Är du sjuk eller nå't?

var väl i stort sett den fråga i vilken min gamle kamrats stilla undran kunde sammanfattas när han ikväll ringde mig för en stunds ljugande med anledning av att det varit tyst på min blogg en dryg vecka. Har har ju också i kommentar till tidigare inlägg efterfrågat ett skrivklådeåterfall från min sida. Bäst att tillgodose sin gamle kamrats önskan när han nu genom en stunds samtal gett förnyad inspiration.

Det är nämligen så att bloggande - för mig i alla fall - är en ytterst inspirationsberoende sysslsättning. Sista veckan har inspirationen av olika skäl - som jag dels inte vet, dels möjligen anar men inte har lust berätta, i vart fall inte just nu - sinat. Nå, i slutet av veckan kom den kanske åter i någon mån men då befannn jag mig på annan ort och hade inte datorn med mig. Hade bestämt mig för att ta det lungt, vilket jag gjorde.

Jag är nu inne i tredje arbetsveckan efter semestern. Augusti är en jobbig tid att jobba. Dels är man helst slut efter semestern och skulle behöva vila sig. Dels är det så lite att göra att adrenalinet inte rinner till i tillräcklig mängd - "paniken som inspirationskälla" - blir inte tillräckligt frekvent, alltså blir man matt och ännu tröttare. Det absolut vilsamaste är att ha semester i slutet av sommaren. Hoppas jag kan få det nästa år.

I helgen var jag alltså borta. I Malmberget hos god vän och kollega. På fredagen blev det bastu, på lördagen kort promenad på Dundret och på söndagen högmässa i kyrkan. Som vanligt vid mina besök därstädes fick jag hjälpa till i mässan, men denna gång inte bara distribuera utan även predika. Som jag tidigare uttryckt tycker jag det är roligt att få fira gudstjänst i Malmberget.

När jag kom hem på söndagseftermiddagen for jag nästan direkt till ishallen tillsammans med äldste sonen som var hemma två dagar för att se Luleå hockey lördag och söndag. Luleå vann med 2-1. På lördagen hade dom visst förlorat med samma siffror. Kvällen avslutade vi med att gå ut och käka.

Idag har jag å posten (dvs ICA-butiken) hämtat ut försändelse från Svenskt Militärhistoriskt bibliotek. Den innehöll två böcker, dels en om Sexdagarskriget* och dels en om den siste store apacheledaren Geronimo.

Den senare läser jag nu och har redan stött på en teori om namnet Geronimo. Det var ju inte hans indianska namn. Teorin om namnets uppkomst är att han och hans krigare anföll en mexikansk patrull (mexikanerna var katoliker) på den helige Hieronymus dag. När då apachekrigaren anföll så skrek soldaterna i panik efter helgonets beskydd och förböner. Hieronymus och Geronimo låter inte så olika - vart fall inte när det uttalas på mexikansk spanska av soldater som tror att deras sista stund är kommen! Hur som helst, detta är inte den första bok jag läser om indiankrigen och knappast den sista heller. Har man en gång blivit gripen av de nordamerikanska indianernas öde kan man inte låta bli.

Den andra boken, den om sexdagarskriget, kunde jag glutta i redan i Malmberget eftersom kollegan också är SMB-medlem. Några sidor hann jag läsa, bla den kronologi över de viktigaste händelserna som finns i bokens början. Där kan man bla läsa:

(info: "sexdagarskriget" pågick 5-10 juni 1967)

19 juni
Det israeliska kabinettet bestämmer sig för att erbjuda araberna de erövrade områdena i utbyte mot ett långvarigt fredsavtal.

1 september
Vid en konferens i Khartoum, ger araberna ut resolutionen "Tre Nej". Den innebär: ingen fred med Israel, inget erkännande av Israel och inga förhandlingar med Israel.

Man kan bara beklaga att erbjudandet inte accepterades - då.

Vad snackade min gamle kamrat och jag mer om? Bl a om skillnaden mellan luthersk och reformert bibeltrohet. Han brukar ju beröra ämnet ibland på sin blogg. Efter att ha åhört en engagerad utläggning från min sida tyckte han att även jag borde skriva om saken. Man får se. Jag lovar ingenting.** Ni vet ju hur det brukar gå med löften på den här bloggen.
* den var med bland erbjudandena redan tidigare men då beställde jag den inte. Då jag sedan såg den i juli månad hos Dag Sandahl så beslöt jag beställa den i efterhand.

** men en enkel - ytterst schablonartad - glimt av saken kan jag ge. Folk som ständigt talar om Bibeln är reformerta. Dom som talar om Guds ord och med det menar både Bibeln och predikan, är lutheraner.

Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten

Se så lite som behövdes för att elliminera bloggstoppet!

2011-08-16 @ 10:20:47
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: Tobbe

Tur att man har gamla kamrater som ser när man är i nöd och förstår när man behöver en puff upp på den rätta vägen igen.

2011-08-16 @ 12:24:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0