som jag också tidigare berättat om men givetvis repeterar för alla MC-älskande läsare): den har startat dåligt. Varje gång jag skulle starta den i våras har det varit trögare och trögare att få igång den. Och när jag till slut lyckades få igång den (som nästan siste man från parkeringen) när jag skulle lämna Nolia efter första maj-rundan, så var det sista gången. Under våren och sommaren har jag ett antal gånger försökt starta den men aldrig lyckats. Jag tänkte (som jag nog också redan berättat) att det ev kunde bero på slarv med servicen. Koll i min anteckningar visar att det var tid för byte av båda luftfilter och tändstift. Nu är väl marginalerna för de rekommenderade bytesintervallen väl tilltagna så några mil extra ska väl normalt inte vara katastrof. Men sagt och gjort. Jag käpte nya delar, hade dem sedan under flera veckor i garaget eftersom lusten att göra något inte infann sig. Men förra vecka bytte jag i alla fall, och sedan skulle jag pröva starta hojen. Lika död som vanligt. Och till slut efter alla sommarens startförsök så var batteriet slut. Alltså dags för laddning.

Och nytt startprov. Och döm om min förvåning. Hojen startade som en klocka på mindre än 0,4 sekunder. Jag körde den på tomgång en stund, stängde av den och startade på nytt. Som en klocka. Givetvis blev det nu dags för en tur - dagen efter. Körde några mil runt stan och hem igen. Stannade hojen och lät den vila en stund. 0ch ja, den startade perfekt igen!

Får lust fixa hastighetsmätaren snarast och återuppta körandet. Nu kan man ju som sagt köra utan hastighetsmätare. Problemet är att då fungerar inte vägmätaren heller. Bara bra, kanske någon inflickar, då verkar det ju som om den gått mindre sträcka; bra om man ska sälja den. Kanske det. Men oärligt. Fungerande vägmätare vill jag ha. Också lättare bedöma när behov av tankning närmar sig.

Vad kan det bero på att den varit svårstartad men sedan plötsligt fungerade?

1. Jag talade för någon dag sedan med god vän jag lärt känna i SMC. Hon tyckte så synd om mig att jag inte kört på hela säsongen. Kanske var det hennes värmande tankar som påverkade hojen!

2. Jag glömde i höstas tömma förgasarna på bensin. Kanske har det stockat igen något som nu efter ett tag löst upp sig.

3. Haft lite dåligt batteri så det inte gett nog fjutt för att få igång motorn, men nu när jag laddat det så gick det bättre.

4. Kombination av 2 och 3? Så att 2 gällde i säsongens början och 3 de senare startförsöken? Är generatorn (eller batteriet)dålig så att batteriet blir lite urladdat efter flera starter och en tids körning så att det inte ger tillräcklig speed vid starterna även om morotn går runt?

5. Något annat?

Man vill ju gärna veta vad det var så man vet att problemet är ur världen så man kan lita på färdkamraten. Man vill ju inte ha en svårtstartad hoj på enslig parkering uppe i fjällvärlden. Fast det är klart: då kan man ju ringa sin gamle kamrat som kommer med bil och släp och hjälper en hem och oplanerat får anledning ta ett nytt vackert fjällfoto att lägga ut på sin blogg - om det inte strider mot hans nya bloggpolicy förstås:)