En tavla
har jag inte gjort men köpt. Det var för ca en och en halv vecka sedan på återvinningsmarknaden Kronan. Jag har länge tyckt att jag borde ha ytterligare någon tavla i mitt hus. Alltså tittar jag mig ibland omkring efter lämpligt objekt. Dock ej å fina gallerier utan snarast på röda Korsets Kupan och Frälsningsarméns Myrorna och som sagt Kronan.
Tavlor har väl aldrig varit min starka sida. Den första jag ägde var en bild av Laestadius - den vanliga kända i massupplaga spridda - vilken jag i min ungdom fått av Bengt Pohjanen och under studietiden låtit införskaffa lämplig ram till. Den hängde sedan på väggen i mitt studentrum. När jag sedan gifte mig och vi fick vår första riktiga lägenhet så var det under en tid den enda tavla vi ägde och den hängde mitt på långväggen i vardagsrummet. Puritansk som jag var på den tiden så tänkte jag att det fick räcka och att det aldrig skulle bli någon fler, men med tiden införskaffades andra prydnader så den förpassades till mitt arbetsrum. Bra med Laestadii uppfordrande blick när man satt och förberedde sina predikningar. På senare år har den dock fått dela plats över skrivbordet med en bild av påven Johannes Paulus ll. Undrar vad hr "Prosten" skulle ha tyckt om det?
Men nu var det alltså dags för ytterligare en. På Kronan som sagt hittade jag en perfekt tavla. Insåg direkt var i rummet den skulle passa. Facilt pris: endast 175 kr. Ramen var dock ful som stryk, men det kan ju åtgärdas. Alltså tog jag omedelbart lös ramen och slängde den direkt i conteinern för trä och for direkt till Linbergs konst och ramar på Skeppsbrogatan.
Där tog det inte lång stund att med hjälp av den kunniga expeditens goda råd finna en lämplig ram. Efter div mätande och kollande i prislista så sa hon: "du får den nästa fredag 10 sept och priset blir 895 kr!
Glupp! tänkte jag och tänkte att så gick det med min billiga tavla. Men vad ska man göra. Man kan ju inte backa ur när man väl bestämt sig för att bli lite kulturell. Bara att bita i det sura äpplet. Idag har jag hämtat ut den och hängt upp den på sin plats på väggen. Klart snyggt blev det, tycker jag, fast det bara är lite Hötorgskonst.
Tavlor har väl aldrig varit min starka sida. Den första jag ägde var en bild av Laestadius - den vanliga kända i massupplaga spridda - vilken jag i min ungdom fått av Bengt Pohjanen och under studietiden låtit införskaffa lämplig ram till. Den hängde sedan på väggen i mitt studentrum. När jag sedan gifte mig och vi fick vår första riktiga lägenhet så var det under en tid den enda tavla vi ägde och den hängde mitt på långväggen i vardagsrummet. Puritansk som jag var på den tiden så tänkte jag att det fick räcka och att det aldrig skulle bli någon fler, men med tiden införskaffades andra prydnader så den förpassades till mitt arbetsrum. Bra med Laestadii uppfordrande blick när man satt och förberedde sina predikningar. På senare år har den dock fått dela plats över skrivbordet med en bild av påven Johannes Paulus ll. Undrar vad hr "Prosten" skulle ha tyckt om det?
Men nu var det alltså dags för ytterligare en. På Kronan som sagt hittade jag en perfekt tavla. Insåg direkt var i rummet den skulle passa. Facilt pris: endast 175 kr. Ramen var dock ful som stryk, men det kan ju åtgärdas. Alltså tog jag omedelbart lös ramen och slängde den direkt i conteinern för trä och for direkt till Linbergs konst och ramar på Skeppsbrogatan.
Där tog det inte lång stund att med hjälp av den kunniga expeditens goda råd finna en lämplig ram. Efter div mätande och kollande i prislista så sa hon: "du får den nästa fredag 10 sept och priset blir 895 kr!
Glupp! tänkte jag och tänkte att så gick det med min billiga tavla. Men vad ska man göra. Man kan ju inte backa ur när man väl bestämt sig för att bli lite kulturell. Bara att bita i det sura äpplet. Idag har jag hämtat ut den och hängt upp den på sin plats på väggen. Klart snyggt blev det, tycker jag, fast det bara är lite Hötorgskonst.
Kommentarer
Trackback
