Torbjörn Lindahl

ja, så är det. Inget märkvärdigt hände sista dagen. Budgetutskottet finjusterade sitt betänkande. Endast om en fråga blev det omröstning. Egentligen inte om en sakfråga utan snarare om hur en viss fråga formellt skulle hanteras. Eftersom jag har ett flyg dock så att jag var tvungen fara från den allra sista avslutningen av mötet så smet jag redan lite tidfigare på eftermiddagen. På slutet av utskottsarbetet kan vi som bara är ersättare vara lite friare. Vi har ju ändå inget inflytande. Däremot så kan en ersättare var med och påverka tidiagare i utskottsarbetet eftersom alla har yttranderätt.

Nu ser man fram mot den andra veckan i oktober. Den är roligare. Då blir det debatter och omröstningar i plenum. Synd bara att min goda vän Beroit Simonsson inte kommer att vara med då. men hennes ersättare (vår riksordförande Jan-Anders) är en god vän han också, så jag behöver inte känna mig ensam.

Sakta men säkert får man också andra nya vänner. När man ser varandra dag efter dag, år efter år så knyts kontakter över både stifts- och nomineringsgruppsgränser. Kanske är detta det vikrigaste med kyrkomötet.

Ibland får man också höra saker som blir lite lustiga. Samtalade med en kyrkopolitiker från en församling där man just driver en församlingssammanslagning med grannpastoratet. Jag fråga om kyrkoherdens roll i sammanhanget, om han varit drivande i processen. Kyrkopolitikern ifråga ville ddock mena att initiativet i frågan kom från de förtroendevalda i de två grannpastoraten. Han uttrycket det dock med orden:

- Nej, det här är ingen inomkyrklig fråga. Det här initiativet har kommit från politiken.

Varför tycker jag det var roligt?