Konsekrationsklockor
Nå, är det alltså "katolskt" med konsekrationsklockor. Det är det absolut! Är det fel? Varför skulle det vara det? Jag vet att vissa (förmenta) lutheraner inte gillar det, men det skäl jag kan se till att det skulle vara fel är att man anser det vara fel. Jag vet också att bland de små renläriga lutherska bekännelsekyrkorna i vårt land (lutherska bekännslekyrkan, lutherska konkordiekyrkan m fl) så lär det åtminstone finnas någon som accepterar konsekrationsklockor. Man menar att det var inte de lutherska reformatorerna som avskaffade detta bruk i vårt land utan att det skedde i ett senare reformationsskede då det reformerta inflytandet blivit större.
Alltså borde man kunna införskaffa konsekrationsklockor och ändå befinna sig på åtminstone halv luthersk mark. Jag har blvit uppmand se mig om efter dylika under vår personalresa till Rom. Kanske behöver jag en extra stor resväska för detta och andra ändamål.
Skälet till att jag just ikväll kom att tänka på konsekrationsklockor var ett telefonsamtal från en god broder och kollega. Vi delade våra respektive ljuva minnen från helgens fina gudstjänster. Han berättade att han firat påskdagens högmässa kl 9. När han precis kommit fram till instiftelseordens slut och lyfte kalken i stora elevationen var klockan vid pass 10 och kyrkklockorna började ringa (dom är automatiskt inställda att ringa söndagligen kl 10 vilket normalt är en timme före högmässan).
Det var konsekrationsklockor som heter duga. Kanske ska jag börja med detsamma. Knappen till kyrkklockorna sitter på väggen vid orgeln. Om jag predikar så länge att hr organisten blir alldeles utmattad så kommer han att slumra till just mitt i den långa nattvardsbönen och råka luta tinningen mot knappen så klockorna går igång. Alla kommer att tro att det är en slump och jag behöver inte frukta att bli anklagad för att vara "katolik".
Värre blir det att införa rökelse. Hur ska man göra det utan att det verkar planerat?
* som vissa trogna läsare för länge sedan noterat så har jag för ännu längre sedan kommit över den typ av andlig överkänslighet som gör att man anser att något per automatik är fel bara för att det är - eller anses vara "katolskt". Jag menar, ta det här med Jesus tex. Att tro att Jesus är Frälsare är absolut katolskt. Det blir väl inte fel bara för det?
Vid Påsknattsmässan i Älvsby kyrka "röktes det på" i lagomt stor omfattning. Det luktade men asmatikerna klarade sig.
Vad gäller skräcken för "katolism" (som det kallats i Pite älvdal) vet jag att ett kyrkoråd för trettitalet år sedan i en av församlingarna nedströms älven tog beslut om max antal ljus i processioner - som man ju i grunden ogillade.
Prästen och författaren Erik Grönlund (RIP) skrev för många år sedan ungefär: "I hans - Jesu - namn skola alla knän böja sig; de som är i himlen, de som är på jorden och de som är under jorden. Men böjer man knä i Svenska kyrkan - då spökar Rom."
Om kyrkomusikern somnar av ditt långrandiga och monotona predikande vad tror du då inte att församlingen gör?
Det kan i så fall vara passande att återinföra kyrkstöten
I Säby Kyrka i Salem (byggd på 70-talet tror jag) finns ett inbyggt(!)klockspel som i alla fall användes sist jag firade nattvard där.
Några (oseriösa) förslag på hur du ska få rökelse utan att det verkar planerat:
1 Häng upp ett rökelsekar fyllt med rökelse utanför kyrkan med en lapp under där det står askkopp. Nu då det blir sommar går det ju att fira Gudstjänst med dörren öppen. Vid lämpligt tillfälle i liturgin sniffar du och tittar lite undrande runt omkring dig och går ut, först dröjande, sedan hastigt, tar med dig rökelsekaret (om det inte ryker, tänd på, fast släng ut fimparna först) går längs mittgången med det (snubbla lite om du vill att det ska dingla)och in i sakristian där du sätter på kranen och spolar vatten som om du släckte elden. Sedan går du in igen,lite ur balans, och och fortsätter medan du tydligt illa låtsas som om inget hänt.
2 Fira friluftsgudstjänst med korvgrillning efteråt istället för kyrkkaffe. Se till att eldarna placeras så att röken hamnar på folk (fast det brukar den alltid göra)Elda med något lämpligt väldoftande...
3. Innan Gudstjänsten placerar du en kastrull utan lock med rökelse i botten på spisen i köket och sätter på plattan OBS! brandvakt/kaffetant bör finnas så att det inte blir FÖR mycket rök.
4. På vintern om kyrkan värms upp med elradiatorer då rökelsen med fördel kan strös i radiatorerna. Sätt sedan inte på dem förrän gudstjänsten börjar. Extra effektfullt om rökelsen kommer från radiatorer under bänkarna!
5. Ordna en rockgudstjänst och hyr in en rökmaskin för ändamålet. I skydd av röken kan du sedan använda hur mycket rökelse du vill...
6. Låt ett antal konstnärer göra installationer på temat rök i kyrkorummet.
Jag har också kommit på ett ganska seriöst förslag:
7. Dela ut lappar där man får skriva sina böner före offeratoriepsalmen. Lapparna samlas sedan ihop under nämnda psalm och ställes på altaret. På lämpligt ställe i liturgin bränner du sedan lapparna i ett fyrfat(tillsammans med rökelse) så att ingen ska kunna läsa vad som står på dem.
Om inget av ovanstående går, eller när du har gjort allt. Folk KAN bli misstänksamma om det händer för ofta: Specialbeställ doftljus till kyrkan. Särskilt maffigt om Kristusljuset doftar gott...
En (nästan) seriös variant skulle ju kunna vara: förbered grillning efter gudstjänsten på innegården bakom kyrkan. Ha nödutgången öppen så att röken smyger in i lokalen.
Jag kom att tänka på att dessa problem är som gjorda för att lösas med hjälp av frivilligmedverkan.
Konsekrationsklockor:
Lägg en mobiltelefon med lämlig ringsignal i kollekten eller be någon annan göra det. Sedan ber du en i församlingen att ringa det numret vid exakt rätt tillfälle. Kollekthåven ligger då på altaret och ringer tills den frivilliga lägger på!
Rök:
Be diakonen att fråga en av församlingens tilltufsade vänner om hjälp. Sedan förser du honom med cigaretter med rökelse i istället för tobak. Den frivilliga får sedan, lagom vinglig så att röken sprider sig långsamt komma fram i mittgången. Går utmärkt att kombinera med släcka askkoppen i samma gudstjänst dessutom. Då letar han efter den, du ger honom rökelsekaret för att han ska få fimpa och sedan vinglar han återigen ut med det rykande rökelsekaret och hänger upp det utanför dörren igen!
Tycker personligen, att konsekrationsklockor för uppmärksamhet och rökelse för "mysstämning" inte ska behövas vid gudstjänster eller mässa! Jesus ska stå i centrum och Ordet ska tränga in i de deltagandes hjärta - är Anden med behövs inget extra utan bara den sanna glädjen, att vara nära varandra och Herren själv!
Nu har det visserligen blivit lite skämtsam ton ett tag här på bloggen med anledning av konsekrationsklockor och rökelse. (Men jag påminner om att denna blogg innehåller "allvarliga skämtsamheter" - ibland kan något allvarligt förmedlas även när man skojar med varandra.
Men nu till allvaret: det är ju exakt så som Annette beskriver det som vi "protestanter" ofta resonerar. "Jesus i centrum" "Ordet i hjärtat" "Anden med" "sanna glädjen" "vara nära" och då -"behövs inget extra".
Men frågan är ju bara: vad är det som är "extra". Går man några hundra år tillbaka i tiden så saknades i de flesta svenska kyrkor mycket av det som nu är helt naturligt tex kyrkbänkar att sitta på (kanske är det i själva verket något "extra" som gör att vi lättare slumrar till och förlorar vår koncentration på "Jesus i centrum"?)och instrument (orgel) (långt in på artonhundratalet sjöng man i de många kyrkor med hjälp av försångare).
Som sagt, frågan är vad som är "extra". Även i den kyrka där Annette nu går tror jag att man har levande ljus på "altaret". Är det mindre "extra" än rökelse? Vem har i så fall bestämt det?
Nej bäst är nog att hålla oss till den lutherska linjen: vi ska vara överens om "evangelie predikan" så får sedan de yttre bruken variera.
Så sant, vi ska vara överens om "evangelie predikan". För min egen del upplever jag/tror jag många skulle uppleva, att dessa sagda inslag som rökelse och "plingeling" skulle vara störande, lyfta bort mitt inres närmande till vad Jesus vill säga mig, och istället få mig att "sväva iväg" på något "drömtillstånd" som grumlar till det.
Guds Ord behöver en rak linje till våra hjärtan, inte bäddas in med något "svävande".
Den kyrka jag nu går till/är församlingsmedlem i, där tänds ljus vid "altaret" inför gudstjänsten. Herren säger, "Jag är livets ljus" - sången säger att vi inte ska "sätta det under skäppan, nej, det ska få lysa klart".
