Torbjörn Lindahl

1. Köpt en till bokhylla. Kunde inte motstå frestelsen när jag idag snabbt besökte återvinningsmarknaden strax före stängning. För några år sedan bestämde jag mig visserligen att nu fick det vara nog med bokutrymme i huset. Skulle jag köpa fler böcker så skulle jag slänga gamla i samma takt så att bokbeståndets storlek blev konstant. Tro't den som vill.Travarna av böcker här och där i huset blir allt högre. Kanske ska jag ge upp x 2 och besöka återvinningsmarknaden ytterligare en gång och köpa en hylla till? Dom hade två av samma sort. En boksamling känns som en välsignelse. Att slänga böcker är det svåraste jag vet.

2. Suttit stor del av kvällen och sett på TV. Försoning hette filmen som gick i ettan. Den har jag sett på bio för några år sedan så jag kunde zappa lite till program i Kunskapskanalen som handlade om klimatförändringarna. Vad gör man om havsytan stiger? Jag har ju mitt lilla radhus här nere vid fjärden bara 2-3 m över havsnivån. Kanske kan jag snart ha roddbåten fastsurrad vid altanen.

3. Nej, inte än men om kylan, som nu pågått i ett dygn, fortsätter ett tag till (utan nederbörd) så kan jag snart skriva att jag har åkt skridskor på fjärdens is. På söndag em kanske. Fjärden är ju så grund att det fryser på nolltid.

4. Ej heller har jag gått med på Facebook trots att vänner och bekanta längtar efter att få läsa att nu har jag gjort det. I söndags träffade jag bekant som försökte övertyga mig vid kyrkkaffet. Hon berättade att hon själv varit en av dem som aaaldrig skulle gå med, men hon fick ge sig. Nu såg hon som sin stora kallelse att dra med mig i fallet. Dagen efter kom en inbjudan från Facebook kom igen nu, du kommer ändå inte att kunna stå emot. Jag mailade tillbaka (till hennes arbetsepost - hon jobbar i kyrkan - inte till Facebook) att hon låter som en som försöker få en att ta sin första sup. Då svarade hon att det var precis meningen: första supen är gratis, sen är du fast.

Jag fortsätter kämpa mot frestelsen. Vi tar istället den enkla vägen: alla kära läsare av bloggen inbjuds att vara min vänner. Jag är vän med er alla. Så enkelt var det med det. Varför gå omvägen via Facebook?

5. Alltså har jag gjort det igen - bloggat! Bloggar gör också vännen Dag Sandahl. Hans outtröttlighet är beundransvärd och imponerande. Ett sannskyldigt kyrkligt renhållningasarbete som bedrivs på hans blogg. Nu senast handlade det om de tre präster i Linköpings stift som upplevs inte tillräckligt tydligt rätta in sig i ledet vad ämbetsfrågan beträffar. Enligt vad som förljudes så planeras visst nu att dom ska tvingas (finare uttryckt: i vittnens närvaro erbjudas) kommunicera vid kvinnlig prästs nattvardsgång för att deras lojalitet ska fastslås. Jag ser fram emot den dag då hela svenska folket tvingas gå i nattvard förrättad av kvinnlig präst så vi med egna ögon kan se att inga illojala finns i landet. Hur ska de illojala bestraffas? Förlorad rösträtt?.