Snart...
...är det dags. Det insåg jag när jag på annandagens eftermiddag åkte ut mot Hertsökyrkan. I rondellen vid hertsöområdets början, strax bortom kyrkogården (eller griftegården som det numera heter här i staden) mötte jag en motorcykel. Till råga på allt av samma typ som jag själv har Honda Transalp, men den senare modellen 650. Visst väckte det lite lust. Men jag tar det nog försiktigt. Man kan vänta ett litet tag till. Men till helgen kanske?? Idag (6 april) är det tidigaste datum jag någonsin varit ute med hojen en vår. Men det var första våren jag ägde den (2005). Och det gick ju inte riktigt så bra. Jag bromsade omkull mig på en grussträng vilket jag berättat om i inlägget konsten att välta en motorcykel.
Just nu funderar jag på om jag ska ta hoj ner till Stockholmsområdet under sommaren eftersom jag har ärende dit två helger i rad och ta en semstertur i mellansverige under veckan emellan eller om jag ska flyga ner två gånger på en dryg vecka. Goda vänner tycker att jag borde välja det senare alternativet och använda mellantiden hemma till att måla bron. Det skulle behövas. Kanske måste jag göra det så dom vågar hälsa på mig utan att skämmas. Den som lever får se. Efter flera misslyckade försök (det är planeringen som misslyckats inte resan) att ta mig ner till norra Öland kanske jag måste försöka klara det i sommar så vännen Dag äntligen får bjuda mig på något gott på sin prästgårdsaltan. Andra vänner som brukar välkomna mig finns både i Vingåker och Västerlanda. Dessutom finns det gott om släktingar så jag kan nog fylla en flera veckor lång semester. Och jag som inte bara tänkt måla bron utan hela huset! Kanske måste jag ge mig själv en riktig morot: ingen MC-tur förrän huset är målat!
Just nu funderar jag på om jag ska ta hoj ner till Stockholmsområdet under sommaren eftersom jag har ärende dit två helger i rad och ta en semstertur i mellansverige under veckan emellan eller om jag ska flyga ner två gånger på en dryg vecka. Goda vänner tycker att jag borde välja det senare alternativet och använda mellantiden hemma till att måla bron. Det skulle behövas. Kanske måste jag göra det så dom vågar hälsa på mig utan att skämmas. Den som lever får se. Efter flera misslyckade försök (det är planeringen som misslyckats inte resan) att ta mig ner till norra Öland kanske jag måste försöka klara det i sommar så vännen Dag äntligen får bjuda mig på något gott på sin prästgårdsaltan. Andra vänner som brukar välkomna mig finns både i Vingåker och Västerlanda. Dessutom finns det gott om släktingar så jag kan nog fylla en flera veckor lång semester. Och jag som inte bara tänkt måla bron utan hela huset! Kanske måste jag ge mig själv en riktig morot: ingen MC-tur förrän huset är målat!
Kommentarer
Trackback
