Blir jag polisanmäld nu?
Såg Nordnytt ikväll. Reportage från stiftets Tankesmedja i Övertorneå om arbetsmiljö och jämställdhet i kyrkan. Någon person uttryckte med tydlighet att det nu var dags att polisanmäla alla kvinnoprästmotståndare som bryter mot 1958 års riksdagsbeslut att vi ska ha kvinnliga präster. Det vore verkligen spännande att bli polisanmäld. Jag erbjuder mig härmed att bli det.
Mina brott är följande:
1. jag har i över 35 år trott att det varit bättre om svenska kyrkan stått fast vid den allmänkyrkliga ordningen att prästämbetet innehas av män
2. jag tror alltså att riksdagen våren 1958 fattade ett felaktigt beslut
3. jag tror att kyrkomötet samma höst fattade ett felaktigt beslut när det fastställde riksdagsbeslutet
4. jag har (i stort sett, med bara några få enstaka undantag) avstått från att utnyttja den möjlighet som de nämnda riksdags- och kyrkomötesbesluten ger mig, nämligen att ta del av prästvigda kvinnors prästerliga tjänstehandlingar
5. jag har tydligt och klart uttalat min uppfattning vid upprepade tillfällen: i radio, TV, i tidningar, vid anställningsintervjuer, i enskilda samtal och slutligen offentligt på min blogg.
6. jag har vid åtminstone två tillfällen när jag mött kvinnor som funderat på att bli präster försökt övertyga dem om att välja en annan väg
När polisanmälan är skedd så förutsätter jag att jag blir häktad* i väntan på rättegång. Risken är nämligen mycket stor att jag kommer att fortsätta med min brottsliga verksamhet.
Som häktespräst har jag flera gånger funderat på hur det skulle kännas att vara häktad. Nu får jag kanske pröva det.
Vem polisanmäler mig?
* om kära läsarna plötsligt märker att jag inte längre bloggar, om mina arbetskamrater plötsligt inte ser mig mer och mina anhöriga inte hör av mig - då förstår ni att jag blivit häktad. När man blir häktad för ett allvarligt brott så meddelas i början ingen för att inte någon medbrottsling bland släkt och vänner ska kunna undanröja bevis innan polisen samlat in dem.
Du kan lugnt fortsätta bryta mot riksdagsbeslutet, det finns inget som säger att det alltid är olagligt att bryta mot ett riksdagsbeslut
Eftersom det inte råder förbud mot att tycka något, eller att handla i en riktning som är avvikande men inte bryter mot någon lag så kan du nog lugnt fortsätta att tänka och uttrycka din åsikt. Så vitt jag kan förstå det, finns ingen grund för åtal. Att du öppet kan stå för din åsikt är ett tecken på något friskt i ett samhälle - att man tillåter oliktänkande - utan den friheten vore vi medborgare i en despotisk diktatur. Och det vill vi väl inte?
Du kan ju anmäla dig själv som "notorisk återfallsförbrytare".
Kanske skulle jag också anmäla/anmälas. Inte för att brottet är aktuellt utan mer för att få fastlagt vilken preskriptionstid brottet har. I mitt fall skulle det alltså vara ungefär som under väckelsetiden då omvända smugglare i akt och mening att sona sina brott själva anmälde sig för gammalt tidigare smuggleri.
Vem polisanmäler dig? Tja, jag tror faktiskt inte att det finns någon som är tillräckligt dum.
Jag tycker att SVT borde bättre använt (det annars flitigt använda) redigeringsverktyget.
Kontentan av resonemanget som en av de intervjuade framförde innebär ju att alla som röstar emot ett riksdagsbeslut är brottslingar, alltså i vissa fall c:a halva riksdagen. De som tycker annorlunda är också brottslingar, alltså troligen flera miljoner svenskar, för att inte tala om alla utlänningar som också kan tycka annorlunda. Hur ska vi komma åt dem?
Hihi. Hur bryter man ett riksdagsbeslut tro? Lagar kan man ju bryta mot, men riksdagsbeslut? Att inte ha samma åsikter som majoriteten är ju inget brott i en demokrati. Det skulle kanske vara om man spenderar livet med att åka mellan domkyrkor och på något vis sabotera vigningsgudstjänster där kvinnor vigs...
Jag tar mig friheten att vara anonym för att inte du Tobbe ska "åka dit" p g a att du försökt övertyga mig om att inte bli präst. Hoppas du tillåter mitt inlägg iallafall.
JAG skulle väl kunna ha anledning att känna mig arg "brottsoffer" som jag är. Men inte heller jag anmäler dig. Den som lyder goda råd är vis. Fast det närmaste vis jag har varit hittills är envis. Och dessutom: Är inte just tecknet på vishet att man förstår VILKA råd som är goda och inte?? Hittills har inte den visheten infunnit sig fullt ut.
Jag funderar på vad brottsrubriceringen skulle kunna vara lite inspirerad av satiren tidigare på bloggen. Några förslag:
Falsk tillvitelse (om den nu är falsk...)
Allmänfarlig ödeläggelse (av svenska kyrkan)
Vandalism (av teologiskt humankapital)
Uppvigling (på bloggen)
Ärekränkning (av div andra teologer)
Brott mot religionsfriheten (jag menar, friheten från religion)
Dis-kriminering (varför ska 90% av de kriminella vara män, tala om ojämställt! Sådana måste buras in!)
Hädelse (Nej just det, det brottet är ju borttaget. Varför har inte partierna återinfört det så att alla som har en klassisk kristen teologi hamnar i kurran utan en massa omvägar???)
Mig lyckades du bara tagga än mer till att bli präst! ;-)
Hanna!
Har jag någonsin på allvar försökt få dig på andra tankar? När skulle det ha varit?
Nejdå! Du har aldrig någonsin försökt få mig på andra tankar! Ursäkta, ett litet missförstånd... Du har fått mig att stå på mig utan att du själv vet om det. Har egentligen ingenting med dig personligen att göra. Vi får prata om det nå´n gång så ska jag berätta.
Tillfälle att prata kommer nog. När MC-säsongen börjat så lär jag dyka upp i Kalix någon gång.
