Möteskollisioner
I går kväll var jag på OAS-mötet i Piteå. Roligt träffa många vänner från när och fjärran. Själv var jag den som fått uppdraget inledningspredika. Alltid roligt tala i OAS-sammanhang. I "normala" fall hade jag nog besökt OAS-mötet varje dag, men nu blir det bara varannan.
Skälet är att vi samtidigt har en kristen konferens här i Hertsön. Det är en grupp om ca 100 personer av chin-folket från Burma som har sitt sommarmöte här. Dom bor ca 300 i Sverige varav i princip alla kommit som flyktingar från läger i Malaysia och Indien för tre-fyra år sedan. I stort sett hela folkgruppen är kristen. Det finns flera olika kyrkor bland dem men den absoluta majoriteten är baptister. Deras möte här i Hertsön pågår exakt samtidigt som OAS-mötet. På dagarna spelar dom fotboll och utövar andra idrotter på Hertsöns IP och på kvällarna är det gudstjänster i kyrkan. Vid en av dagens mer lekfulla övningar så fick även diakonen och jag vara med och tävla: med förbundna ögon skulle man (efter att ha snurrats två varv) gå med en käpp i handen fram mot en fotboll som låg ca 10-15 meter bort, påhejad av publikens rop och om man lyckades komma så nära bollen att man med tre försök träffade den med käppen så hade man klarat det. Själv hamnade jag 5-6 meter fel trots att jag försökte känna varifrån den ytterst värmande solen lyste.
Jag valde att efter middagen stanna kvar på kvällens möte. Det var en lyckträff eftersom en av stadens svenska EFK-pastorer predikade (med tolkning till chin). Dom har fått kontakt med varandra via en grupp i Norge. Så kan det gå. I OAS-sammanhangen händer det understundom att det klagas på att gudstjänsterna är för långa. För något år sedan hörde man klagolåt när flera kvällsmöten på OAS-mötet drog ut i 40-45 minuter innan predikan började. Då skulle ni varit med ikväll! 1 tim 45 min så började - inte predikan - men väl textläsningen före predikan. På två språk! Och sedan en "predikstolsång". Alltså kom predikan igång ca 1 tim 50 min efter gudstjänstens start. Då var man klart uppladdad. Ca kvart i tio var gudstjänsten slut. Då sov de flesta småbarnen - vilka tidigare tultat omkring och gett gudstjänsten klar laestadiankänsla - i sina respektive mödrars famn.
Fantastiskt också att få lyssna på förebedjarna. En kvinna bad i gudstjänstens inledning, en yngre man bad för kollekten - före den insamlades OBS! - och en pastor bad en längre bön en stund före predikan. Man fattar ju inte ett ord av bönerna. Men bön på chin eller tungotal på OAS det kan gå på ett ut. Låter ungefär likadant!
Flera kör- och några solosånger förekom också av olika grupper. Roligt att se hur alla som går fram för att sjunga lyfter handen mot himmelen, både före och efter sången, och uttalar "må Gud bli ärad genom denna sång" (jag gissade ungefär det men fick det efteråt bekräftat av tolken) och hela församlingen säger AMEN.
Klart lika uppbyggd är jag nu som efter en kväll på OAS. Och det tror jag att jag varit även om jag inte förstått predikan. Det finns ett kristet "språk" som anden förstår. Dessutom är ju flera av sångerna ur den evangelikala världskristenhetens gemensamma sångskatt så man känner ju igen de flesta melodier.
I morgon blir det final i chinfolkets fotbollsturnering på morgonen (deras västra götalands-lag slog ut lulelaget i dagens andra semi) och OAS på kvällen.
På söndag har vi gemensam gudstjänst på svenska och chin här i Hertsön kl 10. Då ska jag predika. Kanske stannar jag även på deras kvällsgudstjänst? Men är det värt att missa fotbolls VM-final på TV för en predikan som jag ändå inte förstår.
Det är frågan!
Skälet är att vi samtidigt har en kristen konferens här i Hertsön. Det är en grupp om ca 100 personer av chin-folket från Burma som har sitt sommarmöte här. Dom bor ca 300 i Sverige varav i princip alla kommit som flyktingar från läger i Malaysia och Indien för tre-fyra år sedan. I stort sett hela folkgruppen är kristen. Det finns flera olika kyrkor bland dem men den absoluta majoriteten är baptister. Deras möte här i Hertsön pågår exakt samtidigt som OAS-mötet. På dagarna spelar dom fotboll och utövar andra idrotter på Hertsöns IP och på kvällarna är det gudstjänster i kyrkan. Vid en av dagens mer lekfulla övningar så fick även diakonen och jag vara med och tävla: med förbundna ögon skulle man (efter att ha snurrats två varv) gå med en käpp i handen fram mot en fotboll som låg ca 10-15 meter bort, påhejad av publikens rop och om man lyckades komma så nära bollen att man med tre försök träffade den med käppen så hade man klarat det. Själv hamnade jag 5-6 meter fel trots att jag försökte känna varifrån den ytterst värmande solen lyste.
Jag valde att efter middagen stanna kvar på kvällens möte. Det var en lyckträff eftersom en av stadens svenska EFK-pastorer predikade (med tolkning till chin). Dom har fått kontakt med varandra via en grupp i Norge. Så kan det gå. I OAS-sammanhangen händer det understundom att det klagas på att gudstjänsterna är för långa. För något år sedan hörde man klagolåt när flera kvällsmöten på OAS-mötet drog ut i 40-45 minuter innan predikan började. Då skulle ni varit med ikväll! 1 tim 45 min så började - inte predikan - men väl textläsningen före predikan. På två språk! Och sedan en "predikstolsång". Alltså kom predikan igång ca 1 tim 50 min efter gudstjänstens start. Då var man klart uppladdad. Ca kvart i tio var gudstjänsten slut. Då sov de flesta småbarnen - vilka tidigare tultat omkring och gett gudstjänsten klar laestadiankänsla - i sina respektive mödrars famn.
Fantastiskt också att få lyssna på förebedjarna. En kvinna bad i gudstjänstens inledning, en yngre man bad för kollekten - före den insamlades OBS! - och en pastor bad en längre bön en stund före predikan. Man fattar ju inte ett ord av bönerna. Men bön på chin eller tungotal på OAS det kan gå på ett ut. Låter ungefär likadant!
Flera kör- och några solosånger förekom också av olika grupper. Roligt att se hur alla som går fram för att sjunga lyfter handen mot himmelen, både före och efter sången, och uttalar "må Gud bli ärad genom denna sång" (jag gissade ungefär det men fick det efteråt bekräftat av tolken) och hela församlingen säger AMEN.
Klart lika uppbyggd är jag nu som efter en kväll på OAS. Och det tror jag att jag varit även om jag inte förstått predikan. Det finns ett kristet "språk" som anden förstår. Dessutom är ju flera av sångerna ur den evangelikala världskristenhetens gemensamma sångskatt så man känner ju igen de flesta melodier.
I morgon blir det final i chinfolkets fotbollsturnering på morgonen (deras västra götalands-lag slog ut lulelaget i dagens andra semi) och OAS på kvällen.
På söndag har vi gemensam gudstjänst på svenska och chin här i Hertsön kl 10. Då ska jag predika. Kanske stannar jag även på deras kvällsgudstjänst? Men är det värt att missa fotbolls VM-final på TV för en predikan som jag ändå inte förstår.
Det är frågan!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Frågan är väl vilken typ av uppbyggelse du vill ha världslig eller andlig?
Är det den världsliga så ska du helt klart uppsöka en lokal med likasinnade exvis Allstar, men är det den andra så är det nog din egen kyrka som ska föräras(?) ett besök. Nackdelen med den första är nog att euforin efter en seger räcker i kanske en vecka.. men å andra sidan för att euforin efter den andra sorten ska räcka så bör uppbyggelsen ske redan efter en vecka. Dessutom så kan uppbyggelsen som sker efter att rätt lag vunnit worldcup-finalen i stor utsträckning likna den efter en god predikan så var du frimodig nog att bänka dig framför tv:n kanske i goda vänners lag med ett glas öl av favoritmärket i handen.
Trackback
