Högmässa eller söndagsmässa?

Det är frågan.

Den aktualiserades för mig - igen - när jag kollade i stadens predikoturer för innevarande helg. Jag har ofta funderat över varför man i vissa församlingar/kyrkor regelbundet firar söndagsmässa istället för riktig högmässa. Något vettigt svar upplever jag mig aldrig ha fått.

Alltså kom grubblerierna igång igen när jag såg vad som bjöds i stadens kyrkor denna helg. Nu bortser jag från "landsförsamlingen" Nederluleå och inriktar mig bara på Domkyrkoförsamlingen och Örnäsets församling. I Domkyrkan Söndagsmässa ledd av kollegan och gode vännen Bo Nordin kl 11. I Örnäsets kyrka Högmässa kl 11, ledd av undertecknad. Övriga kyrkor i de två församlingarna har antingen inget (Björkskatan och Mjölkudden) eller mässa på kvällen (Herrtsön).*

Men kl 11 är ju den tid då flesta av vant kyrkfolk vill gå på gudstjänst. Alltså var alternativet i centrala stan Söndagsmässa eller Högmässa. Vilket ska dom välja? Nu finns ju givetvis en stor del andra faktorer som spelar roll för valet av gudstjänst:
- man går där man brukar
- man går till närmaste kyrka
- man väljer viss präst
- man gillar höra domkyrkoorganisten som spelar så vackert
- man vill gå tillsammans med någon annan som vill gå i viss kyrka

osv, osv.

Men min fråga är: Varför firar man söndagsmässa?** Någon måste ju ha tänkt till och beslutat att det inte ska vara högmässa.

Innan jag fortsätter kan jag ju dra lite liturgihistoria. När Handoken 86 kom och skulle introduceras (den första där den nyskapade söndagmässan fanns med) så berättade Rune Klingert på en kurs för präster och musiker att söndagsmässan skapats för att ge ett alternativ för präster och musiker i flerförsamlingspastorat vilka måste fira flera gudstjänster varje söndag. Kanske firar man mässa i kyrka A kl 9.30 och kyrka B kl 11. (Nästa helg tvärtom?). En fördel kan ju vara att då ha möjlighet göra första mässan lite kortare så man bättre hinner i tid till den andra. Man kan ju variera söndagsmässan en del genom att läsa en eller flera av söndagens texter, som det står i instruktionen, men enligt Rune Klingert - som utan tvekan är en av arkitekterna bakom söndagsmässans tillkomst - så var den aldrig avsedd att användas i situationer där man har både tid och resurser att fira en hel högmässa.

Min fråga: varför gör man det då?**

Tänkbara svar:

- eftersom ordningen finns i handboken så känner man att man "måste" använda den då och då för att framstå som liturgiskt öppen och inte som gammal konservativ idiot som alltid firar gudstänsten likadant

- man tänker sig att ett varierat gudstjänstutbud passar fler så att någon ny kan komma.

Kanske är det senare skälet det verkliga - hur ogenomtänkt det än är. Jag menar: om vi nu tänker oss de människor som i morse stod inför valet att välja mässa i centrala Luleå; om man nu tänker sig att det skulle vara möjligt att nollställa alla andra faktorer som påverkar var man vill gå, tror någon då att det finns någon enda kyrkokristen som skulle titta i predikoturerna och utbrista "O, en söndagsmässa, hurra, den tar jag!" ?? Tror någon att någon enda av dem som idag gick i Domkyrkan skulle ha stannat hemma om det firats fullständig högmässa istället för den något stympade söndagsmässan.

Jag tror inte det.

Vem vill vi alltså möta, vilka behov är det som vi vill tillfredsställa genom att nödvändigtvis fira söndagsmässa när alla personalresurser - och fr a tiden - utan vidare skulle räcka till en riktig högmässa?***

* har en känsla av att kollegan Bo personligen skulle föredra en fullständig högmässa, men helt säker kan jag inte vara. Jag får fråga honom när vi träffas för lunch nästa gång.

** fenomenet förekommer över hela landet så detta är ingen särskild pik mot Luleå Domkyrkoförsamling)

*** på många ställen där man regelbundet firar Söndagsmässa väljer man att läsa alla tre texterna med kör- eller psalmsång mellan. Då blir det enda ur högmässan som man avstår ifrån kyrie, laudamus och beredelseordet. Då blir tidsvinten i praktiken så liten att inte ens det kan vara ett skäl.
Dessutom: eftersom Kyrie (Herre, förbarma dig) och Laudamus (Vi prisar dig el alt) utgår i söndagsmässan så försvinner två moment där församlingen är aktiv. Alltså blir söndagsmässan till något större del "präststyrd" och minskar en liten del av möjligheten till levande församlingsaktivitet.

Kommentarer
Postat av: Niclas Larsson

Söndagsmässan är inte, har aldrig varit och kommer aldrig att bli något vettigt alternativ till huvudgudstjänst. Rune Klingert hade goda ambitioner men det här var inte en av hans vassaste insatser för svensk kristenhet.



Om ambitionen är att korta ner tiden för gudstjänstens firande är det antalet psalmer och längden på dessa man skall titta på. Väljer man t.ex. att sjunga Halleluja innan evangeliet istf gradualpsalmen kommer man ner i tid.



Predikans längd är givetvis också avgörande men den är svårare att styra med ordo(Bloggaren torde, då han enligt egen utsago predikar enligt ingivelse, vara ordentligt fylld av Anden då predikningarnas längd med råge tillåter församlingen att möra sittfläsket ;)).

2010-07-26 @ 23:03:32
Postat av: Tobbe

"Predikans längd är givetvis också avgörande men den är svårare att styra..."



Verkar som om unge kollegan äntligen är på väg att växa in i prästrollen ordentligt!

2010-07-26 @ 23:16:10
URL: http://torbjornlindahl.blogg.se/
Postat av: den gamle kamraten

Äen om det var för några inlägg sedan vill jag just hemkommen från utlandet avge enreflexion i ämnet.

Jag tänker inte Söndagsmässa främst tänkt som en tidskortare. En så kallad "tidsvinst" blir bara några minuter. Men om det är 6-8 personer som samlas upplevs en hel Högmässa ibland lite övertung. Kyriet väser och lovsången piper. I små sammanhang tror jag därför att den gudstjänstformen har sin plats - inte domkyrkor.

I 1942 års handbok fanns en ordning för smärre sammanhang: Förkortad högmässa. Som dåförtiden inte var mässa utan saknade nattvarden. Den nya formen Söndagsgudstjänst kan väl sägas vara efterföljaren och jag måste säga att jag föredrar den framför Högmässogudstjänsten som jag hoppas snarligen och totalt försvinner från "repertoaren".

Högmässan med alla "delar" - hela dramat - är givetvis rot och krona i alla lägen bara inte predikan blir så volymiös att den knäcker skeendet. Texterna är ju gudstjänstens Guds-ord men alltför ofta blir predikan både till längd och form och innehåll avfyrad på sådant vis att texterna kommer i skymundan. Trist tycker jag.

2010-07-29 @ 09:10:53
URL: http://stigstrombergsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0