Hellre
Jag åker hellre motorcykel!
Så står det på en liten T-shirt som jag har hängande på hallspegeln. Förmodligen är det en så´n därninga slags prydnad som man ska ha hängande i backspegeln i bilen. Men även om den är för liten för att ta på sig, ja, t o m för liten för ett spädbarn, ja, till yttermera visso för liten för de flesta dockor som mina barn hade när dom var små så är den tillräckligt stor för att skymma sikten så den får inte hänga i bilen. Ett arv från min fader som under min präglande barndom ständigt påtalade det fördärvliga i att ha en massa siktskymmande prydnader hängande i backspegeln.
Men så sant som det är sagt: jag åker hellre motorcykel. Fick just telefon från god vän i södra sverige som genom flitigt läsande på min blogg konstaterat att jag kommit upp på hojen igen. Det gladde honom för då hoppas han att jag ska komma förbi någon gång. När jag besökte honom för något år sedan i samband med OAS-kurs på Åh stiftsgård så konstaterade jag att där nere i landet är det ju MC-säsong 1-2 månader tidigare än här. Jag funderade då på om jag något år skulle ta och köra ner hojen i slutet av säsongen och låta den stå i min gode väns garage över vintern. Sedan kunde jag besöka honom under en semestervecka när det fortfarande är skidväder här uppe och ta en sväng. Men hur ska jag få hojen hit? Antingen måste jag stanna hos min gode vän så länge att det hinner bli säsong här uppe också innan jag kan fara tillbaka, eller så får jag fara ner en gång till och hämta dyrgripen.
Komplicerat. Den blir nog stående i mitt eget garage över vintern.
Men ingen tvekan om att jag fått tillbaka lusten att köra. Det enda som hindrar mig att köra varje dag är att det tar så lång tid att ta på och av all skyddsutrustning - om man inte vill se ut som en Michelin-gubbe inomhus förstås. Att åka utan all skyddsutrustning: hjälm, ryggskydd, handskar, skor, jacka och byxor kommer inte på fråga! Men idag tog jag en tur. Jag hade ledig dag så jag kunde ägna mig lite åt lite vad som helst. Ett vad-som-helst var att köra (!) till församlingsexpeditionen i Gammelstad och förhandsrösta i kyrkovalet. På valdagen är jag upptagen med både familjegudstjänst med fika + årsmöte med Sveriges motorcyklisters norrbottensavdelning så då blir det stressigt att hinna rösta också. Men till årsmötet tar jag givetvis hojen. Det är nästan ett helgerån att komma till ett sammanträde i SMC på annat sätt än MC-körande. Vad jag röstade på när jag tog MC:n till förhandsröstningslokalen det avslöjar jag inte. Valhemligheten är en grundbult i demokratin.
Jag sover hellre i kyrkstugan.
Så står det inte på något miniklädesplagg som jag inte får på mig men så känner jag det inombords. Gångna helgen har jag sovit där. Ja, t o m från igår till idag trots att man bara får sova där på helger. Men vem bryr sig. Men det är sagolikt mysigt i min stuga. I lördags åt vi surströmming med mor och far och bror och svägerska och i söndags hade jag besök av tre goda vänner som satt och surrade och drack te. Några av besökarna tyckte det var så stillsamt och mysigt där så dom övervägde låna den någon helg. Varsågoda!
Men då sover jag hellre hemma, eller kör någon annanstans med lämpligt tvåhjuligt fordon, vilket ska jag dock inte ska nämna högt för jag har redan stört Ann O Nyms sinnesfrid tillräckligt!
Nu måste väl min gamle kamrat vara nöjd - fem inlägg på tre dagar!
Så står det på en liten T-shirt som jag har hängande på hallspegeln. Förmodligen är det en så´n därninga slags prydnad som man ska ha hängande i backspegeln i bilen. Men även om den är för liten för att ta på sig, ja, t o m för liten för ett spädbarn, ja, till yttermera visso för liten för de flesta dockor som mina barn hade när dom var små så är den tillräckligt stor för att skymma sikten så den får inte hänga i bilen. Ett arv från min fader som under min präglande barndom ständigt påtalade det fördärvliga i att ha en massa siktskymmande prydnader hängande i backspegeln.
Men så sant som det är sagt: jag åker hellre motorcykel. Fick just telefon från god vän i södra sverige som genom flitigt läsande på min blogg konstaterat att jag kommit upp på hojen igen. Det gladde honom för då hoppas han att jag ska komma förbi någon gång. När jag besökte honom för något år sedan i samband med OAS-kurs på Åh stiftsgård så konstaterade jag att där nere i landet är det ju MC-säsong 1-2 månader tidigare än här. Jag funderade då på om jag något år skulle ta och köra ner hojen i slutet av säsongen och låta den stå i min gode väns garage över vintern. Sedan kunde jag besöka honom under en semestervecka när det fortfarande är skidväder här uppe och ta en sväng. Men hur ska jag få hojen hit? Antingen måste jag stanna hos min gode vän så länge att det hinner bli säsong här uppe också innan jag kan fara tillbaka, eller så får jag fara ner en gång till och hämta dyrgripen.
Komplicerat. Den blir nog stående i mitt eget garage över vintern.
Men ingen tvekan om att jag fått tillbaka lusten att köra. Det enda som hindrar mig att köra varje dag är att det tar så lång tid att ta på och av all skyddsutrustning - om man inte vill se ut som en Michelin-gubbe inomhus förstås. Att åka utan all skyddsutrustning: hjälm, ryggskydd, handskar, skor, jacka och byxor kommer inte på fråga! Men idag tog jag en tur. Jag hade ledig dag så jag kunde ägna mig lite åt lite vad som helst. Ett vad-som-helst var att köra (!) till församlingsexpeditionen i Gammelstad och förhandsrösta i kyrkovalet. På valdagen är jag upptagen med både familjegudstjänst med fika + årsmöte med Sveriges motorcyklisters norrbottensavdelning så då blir det stressigt att hinna rösta också. Men till årsmötet tar jag givetvis hojen. Det är nästan ett helgerån att komma till ett sammanträde i SMC på annat sätt än MC-körande. Vad jag röstade på när jag tog MC:n till förhandsröstningslokalen det avslöjar jag inte. Valhemligheten är en grundbult i demokratin.
Jag sover hellre i kyrkstugan.
Så står det inte på något miniklädesplagg som jag inte får på mig men så känner jag det inombords. Gångna helgen har jag sovit där. Ja, t o m från igår till idag trots att man bara får sova där på helger. Men vem bryr sig. Men det är sagolikt mysigt i min stuga. I lördags åt vi surströmming med mor och far och bror och svägerska och i söndags hade jag besök av tre goda vänner som satt och surrade och drack te. Några av besökarna tyckte det var så stillsamt och mysigt där så dom övervägde låna den någon helg. Varsågoda!
Men då sover jag hellre hemma, eller kör någon annanstans med lämpligt tvåhjuligt fordon, vilket ska jag dock inte ska nämna högt för jag har redan stört Ann O Nyms sinnesfrid tillräckligt!
Nu måste väl min gamle kamrat vara nöjd - fem inlägg på tre dagar!
Kommentarer
Trackback
