kyrkomötet öppnat
Jag viskade också lite med min egen stiftsbiskop Hans i stora trappen i Universitetshuset på kvällen. Han är klart bekymrad inför beslutet om kyrklig vigsel för enkönade par. Han är ju en av de biskopar som tydligt reserverat sig i frågan. Jag försökte bjuda honom på en kopp te eller kaffe på något lämpligt ställe där vi skulle kunna surra lite personligt med varandra. Han uppskattade tanken men orkade inte just ikväll. Istället fick jag sällskap av gamla ungdomskamraten, nuvarande kyrkostyrelseledamoten och tillika stiftskompisen Kristina Töyrä. Vi tog en fika på ett trevligt café. Svek alltså mina gruppkompisar i Frimodig kyrka för en kristdemokrat (men det var en gång ytterst nära att hon lät sig värvas till Frimodig kyrka). Det bevisar att vi inte är partipolitiskt bundna!
Dagens väsentliga arbetsuppgift var inledningen av utskottsarbetet. Jag sitter ju i budgetutskottet och får alltså lite insikt i kyrkan ekonomi - i den mån jag begriper något. År 2008 förlorade svenska kyrkan på nationell nivå ca 800 miljoner (pga att aktierna blev mindre värda) men redan i år tar vi igen ca 4-500 av dessa miljoner (eftersom aktierna blivit mer värda igen. Således inget att oroa sig för. Det man bör oroa sig för är dock de sjunkande siffrorna: dop, konfirmation, vigslar och medlemsantal. Den aspekt som budgetsuskottet har mest anledningen fundera över är ju den ekonomiska och den ekonomiska på sikt. Men ett lika sorgligt konstaterande är ju att de sjunkande siffrrorna är tecken på att en allt större del av befolkningen är helt främmande för det som är kyrkans viktigaste: Jesus Kristus.
Hur ska detta kunna åtgärdas?
Kyrkostyrelsen skriver i sin skrivelse: "Denna utveckling kommer inte att brytas med mindre än att aktiva åtgärder vidtas". Vilka åtgärder kan man undra? Information? Effektivare lansering av ny logga och kärnvärdena närvaro, öppenhet och hopp?
Eller varför inte evangelisation?
Ja, visst kan man känna sympati för en bekymrad stiftschef. Samtidigt har han ju aktivt medverkat till att försätta sej och kyrkan i denna situation. För queer-teologin - att en ung människa, hs eller inte, lika gärna kan bilda familj med en av samma som med en av motsatt kön, och att det inte spelar någon roll om man har en pappa eller inte, bara man har två föräldrar - antog ju kyrkomötet med biskoparnas uppbackning redan för 4 år sedan, i och med det jag kallar "det generella välsignelsebeslutet". (Det undantagsbetonade 90-talsbeslutet hade jag mindre problem med, men det användes ju 2005 som argument för att välsignelse redan införts - som om det inte vore skillnad på pastorala undantag och ett generellt carte blanche).
Visserligen torde Stiglund, Persenius och Hagberg ha accepterat detta endast under förutsättning att äktenskapsbegreppet skulle bevaras - tji fick dom ju! - men det är ju trots allt inte språkvård utan andlig vägledning som är en biskops främsta uppgift. Som ALLA stiftschefer nu grymt svikit.
Det som är bra med kyrkovalsresultatet är att de politiska partierna nu får köra sin linje i botten - och göra sej till internationellt åtlöje genom att tvinga en kristen kyrka att ta bort Jesus´ ord om äktenskapet ur ordinarie vigselritual. För inte ens med wejrydsk advokatyr kan man väl få samkönade par att acceptera att ord om "man och hustru" läses när de gifter sej (tolkade som "två personer")? Och en vigsel med uppläst Jesus-bekräftelse och en utan kan man väl inte ha om man nu framställa båda som likvärdiga?
Visst får vi be för Hans och dom andra stiftscheferna. Kanske någon ännu oförhärdad kan bli väckt av detta - till att bli biskop på riktigt. Din bänkgranne har jag föga hopp om, men Gud är undrens Gud och jag har inga säkra bevis för att hans synd är "till döds". (1 Joh. 5:16).
Kan Gud rädda en sån som jag kan han nog t.o.m. frälsa en biskop i Svenska kyrkan. Fast nog blir det - i båda fallen - som en brand ryckt ur elden.
Biskoparna går den breda vägen i stället för den smala. Ser de inte det?
Vad fantastiskt det vore med en biskop som "fruktade Gud mer än människor", följde Bibelns ord i stället för "världens" mening ang.äktenskapet.
"För Gud är inget omöjligt", den bönen får vi ta till oss när vi ber för samhällets utveckling.
Alla biskoparna har accepterat välsignelseakten för samkönade par.Även de biskopar som anser att äktenskapet är till för man och kvinna har öppnat vägen för att äktenskapsbegreppet även skall användas för samkönade par. De har redan svikit. Men Gud kan omvända dem så att de lyder Gud mer äm människor.
Om det är det som ska avgöra vem som sitter ytterst i bänkraden så är det rätt person som sitter där om man ser till vem som är närmast em-titeln..
Det var bra att du skrev "vi" och inkluderade KT, men frågan är väl om det inte är bloggarn som ska låta sig bli värvad
Kul att du bloggar från Kyrkomötet. Skall med intresse följa dina skriverier parallellt med Sandahl klivande i ullstrumporna.
Fast skriv mer! Det här inläggets långa inledningskommentar fick mig att fundera på om det var nomineringsgruppen "Pissnödig kyrka" jag röstade på när jag valde sedeln med ditt namn.
Torbjörn, att biskop Hans och några till av biskoparna nu äntligen har reagerat - för sent kan man tycka - och reserverat sig i läronämnen är iallafall positivt. Hoppas du får tillfälle att prata med honom lite ostört när han inte är fullt så trött. Du får gärna då hälsa honom att det skulle uppskattas om han själv eller i sällskap av biskopskollegorna ytterligare markerade i frågan, både nu och efter det troliga beslutet. Våra biskopar behöver vara herdar, det är ju därför de finns till. Tänk om de kunde vara en tiondel så frimodiga som salige biskop Bertil, då hade de kommit långt..