Qigong och Yoga en gång till

Kör i vind. Jag använder den stavning som två av kommentatorerna till föregående inlägg använde. Men jag har sett Chigong som jag själv skrev. Även Xigong har passerat min ögon tror jag.

Något utövande av detsamma har jag dock aldrig sett.

I kommentar till inlägget har hr unge kollegan Niclas dristat sig påstå att jag riskerar slänga ut barnet med badvattnet. Sååå...?

Alltså den principiella fråga som Niclas ställer - och som även mött mig på arbetsplatsen under dagen - är ju vad i olika folks och länders kulturer och traditioner som kan inkultureras, dvs tas upp och omvandlas till att bli en del av den kristna trons uttryckssätt. Vi har givetvis en hel del dylikt även i vår kristendom. Tex hur arkitektur i de äldsta nordiska kyrkorna (tex stavkyrkor som finns kvar i Norge) bär tydliga drag från tidigare förkristna byggnader. Skulpturer, konst, sånger mm är andra exempel. En strid som fördes här i norden var ju om den samiska "trolltrumman" kunde i religiös mening neutraliseras och användas även i kristna sammanhang. Jag bär ju själv namnet Torbjörn men har väl fördenskull aldrig betraktat mig som tillhörig den gamle asaguden med sin hammare*. Det är ju ett tydligt exempel på hur något kan bli så frikopplat från sitt ursprungliga sammanhang att det betraktas som helt ofarligt.

Så visst kan man ställa frågan om vad i olika kroppsliga och mentala övningar och tekniker, med ursprung i österländska religioner/traditioner, som kan bli så neutraliserat att det antingen kan användas i kristna sammanhang eller "bara" bli en träningstreknik i ett gym eller under ett träningspass i ett (förment?) religiöst neutralt sammanhang. 

Exemplet Berget och Per Mases kan man givetvis fundera över. Det är ju ett sammanhang där Kristusbekännelsen är tydlig. Kanske är det svårare när dylika tekniker används i lite mer allmänna "må-bra-sammanhang" - där finns ju ingen tydlig kristen bekännelse så där är det kanske lättare att medföljande underideologi och människosyn omärkligt smyger sig med. Jag har även hört att de långsamma rörelser som används i en del av den senaste tidens populära tekniker i själva verket skulle handla om att man ska fånga in de andliga krafter som finns omkring en och dra dem till sig.

Slutligen får jag väl förtydliga att den argumentationskedja i några punkter som jag lämnade i föregående inlägg inte ska anses gälla konkreta ansvariga inför vår genomförda friskvårdsdag utan var mer ett generellt exempel på hur det sakta gått till ute i stora världen som lagt grund för dessa teknikers intåg även i kyrkorna. På sista tiden har vi ju nåtts av mångfaldiga exempel på hur dylikt numera förkommmer i rena gudstjänstsammanhang och som ersättning eller komplement till både mässor och böner. Alltså där man inte använder tekniken som "ren fysträning" inte heller renodlar en "teknik" i ett starkt Kristuspräglat (traditionellt kristet) sammanhang utan där man tror att själva tekniken är bärare av en "andlighet" som får bli något slags ersättning eller komplement till entydig kristendom. Jag vidhåller att jag inte vill att vi ska öppna dörrarna för dylikt.

Därför tycker jag att vi ska vara försiktiga med att "leka med elden".
* men lite glad är jag nog att jag även bär det nordiska helgonet Olofs namn

Kommentarer
Postat av: Ann O Nym

vad anser du då om djupmeditation som utövas i din nuvarande församling?

2010-09-11 @ 10:35:36
Postat av: Tobbe

Jag säger inget så har jag inget sagt.

2010-09-11 @ 17:40:33
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: maria

Man kan ju alltid välja att INTE hålla på med yoga, chigong, akupunktur, kristaller, meditation, mindfullness, homeopatiska mediciner osv. m.m.

Ingen tvingar. Och vad sen andra gör kan man ha sina åsikter om, men det lämnar jag för min del åt dem själva att avgöra vad som är bra för dom. Men om dom frågar mig om min åsikt så svarar jag.

2010-09-12 @ 13:38:41
Postat av: Gunvor Vennberg

I församlingens regi är kanske det viktigaste att fråga sig hur man prioriterar resurserna. Allt som stjäl resurser från församlingens uppdrag Gudstjänst, undervisning, diakoni och mission får väl sägas vara felprioriterat i en tid då kunskaperna om kristen tro blir sämre och sämre och vi lever i ett missionsland.

2010-09-12 @ 19:16:41
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se/
Postat av: Niclas Larsson

Det är riktigt att vi inte skall betrakta någon viss teknik som andlig i sig. Jag menade bara att olika kroppsställningar har ansetts vara lämpliga för bön också i kristenheten. Detta har att göra med handlingsberedskap (stående bön) och viljan att underkasta sig Gud (knästående) men är också ett sätt att upprätthålla koncentrationen i bönen. Jag ville väl bara säga att om man vill använda Yoga-övningar för att öka sin koncentration kan det vara ett bra sätt att få ökad uppmärksamhet på Gud. Om man t.ex har svårt att koncentrera sig pga smärta eller stelhet i kroppen men kan finna lindring för dessa besvär genom yoga-övningar (i praktiken olika rörelser där du tänjer kroppens leder och muskler)kan detta leda till ökad kraft i bönen. Jag ser dock liksom du en fara i att det endast blir en koncentration kring det egna jaget och att uppmärksamheten på Gud försvinner, men jag ville bara säga att företeelsen i sig kan användas också i goda syften om den brukas i rätt sammanhang.



Läste förresten att du hade en bild av Johannes Paulus II vilket gläder mig oerhört. Läs gärna hans bok "Våga hoppas" som den heter i svensk översättning, där han tar upp ämnen som inkulturation och vad som är förenligt med kristen tro och inte.

2010-09-14 @ 21:43:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0