Midsommar

Redan har klockan segat sig in på midsommardagsdygnet. I alla fall enligt den svenska almanackan. Midsommarafton var till stora delar arbetsdag för mig. En del av det sista jag ska fixa på huset var uppgiften för dagen. Så angelägen var jag att hinna färdigt det jag bestämt att jag t o m offrade eftrmiddagsmatchen i Fotbolls-VM mellan Portugal och Brasilien (midsommarstång och sill och nubbe och annat midsommarnödvändigt lockar inte. Det förra ägnade jag mig åt när barnen var små, det senare har aldrig varit min grej. Har aldrig fattat vad sill nödvändigtvis ska ha med midsommar att göra. Sill äter jag till Jul - fast det egentligen är en del av adventstidens fastemat)
.
Framåt aftonen var jag klar med det jag bestämt att göra. Då tog jag en cykeltur till lilla närbelägna enkla badstranden i Sinksundet och tog sommarens första utomhusdopp. Härligt. Sen blev det middag och disk (för första gången på tre veckor finns nu ingen odiskad disk på diskbänken) sedan snabb packning av hojen (inklusive det som behövs för att bjuda på fika) och färd till Gammelstad. Snabbt slå på värmen i kyrkstugan (det var visserligen 20 grader i stugan men elvärme måste till för att driva ut fukten) och även starta kylskåpet och sedan snabbt till kyrkan (Nederluleå) för midnattsolsgudstjänst. Det spelar ingen roll hur många gånger jag sett det solbelysta krucifixet, det är lika vackert varje gång. Och ikväll sken solen. Ja, det gör den ju alltid, men jag menar det var inga moln ivägen. Vackert, som sagt, men det är ännu vackrare när man kommer ytterligare en vecka bort från sommarsolståndet, så solen ligger lite lägre och blir ännu rödare.

Förra året bjöd jag goda vänner på fika i kyrkstugan efter en av midnattsolsgudstjänsterna. Jag tänkte att om samma folk var där i år så skulle jag bjuda dom igen. En av dom har nämligen lovat hjälpa mig lite med färgsättningen när jag (när det nu blir) målar om lite i stugan och möblemanget. Men, nej, just dom var inte där. Istället träffade jag andra vänner som jag bjöd på fika. Dom i sin tur bjöd med prästen för kvällen med fru. Sagde unge präst är alldeles nyprästvigd och har fått sin första tjänst i Nederluleå församling - precis som jag fick för 31 (!) år sedan.

Roliga samtal och allvarliga, om allt från fåordiga norrlänningar till varför det inte görs mer reklam för OAS-mötet på Storstrand* här i Nederluleå församling, vilket den unga prästfrun undrade. Det kan man ju fråga sig tänker jag som inte är anställd i denna församling längre. Kanske kan församlingsledningen i Nederluleå svara på frågan. Vi som var samlade runt bordet i kyrkstugan delade dock med varandra flera glädjefulla minnen fån olika OAS-möten.

Nu har helgen gått in på riktigt. Nu återstår bara att med hjälp av nätet leta rätt på lämplig gudstjänst för i morgon. Mina kriterier för frivillga val när jag är ledig har jag redogjort för i ett tidigare inlägg. Men midsommar är en svår dag. Mest konfirmationer och friluftsgudstjänster. Man får kanske se fram emot söndagen som numera är Johannes Döparens dag.

* min gamle kamrat har på sin blogg skrivit om OAS-mötet och om de senare årens OAS-möten i Fyrkanten. Det enda jag har att anmärka på är att jag uppfattar att han menar att det varit en markering mot OAS från biskopens sida att han inte tidigare vare sig skrivit i programfoldern eller deltagit. Enligt vad biskop Hans flera gånger framfört till mig och andra i OAS-ledningen så är så inte fallet. För några år sedan skrev biskopen ett inledningsord, men då det var i sista stund så skulle han skicka det från sin stuga och då var det krångel med datorn och sedan försent innan tryckning. Under somrarna har hittills OAS-mötena krockat med inplanerade semesterresor för biskopen, vilka jag unnar honom.

Men biskopens hälsning på årets OAS-folder ställer det bortom allt rimligt tvivel att vår biskop välsignar OAS-mötena. När dessutom Lulestifts-vännen biskop Tomas från Egypten medverkar då borde OAS vara helt rumsrent (eller är kanske fortfarande felet att folk i kyrkan faktiskt anar vad biskop Tomas menade när han förra gången han medverkade på ett OAS-möte uttryckte: "Förut har jag lärt känna den ena sidan av svenska kyrkan, nu har jag lärt känna den andra").

Program för OAS-mötet på Storstrand finns här

Kommentarer
Postat av: den gamle kamraten

Nu blir det egendomligt. Alltså att jag HÄR på denna blogg kommenterar vad jag skrivit DÄR på min egen blogg, men jag gör så i alla fall.

Jag har inte upplevt att biskopen tidigare år tagit avstånd från eller varit avog mot OAS-mötena till exempel när de var i Älvsbyn. Dock har han inte gett offentlig support eller på annat sätt gett arrangörena - lokala och andra - känslan av att han åtminstone i andanom står bakom - något jag tycker mötena färtjänar.

I år sker det och det tycker jag är bra.

2010-06-26 @ 10:52:05
Postat av: Tobbe

Gamle kamrat!

Då är vi helt överens.

2010-06-26 @ 15:19:55
Postat av: Elisabet Bergdal

Tack!

Jag och Thure tyckte det var mycket trevligt, många intressanta samtalsämnen och erfarenheter. Mycket smart att länka till OAS- programmet så får fler personer möjlighet att delta, samt läsa biskopens hälsning som är mycket bra och omtänksam.

2010-06-29 @ 17:15:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0