Mässa och mässa

Firade alltså högmässa idag på förmiddagen i församlingens huvudkyrka: Örnäsets kyrka. Vi var inte riktigt lika många som för två veckor sedan men ganska många för att vara mitt i sommaren i Örnäset. Noterade också att ett flertal som normalt brukar gå i Hertsökyrkan hade infunnit sig. På skoj sade jag till några av dem: "vilka ska nu komma till Hertsökyrkan ikväll när ni alla är här?"

Kanske tog det mer skruv än jag avsett för döm om min förvåning när gudstjänstfirarna börjar samlas till kvällsmässan i Hertsökyrkan: då kommer över hälften av dem ur "hertsöförsamlingen" som jag mötte i Örnäskyrkan på förmiddagen. Vilket gudstjänstnit! Gå i två mässor samma dag. Varför gör man det, kan man undra. Det är också vad jag gör och kommer fram till ett antal tänkbara svar:

- folk tyckte synd om prästen när dom insåg att han riskerade bli nästan ensam. Rörande medkänsla!

- folk är vana vid att gå i gudstjänst kl 11 och väljer därför gärna ett acceptabelt alternativ även om det är i "fel" kyrka. Dessutom känner dom sådan samhörghet med "sin" kyrka att dom inte kan låta bli att gå dit också när chansen bjuds.

- troget kyrkfolk tycker om att gå i gudstjänst och gör det därför gärna mer än dom "behöver".

De två sista förklaringarna tror jag på. Och det är denna grupp kyrkokristna som vi ska ha i åtanke när vi planerar gudstjänstfrekvensen i församlingen (inte präster och andra församlingsmedarbetare i behov av ledighet).

Att för andra gången på sex timmar ha till stora delar samma församling framför sig ger ju en ny utmaning till prästen. Kan man hålla samma predikan (om man kommer ihåg den)? Normalt gillar jag inte att göra det. Nu är det ytterst få gånger då det under mitt prästliv ens varit naturligt överväga det. Dubblerade huvudgudstjänster har jag mycket sällan haft. Och de gånger under min första prästtid då jag ofta hade två gudstjänster per söndag (högmässa i kyrka fm och gudstjänst i Missionshus em) så valde jag oftast att predika över GT- eller episteltext vid eftermiddagsgudstjänsten. Nej, att upprepa en högmässopredikan samma dag har jag aldrig gillat. För mig är predikan till så pass stor del en stundens inspirationssak att det blir svårt upprepa. Ändå var min avsikt ikväll försöka göra det. Men när jag såg ut över alla kära ansikten så kände jag att det går inte. Alltså fick jag plocka fram något alternativt att säga (om den senare delen av evangelietexten vilken jag endast kort berörde på förmiddagen).

Blev sedan hembjuden på kaffe hos kyrkvärden. Det var så trevligt så det gör jag också gärna om. Men en gång per dag räcker.

Kommentarer
Postat av: Elisabet Bergdal

Ett viktigt alternativ kan vara att kyrkobesökarna upplevde att prästen talade med Guds andes ledning så predikan gav besökarna mycket, det gäller att ta vara på tillfällena.



Guds frid!

2010-08-02 @ 09:32:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0