Snabbare hemma än tänkt
Och då tror kära läsarna omedelbart att jag varit ute med motorcykeln igen och kört hem som en blådåre och därför kommit hem fortare än beräknat. Bort det! Istället var det så att jag igår afton valde att i sista stund boka in mig på sena nattåget hem istället för att flyga från Arlanda som planerat på måndag.
Fredag, lördag har jag varit på samling med Frimodig kyrkas kyrkomötesgrupp. Rolig sammankomst. Dock har jag inte varit helt pigg efter förkylningen men det gick. Nu hade jag planerat stanna några dagar extra och träffa lite släkt och vänner, men igår eftermiddag insåg jag att orken inte riktigt fanns så jag valde styra kosan hemåt så fort som möjligt. Dock hann jag träffa äldste sonen och vi hann gå ut tillsammans på lördag och käka en god middag.
Tågresan hem var rolig. Sovvagnskupé fick jag dela med två män med vilka jag indirekt hade en massa gemensamt så det blev långa och intressanta samtal. Ser man på! Världen är liten skulle man kunna säga - igen!
Tyvärr innebär hemkomsten mitt på dagen att jag missade chansen gå i någon högmässa. Hade jag varit kvar i Stockholm hade jag förmodligen prioriterat S:ta Klara. Nu gäller det att studera information på nätet för att se om lämplig eftermiddagsaktivitet inom acceptabelt avstånd kan avhjälpa den bristen.
Annan brist är härmed också avhjälp: att jag inte bloggat på över fem dagar. Efter tillfällig topp om 70 besökare i måndags har statistiken sakta dalat under veckan för att igår vara nere på 36. Här gäller det att inte tappa sugen för då tappar kanske läsarna också sugen.
En tredje brist som ska avhjälpas är att jag kanske var lite överdriven i ett inlägg under pingsthelgen. Jag skrev, efter att jag deltagit i yngre kollegas högmässa, att nu kan jag snart tryggt lägga mig och dö eftersom jag vet att det finns åtminstonen en kristen präst i stiftet i den yngre prästgenerationen. En annan kollega ringde mig under veckan och tyckte att det där var väl lite överdrivet. Jag medger det. Det finns kanske två!
Vilka kriterier är det som du anser att bara en eller två (om än med glimten i ögat)unga präster uppfyller och som berättigar dem till att kallas kristna? Det kan inte vara syndfrihet (endast Kristus är fri från synd) och inte ofelbarhet i lärofrågor (inte ens påven erkänns ju vara det i protestantiska kyrkor vid de få tillfällen han gjort anspråk på det)Döpta, konfirmerade och vigda med apostolisk succession är alla präster. Så länge de försöker följa Jesus och förtröstar på hans nåd i sin syndfullhet måste de väl betecknas som kristna? Om de sedan är BRA präster som man gör klokt i att lyssna på är en annan sak! Visst kan det också finnas de som inte vill följa Jesus och inte förtröstar på hans nåd även bland präster, men att det skulle vara alla utom två låter mycket orealistiskt.
Glöm inte det du skriver i din första parentes!
