Kyrkomötet dag 3 - onsdag

En sak är säker: det kan inte finnas någon annan nomineringsgrupp i kyrkomötet där dom har så roligt och skrattar så mycket som i vår grupp. Ikväll hade vi gruppmiddag och gick på grekisk restaurang. När vi under middagen fick höra Dag Sandahl berätta om sitt kommande inlägg om motionen om nolltolerans mot svordomar och könsord i kyrkomötet; då skrattade vi så vi satte både mat och dryck i halsen och höll på att trilla av våra stolar.

Före dess har vi haft en vanlig arbetsdag: gruppmöte på morgonen och sedan utskottsarbete på eftermiddagen. Eftersom vi ålagts att inte skriva vad någon i utskottet sagt så blir informationen knapphändig. Kanske kan det dock vara tillåtet avslöja att av de motioner vi hittills behandlat så föreslås samtliga av utskottet få avslag av kyrkomötet - ca 90% av alla motioner avslås.

I pausen mellan dagens arbete och kvällens middag satt några av oss vid liten soffgrupp där EFS arrangerat litet bok- och informationsbord. Det som tilldrog sig vår uppmärksamhet var dock mer skålen med godis. Plötsligt fick vi sällskap av ledaren för en av de konkurrerande nomineringsgrupperna. Vi undrade varför hans grupp inte velat gå i valteknisk samverkan med vår grupp? "Gillar ni inte oss?" Han tyckte det var en så komplicerad fråga att den krävde ett betydligt längre svar än ett kort ja eller nej. Men en ytterst trevlig pratstund hade vi. Senare kom en känd frikyrkoprofil som nu blivit invald i kyrkomötet och satte sig tillsammans med oss. Hon konstaterade att det här var ett väldigt "bibelfritt" ställe. Vad hon refererade från sin utskott känner jag mig dock förhindrad att vidareföra. Ytterst trevlig pratstund även det. 

Avslutningsvis måste jag berätta om en av gårdagens sorger. När kungaparet inträdde i univeristetsaulan för att deltaga i kyrkomötets högtidliga öppnande så insåg jag - det jag redan vetat, men ännu inte på allvar låtit sjunka in i medvetandet: jag är inte längre den ledamot som sitter närmast kungaparet. Det var jag för fyra år sedan*, men nu har jag fått flytta upp på andra raden och sitter tre platser in på raden (i och för sig ett tecken på att jag fått fler röster och hamnat högre upp i stiftsgruppen). Så.. om jag någon gång haft en tanke på att "tårta" konungen så har jag försuttit min chans.

* även för två år sedan hade kyrkomötet kungligt besök. Men då var inte konungen med utan bara drottningen och kronprinsessan. Det var när kyrkomötet högtidlighöll firandet av 50-årsjubiléet av beslutet om kvinnliga präster. Men varför två kvinnor från kungafamiljen? Varför inte konungen? Är det möjligen så att detta är tecken på att kvinnor som präster är ett intresse för kvinnor - bara? Är kvinnor som präster bara till för kvinnor? Hmm?

Kommentarer
Postat av: "Syster"/Annette Öberg

Drottning Silvia är för mig en kvinna med en bekännande tro. Hennes bönbok vittnar om det. Hon säger själv att bön är mycket personligt för henne, den ger henne trygghet och lugn. Bilderna i denna bok har Kung Carl Gustaf tagit, så han har också haft omsorg om denna bok.

Personligen tror jag att Silvia och Victorias deltagande i jubiléet för kvinnliga prästers rätt, att inneha detta ämbete, bottnar i en insikt, att detta är värdefullt för evangeliets förkunnande till alla människor som längtar efter detta budskap!

Kungen hade troligen annat uppdrag denna dag.

Därmed menar jag inte, att alla som innehar prästtjänst är lämpliga för detta, vare sig de är man eller kvinna. En personlig kallelse ska finnas! En gång ska vi alla stå inför Herren själv och svara för hur vi tagit till vara på det Liv som varit oss givet!

2010-09-30 @ 09:47:03
Postat av: den gamle kamraten

Att "tårta" kungen...

Man får nog som vanlig undersåte bara max ett tillfälle i livet. Som blir förspillt.

Själv hade jag vårvintern 1976 möjligheten att köra över honom med bil. Han stod pratandes med ett antal militära högdjur tre meter framför den militärambulans jag satt i och hade på tomgång för värmens skull - om vi skulle fått in skarp olycka vid den stridsskjutning också konungen bevittnade. Jag insåg att trampar jag in kopplingen, petar in ettan, varvar motorn och släpper upp nyss nämnda pedal kommer fordonet att ta det skutt framåt som mosar majestätet och jag skulle bli 1900-talets Ankarström, historiskt odödlig.

Jag avstod.

2010-09-30 @ 10:46:43
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/
Postat av: Gunvor Vennberg

Min insats när det gäller att ge mat åt kungahuset bestod i att jag vid ett tillfälle, då kronprinsessan f ö var tämligen tärd av anorexia, bjöd henne på jämtländsk getost som hon väluppfostrat lät sig väl smaka av. Kanske räddade jag livet på henne, vem vet...

2010-10-01 @ 10:25:05
URL: http://gunvorvennberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0